  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Boken kanske inte skulle hålla för ett nobelpris, men den förtjänade ändå ett bättre öde. Faktum är att ”Döden spelar bingolotto” känns skrämmande aktuell varje gång en svensk politiker tar på sig lösnäsan. Det är mer än fem år sedan och därmed preskriberat. Jag och kamrat Wennö satte oss vid varsin primitiv ordbehandlare för att smälla ihop en bestseller. Inspirerade av amerikanska förebilder som Carl Hiaasen och Kinky Friedman valde vi en kombination av samhällskritik, mediesatir och underhållningsvåld. Synopsis skrevs på pappersservetter en flamsig kväll på krogen. Än i dag är jag imponerad av att det inte stannade därvid. Det tog något år, men till slut hade vi 300 A4 sidor. Förlagen i Stockholm satt som nervöst leende frågetecken. Efter tre refuseringar avbröt vi förnedringen. Svin ska inte ha pärlor. Nu ligger manuset i en låda med andra gamla minnen. Men temat lever vidare i den verklighet vi då beskrev i futuristisk satir. Vår idé var i grova drag att beskriva ett framtida Sverige där politik reducerats till TV-show och såpopera samtidigt som klassklyftorna hotar att slita samhället i stycken. För att öka dragningskraften befolkade vi boken med namngivna svenska kändisar i nya och oväntade roller: Robert Aschberg som hänsynslös propagandaminister, Pernilla Wiberg som motorcykelburen nyhetsjägare, Stakka Bo som förrymd terrorist och så vidare. Till och med Milosevic är med på ett hörn, som gangsterledare i Hammarkullen.I ”Döden spelar bingolotto” är ministrar och andra politiker helt utlämnade åt opinionens domar, med TV som både budbärare och bödel. Endast Loket klarar att motsvara folkets krav. Det är populism som underhållning. Göran Persson finns inte med i ”Döden spelar bingolotto”, men väl hans strategier. Ingen har väl missat marknadsföringskonceptet Den Nye Göran? Från trulig och dryg har han stajlats om till mysige snubben som leker Arga leken hos Luuk, trivselministern som visar ett folkligt ansikte. Snart ska han visst hoppa upp och ner tillsammans med Stina Dabrowski, och i förrgår stod han utanför Rosenbad och kickade boll med sin nye justitieminister. Närmast på agendan finns ett komiskt framträdande i ”Hur gör djur”, en dyblöt men spännande bollduell i ”Stadskampen”, jurymedlemskap i ”Småstjärnorna” samt ett gästframträdande som stor dvärg i ”Fångarna på fortet”. Det enda han av tidsbrist tvingats avstå är ”Expedition Robinson”. Nej, jag bara skojar. Eller? Visst kan jag erkänna att jag drog på munnen lite gott när Göran i TV-kamerornas sken gick upp och nickade bollen riktigt hyggligt tillbaka till sin nya minister. Det är skönt att se politiker nicka till ibland. Men är det vad svensk politik behöver? Bollsinne, kul repliker och mer eller mindre påklistrad folklighet på bästa sändningstid; är det verkligen lösningen på det så kallade politikerföraktet, det sviktande valdeltagandet, det sjunkande förtroendet och demokratins kris? Gudrun Schyman är pionjären och nestorn inom den TV-burna folkflirten. Det är givetvis frestande för sossarnas imagestrateger att pröva det receptet även på en träbock som Göran Persson. Kortsiktigt smart för Göran Persson, på längre sikt illa för politiken.Och i Göteborg umgås lätt desperata kommunpolitiker med planer på att förvandla kommunfullmäktiges sammanträden till actionpackad direktsänd dramaturgi. Som om ältandet om en soptipp vid Torslanda blir mer intressant på storbilds-TV. Nej. Lägg av att löjla er, politiker. Gör ert jobb i stället, och gör det bra. Bedriv politik som förbättrar och utvecklar landet, kommunerna, människornas villkor. Arbeta hårt som fan. Ägna sen kväll åt jobbet, inte åt Luuk. Då får ni den respekt ni saknar, och bara så kan demokratin värnas och intresset för den representativa demokratin hållas vid liv.PS. Loket överlevde blodbadet och gick mot solnedgången hand i hand med en känd blond radioprofil. DS 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
