  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
I dagarna förbereder sig en stor del av världen att fira ett bibliskt gossebarns födelse. I bibliskt sammanhang är det inget anmärkningsvärt att man markerar födelsen hos små gossebarn som skall växa upp och bli märkvärdiga män. Faktiskt var det så att det endast föddes pojkar på Bibelns tid. I hela Gamla testamentet föds nämligen en endaste flicka, Dina. Hennes namn stammar från ordet din, som betyder lag, straff, domstolsutslag. Förklaringen till såväl det unika intresset för en dotters födelse som betydelsen av hennes namn, får bibelläsaren i Första Moseboken kapitel 34, där Dina våldtas av en man från en annan stam och domen över våldtäkt fastslås. Dina måste födas för att den bibliske författaren skall utreda förhållandet mellan rivaliserande mansgruppers äganderätt till kvinnokroppen. Men vem hon är, vad hon säger, känner, upplever och vill visas inget som helst intresse. Samma tema – konflikter kring manligt ägande till kvinnokroppen och manlig kontroll av den kvinnliga sexualiteten – återfinns i en annan välkänd myt i vår kultur. Helenas bortrövande blir förevändningen för det trojanska kriget. I båda fallen svarar männen vars herravälde över en kvinnokropp utsatts för kränkning, med att begå massvåldtäkt på förövarnas kvinnor. Det är alltså inte våldtäkten som sådan som upprör grekerna eller israeliterna till den grad att de svarar med massiv krigföring, utan intrånget på deras äganderätt. Det är inte kvinnokroppen som kränkts utan mannens ”egendom”. Att såväl krigens systematiska våldtäktsorgier som de ”privata” våldtäkterna inte är utslag av okontrollerad sexuell lusta utan främst uttrycker ett maktförhållande, har alltfler i dag insett.Under rubriken ”Kulturen är ingen ursäkt”, skrev statsråden Sahlin och Winberg en artikel på DN Debatt om hedersmord. Ordet sattes av ministrarna inom citattecken. För begreppet finns egentligen inte enligt dem. ”Ingenting bevisar att våldet mot unga kvinnor är kulturellt betingat. Det handlar endast om mäns våld mot kvinnor.” Det är en het potatis som hamnat i de svenska myndigheternas knä. Å ena sidan har man att göra med mord, lagbokens grövsta brott. Å andra sidan vill man inte stigmatisera eller medverka till ökade fördomar mot vissa invandrargrupper. Men verkligheten är inte alltid politiskt korrekt. Det är inte överallt i världen, utan i vissa länder och i vissa kulturer som flickor könsstympas. Det är inte i hela världen, utan i vissa länder och i vissa kulturer som en kvinna som har sex utanför äktenskapet riskerar att mördas av den egna familjen. Våld mot kvinnor är alltid kulturellt betingat. Man måste, som amerikanarna säger, kalla ”en spade en spade”. Det är inte ”smygrasism”. Det är att se den hemska verkligheten i vitögat.Man kan inte heller – som Jan Guillou gjorde i sin kolumn – begränsa frågan till dess polisiära aspekter. En fråga om lagar och rättsstat. Som inte behöver debatteras. För vad gör man med de flickor som söker upp den svenska sjukvården för att få sina mödomshinnor reparerade inför bröllopet? Skall dessa ingrepp rapporteras, skall flickorna sättas på ”risklista”? Vad gör man med flickor som får stryk hemma om de vistats ute på kvällarna? Flickor som inte fritt får välja sin livspartner? Hedersmord handlar inte främst om våld och ”olagliga handlingar”. Utan om makt och kontroll. Mäns makt över kvinnor. Den måste brytas. Kanske kan vi börja med att så här i juletid öppet celebrera den ogifta modern Maria, vars mödomshinna den västerländska kulturen reparerat med sådan nit under årtusenden. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
