|
|
|
|
|
Sydney köpte till sig OS 2000
Salt Lake City har kunnat köpa ledamöter genom dyrbara gåvor, kontanter, stipendier och prostituerade. Sydney fick sina spel genom att köpa två delegater. Överlever Juan Antonio Samaranch som IOK:s övergud? Bomben som briserade i går kan bli nådastöten mot Samaranch. Den australiska olympiska kommitténs ordförande och ledare för Sydneys kampanjkommitté, John Coates, berättade i tidningen Sydney Morning Herald om hur han erbjöd pengar till två IOK-medlemmar vid en middag i Monte Carlo den 22 september 1993. – Jag ansåg att det var nödvändigt för oss att visa vårt stöd till dessa nationella olympiska kommittéer med syfte att få deras röster, sa John Coates. Dagen efter tilldelades Sydney spelen år 2000. John Coates förnekar dock att han försökt muta IOK-ledamöterna. – Pengarna skulle gå till olika idrottsorganisationer i Kenya och Uganda. Proteststormen växer Proteststormen mot myglet i IOK växer nu med full kraft och blir svår för Juan Antonio Samaranch att hantera. Den 78-årige spanjoren har ridit ut svåra stormar tidigare. IOK har utvecklats till en av världens rikaste organisationer. Det har säkrat Samaranchs maktposition. Inför OS i Lillehammer kritiserade skidstjärnan Vegard Ulvang Samaranchs vänskap och ministerarbete under diktator Francisco Franco. Samaranch regerade vidare. När han skulle fylla 75 och därmed falla för åldersstrecket ändrade han IOK:s regler. Åldersgränsen höjdes från 75 till 80. IOK har 115 delegater. Tio är kvinnor. Medelåldern är 61 år. I nitton år har Juan Antonio Samaranchs ställning varit ohotad. Fram till nu. Kritiken kommer inte längre bara utifrån. Utan inifrån själva IOK. 
Lausanne 12 december 1998:
Bomben briserade på en presskonferens. IOK:s vicepresident, 80-årige schweizaren Marc Hodler, ledare för den etiska kommittén, erkände plötsligt att det fanns bevis för mutor mot flera IOK-ledamöter. Juan Antonio Samaranch var informerad om det kommande utspelet. Rykten hade börjat sippra ut om att allt inte gick rätt till i Salt Lake Citys OS-kampanj. Det talades om mutor i mångmiljonklassen. En amerikansk undersökning inleddes. Tanken med Hodlers utspel var bland annat att visa IOK:s initiativförmåga och handlingskraft. Men effekten blev snarast den motsatta. Historien börjar i Sverige Slussarna öppnades och det vatten som rusade ut var långt ifrån rent. Och det började stänka på allt fler. Samaranch själv exempelvis. De allt påtagligare påståendena om att han och IOK-medlemmarna skor sig på kandidatstäderna rimmar illa med de olympiska idealen. Hur falskt skorrar inte Samaranchs ord inför IOK:s hundraårsjubileum 1994 idag: ”Olympia kommer i framtiden, liksom i det förgångna, att med sin försonande kraft och sin humanitet att vara en mänsklighetens tjänare.” För att förstå historien om IOK:s korruption går vi några år tillbaka i tiden. Och vi börjar i Sverige.
Falun 1986:
Falun-Åre hade fått SOK:s, den Svenska olympiska kommitténs, välsignelse att på nytt söka vinterspelen. Men läget var förändrat. Den svenska klämkäcka, hederliga och lite naiva stilen gick inte hem längre. Nu skulle IOK-delegaterna personligen bjudas in. När de kom nöjde de sig inte med att titta på de tänkta anläggningarna och bli bjudna på enkel lunch. Konkurrentstäderna hade bjudit flottare. För att hitta orsaken får vi gå två år tillbaka i tiden.
Los Angeles och Sarajevo1984:
Hittills hade IOK varit en fattig och oglamourös organisation. Den irländske IOK-generalen Lord Killanin hade inte haft det lätt sedan han tog över efter amerikanen Avery Brundage 1972. De alltmer kostsamma olympiska spelen var på väg att knäcka IOK. OS-arrangör efter OS-arrangör beklagade sig i efterhand. De förväntade vinsterna hade i verkligheten varit orealistiska glädjeprognoser. Invånarna i städerna tvingades betala dyrt skattevägen. IOK fick allt svårare att hitta frivilliga arrangörsländer. Sarajevo och Los Angeles förändrade allt. Vinterspelsorten Sarajevo lyckades sälja tv-rättigheterna till skyhöga priser. Det verkligt kommersiella genombrottet skedde samtidigt på den amerikanska marknaden. Los Angeles OS-kommitté knöt upp den ena storsponsorn efter den andra. Det magiska ordet var tv-reklam. Tuffa OS-förhandlare fick tv-bolagen att slåss om ensamrätten till sändningarna. Trots öststatsbojkotten blev sommar-OS i Los Angeles en exempellös publiksuccé och för första gången gick spelen med vinst. Nu slåss städerna om att få kandidera. Enligt IOK själv tjänar organisationen och arrangörsstäderna cirka 80 miljarder på varje omgång av vinter/sommarspel. En studie gjord i Sydney bedömer att staden får inkomster på 33,6 miljarder i samband med sommarspelen nästa år.
Falun 1986:
– Tv-avtalet i Los Angeles och de stora intäkterna förändrade förutsättningarna helt. Vi märkte att det började ”slira” i sättet hur man fick värva röster, säger Carl-Gustav Anderberg, ordförande i SOK, Sveriges olympiska kommitté. Tidigare hade IOK-ledamöterna i bästa fall besökt de tävlande städernas montrar innan slutomröstningen. – Nu önskade delegater från hela världen att flygas in till arrangörsstäderna och där bjudas flott på bostad och uppehälle, säger dåvarande kommunalrådet och OS-generalen i Falun, Lars Eggertz. Ordnade gratisplats Ryktet spreds om konkurrentstädernas bjudningar och presenter till delegaterna. I klartext: Om Falun inte kunde locka med fina presenter och en lyxvistelse i Sverige kom få delegater hit. Och få delegater betydde få röster. – Vi bjöd hit delegater som knappt sett snö förut och som inte var intresserade av vinterspel. Vi flög runt dem med helikoptrar och visade upp Dalarnas kulturbegivenheter, säger Lars Eggertz. Zimbabwes idag officiellt mututpekade delegat David Sibandze lät förstå att det skulle vara fint om hans son fick en gratisplats på Uppsala universitet. – Det ordnade vi. Men han tackade nej. Albertville, som vann, hade väl lockat med det finare Sorbonne, säger Lars Eggertz ironiskt. Måttet rågades för Faluns OS-kommitté när en inbjuden delegat tog för givet att en av kvinnorna i mottagningskommittén var avsedd för att tillfredsställa honom nattetid. – Hela IOK:s valprocedur för att utse arrangörsstad är som gjord för att skapa mutor, fastslår Carl-Gustav Anderberg. I ren frustration över att inte längre kunna fightas genom fair play satte sig Lars Eggertz och C-G Anderberg ned och skrev brev till IOK:s huvudkontor i Schweiz. – Vi skrev att det var osmakligt med alla dessa presenter vi måste ge välbärgade delegater. Vi ville att IOK skulle införa en prisbegränsning för vad delegaterna får ta emot. Brevet är en av orsakerna till att IOK bildade ett etiskt råd. Ordförande blev en av de mest respekterade IOK-ledamöterna, den schweziske advokaten Marc Hodler. ”Agenter sålde OS” Ett etiskt regelverk skapades. En av punkterna säger att en IOK-ledamot inte får ta emot gåvor för mer än 150 dollar från någon av städerna som tävlar om arrangörskapet.
Östersund 1991:
Östersund, som efter tidigare misslyckanden hoppades på vinterspelen 1998, kontaktades snabbt av agenter. En av dem är den schweizbaserade kroatiske affärsmannen Goran Takac, son till Artur Takac, en av Juan Antonio Samaranchs rådgivare. – För en miljon kronor skulle agenterna ”förmedla kontakter” med IOK-delegaterna. Om vi vann skulle vi betala ytterligare en miljon till hans konsultfirma, har Bo Victor, advokat och ledare för Östersunds OS-kampanj, uppgivit. Östersund förstod inte riktigt vad agenten menade. Dessutom hade den fattiga jämtländska OS-organisationen inte två miljoner kronor som kunde lovas bort hur som helst. Häromdagen avslöjade Östersunds dåvarande kommunalråd Gun-Britt Mårtensson att hon vid en välkomstmiddag tagits för eskortdam av en IOK-besökare. Den norske IOK-delegaten Jan Staubo, 78, blir inte förvånad. När han bjöds in av Amsterdams OS-kampanj1986 erbjöds han och två afrikanska delegater gratis sex med utvalda prostituerade. Staubo sa nej, men afrikanerna tackade ja. – Jag har flera gånger fått erbjudanden i samband med besök hos kandiderande städer, avslöjar Jan Staubo.
Stockholm 1997:
När Stockholm jobbade med sin kampanj för OS år 2004 dök en mängd ”OS-experter” upp. – Det finns hundratals människor som flyter omkring och rör sig runt IOK:s organisation, säger dåvarande borgarrådet Mats Hulth. – Vi fick tips som att ”lite stipendier till IOK-ledamöternas ungar skulle vara bra”. Mats Hulth visade upp Stockholm för ett stort antal delegater. De flesta var idrottskunniga och intresserade. Men det fanns även andra: ”Krönte Mälardrottningen” – Stöddiga typer som bjudits jorden runt, mötts med röda mattan och blivit krusade. Det hände några gånger att jag hade lusta att be dem dra åt helvete, men vi var ju tvungna att visa god min. Delegaterna placerades alltid på Grand Hotel, dyrast i Stockholm. Det dög inte alltid. – Det antyddes att det var för torftigt på Grand Hotel, säger Mats Hulth. Kvinnor? – Nja, en snubbe anmälde intresse för damer. Vi lät honom vara med på scen och kröna Mälardrottningen. OS-legenden Mark Spitz, som simmade hem fem OS-guld i München 1972, och jobbade för Stockholms OS-kampanj säger: – Det fanns en underton av ”vad tjänar mitt land eller jag själv på att rösta på Stockholm” när man talade med IOK-delegaterna. IOK:s problem har varit att de låtit delegater blivit flott inbjudna av de kandiderande städerna. På så vis startade korruptionen.
Lausanne 12 december 1998:
Enligt Marc Hodler finns det fyra olika agenter som för 4-8 miljoner erbjuder kandidatstäderna att få köpa ett antal av delegaternas röster. Hodler avslöjar också att det finns bevis ”elektroniska bankutdrag” på utbetalningar från Salt Lake City . – Sammanlagt 632 000 dollar (5 miljoner kronor) har utgått som ”stipendier” till IOK-ledamöter, i andra fall uppenbart till döttrar och söner till IOK-medlemmar. David Sinbadzes son är med även här.
Lausanne 21 december 1998:
Plötsligt tvärvänder Juan Antonio Samaranch, som fram till dess försvarat IOK. – Vi kan inte fortsätta så här. Efter de senaste skandalerna måste IOK:s system förändras. För första gången är den spanske överguden skakad. Han inser att IOK:s trovärdighet är ifrågasatt. Om stora sponsorer som Coca-Cola börjar tveka kan den kommersiella basen mycket snabbt raseras. En intern utredning, under ledning av kanadensaren Dick Pound och den förre domaren vid Haagtribunalen, Keba M'Baye, tillsätts. Samtidigt inleds tre andra brottsutredningar mot Salt Lake City. Den som IOK fruktar mest är FBI:s som är beställd av det amerikanska justitiedepartementet. Den kan leda till att organisationen ställs inför en åtalsjury.
Salt Lake City januari 1998:
Plötsligt kommer avslöjande efter avslöjande. 16 namngivna delegater har tagit emot mutor från staden som ska arrangera vinter-OS 2002. IOK-delegater har fått kostsamma sjukhusoperationer betalade av Salt Lake City. En delegat har fått hjälp med en lönsam fastighetsaffär i Utah. Vissa delegater har fått utbetalningar på upp till 550 000 kronor som ”reseersättning ” och ”bistånd”. De två högst ansvariga för Salt Lake Citys OS-kampanj, Frank Joklik och Dave Johnson tvingas avgå. Quebec, en av förlorarstäderna vid omröstningen, kräver 60 miljoner kronor i ersättning för de kampanjmedel staden därmed lagt ut ”i onödan”. Nu vädras även anklagelser direkt mot Samaranch: Från Nagano har han tagit emot olika gåvor värda nära 250 000 kronor, från Salt Lake City en indianskrud och vapen värda 50 000 kronor. Samaranch förnekar vissa och hävdar att andra gått direkt till Olympiamuseet i Lausanne. Kim Warren, som ingick i Salt Lake City-kampanjen 1990-91, angriper IOK-generalen: – Samaranch krävde att bli kungligt behandlad. Han begärde att få flyga i privatplan och krävde presidentsviten i stans finaste hotell. Matts Carlgren, svensk IOK-ledamot fram till 1994, är upprörd över avslöjandena. – Det svärtar ner den olympiska rörelsen. IOK:s uppgift är att fostra unga människor. Jag tror säkert att det är lönsamt att försöka muta IOK-delegater. Röstsiffrorna är ofta mycket knappa och några röster kan avgöra. Carlgren håller till viss del med i kritken mot Samaranch. ”Bra, men dyr i drift” – Han är en bra president som jobbat hårt. Men han är dyr i drift, hans resor jorden runt är mycket dyra. Ken Bullock, styrelseledamot i Salt Lake City-kampanjen, kräver Samaranch avgång. – Innan dess kan den olympiska rörelsen inte fortsätta sitt arbete. Juan Antonio Samaranch kommer inte att ge upp så lätt. – Jag behövs mer än någonsin i IOK, säger han. Om jag har alla IOK-medlemmars förtroende fortsätter jag. Sätter inte Smaranch ”dagordningen” när han själv tar emot gåvor? – Det kan man kanske tycka. Men det är inte så enkelt att bara peka ut honom som ensam ansvarig och tro att det är lösningen, säger den svenske IOK-ledamoten Arne Ljungqvist. Han hoppas på genomgripande förändringar. – Det går inte med bibehållen trovärdighet att bara avskeda några IOK-delegater. Systemet måste reformeras och förändringar behövs även i toppen. Idag sammanträder Samaranch med internutredningsgruppen. Där ska alla fakta om korruptionen inom IOK presenteras. Överlever Juan Antonio Samaranch? Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
SAKEN ÄR KLAR Sydneys borgmästare Frank Sartor skakar hand med IOK-presidenten Juan Antonio Samaranch sedan kontraktet om sommarspelen är undertecknat.