|
|
|
|
|
– En ilsken tomte kan gå till attack
Och springer ni på en liten vätte i mörkret nån kväll så väsnas inte – en störd vätte är bland det farligaste som finns. Vaddå trams? Det finns ju flygande tefat, eller hur? Enligt folklivsforskaren Bengt af Klintberg hör nämligen allting ihop: de gamla och de nya historierna, skräcken och nyfikenheten inför det okända. – Tanken på att det är alldeles dött omkring oss, att vi är ensamma, har alltid varit outhärdlig för människorna. Därför befolkar vi naturen med ett slags avbilder av oss själva. Förr fanns de i den mörka och okända skogen – det var tomtar och troll och vättar och älvor och skogsrån. I dag är det den outforskade rymden som gäller, säger han. E.T. och jultomten är alltså samma figur. Bengt af Klintberg blir 60 år på juldagen och har hela huvudet fyllt av märkliga sägner och berättelser. Han bjuder på spröda pepparkakor som han bakat själv, det är julstämning i det vackra huset i Lidingö, men Bengt påstår att julen inte är ett dugg spännande. – Visserligen frodas sagorna under den här årstiden, men stora helger som jul, påsk och midsommar är inte särskilt intressanta. Jag tycker det är roligare med en annan typ av myter och skrönor. 
Vilken är det allra färskaste falska ryktet som valsar runt i Sverige nu?– Att det sker utplantering av björnar lite här och var i landet. Det påstås att det är naturintresserade stadsbor som ligger bakom projektet. Jag känner igen fenomenet sen tidigare, men då var det vargar. Annars är det fortfarande många skrönor igång om ligor som stjäl människoorgan. Det är bara att titta på internet.
Många historier som jag hört på krogen – ”min kompis kusin var med om en grej” – kan man läsa om i dina böcker.– De flesta följer ett gammalt mönster, de skulle lika gärna ha kunnat utspela sig för 2 000 år sen. Men de utvecklas och moderniseras.
Kan man avfärda dem som rent ljug?– Nej, man kan inte kategoriskt påstå det. En del har faktiskt spårats. Men oftast ligger historierna i ett gränsområde mellan fakta och fantasi.
”Den stulna svärmodern” hörde jag alldeles nyligen.– Jaha, det är alltså paret som är på semester med svärmor i Spanien. Den gamla damen dör på stranden, de lägger liket i bakluckan – och när de stannar vid en bensinmack är det nån som snor bilen och kör iväg. Var det så?
Exakt. Fast en ny variant – de hade lagt tanten i en skibox på taket.– Visst, den har jag också hört.
Killen som vaknar och ser att det står ”välkommen i aidsklubben” med läppstift på spegeln, då?– Den är intressant, för den spreds som en gräsbrand över landet. Så blir det när det handlar om ett nutidsfenomen, när människor störs eller oroas av nåt i samhället. Det är spännande när man kan sätta in historierna i ett sammanhang.
Varför sprids det illasinnade stories om stora företag som Coca Cola, McDonalds och Ikea?– I USA kallas det ”cokelore”. Ett rykte som uppstod i Sydamerika gjorde gällande att flera arbetare hade råkat trilla i en stor maskin på en Coca Cola-fabrik. Därefter kunde man hitta små köttbitar i flaskorna. Det handlar om att ”så illa kan det gå när ett företag blir för stort”.
Går det historier om Estonia också?– Ja, det dök upp många de närmaste åren efter olyckan. Nån ”har hört” att en passagerare missade färjan, men eftersom han var tvungen att åka med hyrde han en helikopter som satte ombord honom. Han kom alltså för sent till sin egen död. Det finns tusenåriga berättelser som går ut på exakt samma sak.
En naken man böjer sig ner för att plocka upp nåt på badrumsgolvet. Hans katt hoppar upp och klöser honom på... ja, två bollar som dinglar... och mannen spräcker skallen mot tvättstället. När hans bärs ut på bår berättar han vad som hände för ambulansmännen. De skrattar så de tappar honom – och mannen bryter ett ben och en arm.– Det där kallas ”den ackumulerade olyckan” och finns i många varianter. En annan naken man står vid balkongfönstret när han plötsligt känner hundens blöta nos i baken. Han ramlar genom fönstret och skär sig. Hustrun baddar honom med bomull doppad i bensin. Hon slänger tussarna i toaletten. Mannen sätter sig senare på toalettstolen och tänder samtidigt en cigarett. Han slänger ner tändstickan mellan benen och...BOOM! Han bryter också armen när han ramlar av båren.
Sen har vi de andra klassikerna. Råttan i pizzan, Spindelbölden, Det uppbrutna parkettgolvet...– Den där med att en invandrarfamilj hade brutit upp golvet och odlat potatis i vardagsrummet säger egentligen mest om oss själva: de kom från ett land med brödkultur. De använde inte potatis. Ett typiskt missförstånd som växt till en vandringssägen.
Varför är vi så sugna på att berätta sånt här? Ju värre desto bättre.– Det är en tacksam roll. En berättare belönas rikligt. Vi lyssnar på andra – och vill sen prova själva om magin fungerar.
Du måste vara en perfekt sällskapsmänniska.– Jag? Inte alls. Jag är tillbakadragen och lyssnar mycket hellre.
Men på 60-årsdagen borde det bli full fart. Då kommer väl dina syskon med clownen Manne och Gunila Axén i spetsen?– Det är knöligt att fylla år på juldagen. Vi får väl se om det är några som orkar pallra sig hit.
Även om du inte tycker tomten är spännande ställer du väl ut ett grötfat på gården?– Jag hade en släkting som ställde ut gröt varje år, och det var alltid någon eller något som åt från fatet. Men en juldagsmorgon var gröten helt orörd. Det året brann hela hans bruk ner till grunden.
Det låter som en skröna.– Ja, men det är sant.
|
|
