Aftonbladets kulturchef Håkan Jaensson:
Det är godis för pedofiler

I hörnet står en medelålders man och tittar intensivt och nära på bilden av lille Andrew med halvt erigerad penis.
  Han vänder sig om, står lite böjd. De beiga fritidsbyxorna kan inte dölja hans upphetsning.
  Ute skiner solen och det är bara han och jag i det lilla utställningsrummet på Historiska museet i Stockholm, där Kulturhuvudstadsåret visar Donald Maders foton av nakna unga pojkar.
  Mannen ler mot mig. Från bilderna, uppsatta med knappnålar, ler Ramon, Daniel, Galdi, Maurits, Pito. De kan vara 10–15 år gamla, vet hur de ska posera ”sexigt”.
  Nakna barn med sängkammarblickar. Godis för pedofiler. Det känns litet klibbigt. Jag tycker om barn, men inte på det sättet.
  Holländska polisen har beslagtagit resten av Donald Maders bildsamling som barnpornografi. Det som blev över ställs ut här hos oss, av det kommunala bolaget Kulturhuvudstadsåret.

Hur fri får konsten vara?
  Museets chef Jane Cederquist vill inte ha barnporr på väggarna, men är förbjuden att ta ner bilderna. Kulturborgarrådet Maria-Paz Acciardio, vice ordförande för Kulturhuvudstadsåret, vill veta hur bilderna över huvud taget kunde sättas upp. Det är ju faktiskt förbjudet att sprida barnpornografi i det här landet.
Å andra sidan: en livsfarlig tendens i tiden är att snäva in på yttrandefriheten. De paragrafer som används mot nazister och barnpornografer i dag kan användas mot goda syften i morgon.
  Och konsten måste få vara fri, det vet vi. Men hur fri?
  Vi har begränsningar för att skydda människor och djur: man får inte skriva vad som helst om människor, man får inte behandla burfåglar illa (som på Moderna museet) – och man får inte göra och sprida bilder av barn i sexuella sammanhang.
  Jag tror att många av dessa regler fungerar hyggligt – och att man, om man bryter mot dem, riskerar att väcka en opinion för hårdare lagar. ”Nolltolerans” är ju ordet på modet.

Säg nej till nästa barnpornograf
  Jag ser ingen poäng i att Kulturhuvudstadsåret ska använda skattepengar för att bryta mot lagen och pigga upp censurivrarna.
Men nu har det skett. Något har gått snett i den lätt förvirrade verksamhet som K '98 bedriver och gubbrunkarbilderna hänger där i ett konstnärligt sammanhang (plastträd, kattbilder, bärkassar, homosexdikter) som man nog ska vara konstvetare för att begripa.
  Så låt dem hänga och ta ner dem den 12 juli, som planerat. De övergrepp som kan ha skett mot barnen på bilderna (varav en del är tjugo år gamla), den förnedring barnen möjligen utsatts för, är något som inte kan göras ogjort.
  Men när näste konstnär/barnpornograf kommer och vill kränga bilder bör Kulturhuvudstadsåret nog säga nej.
  Dessutom bör de ansvariga fundera litet på vart K-året är på väg, inte minst när det gäller konsten. Ibland känns det som om den riktiga konsten håller på att dränkas i en ström av krystade jippon: filtkonst, komposterbar trädgårdskonst, portkonst, köttkonst, potatiskonst...
  Det blir mer tivoli än ifrågasättande kultur. Låt gå för det, det är kanske bara sura gubbar som jag som blir förbannade.
Men provokationen är en del av kulturens livsluft och det är något allvarligt fel när K-årets hittills största insats i den vägen består i att man ställer ut barn som sexobjekt.
  Skärp er. Och se upp för polisen.