  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Atomkyrkogården är deras hem
Runt om på de kala fjällhöjderna ligger militärposteringar med väldiga radaranläggningar riktade västerut. I bland stoppas vi av fjuniga värnpliktiga som kollar våra pass. – Stackare. De lever på kål och potatis, säger vår chaufför innan vi studsar vidare österut på den tjälskadade asfaltvägen. Längs Kola-halvöns fjordar ligger 135 atomreaktorer i rostande ubåtar. Ytterligare drygt 150 reaktorer finns i aktiva ubåtar, kärnkraftverk och isbrytare.
På väg norrut, i Murmansks hamn, kan turisterna se fartyget Lepse, förvaringsplats för 500 skadade kärnbränsleelement. Att flytta dem skulle ge 5 000 arbetare maximal årsdos av radioaktivitet, uppger de ryska myndigheterna. Därför erbjuder den norska miljöorganisationen Bellona ryssarna att med robotar forsla bort bränsleelementen. Bellona vill ge robotutrustningen till Ryssland. Hittills har det inte gått eftersom det ryska finansdepartementet sett en chans att tjäna pengar och kräver 36 miljoner kronor i tullavgift för utrustningen från Bellona... Dessutom vill inte militären släppa in utländska experter för att kontrollera kärnbränslet i de stängda ubåtsbaserna. – Det finns mycket kallt krig-tänkande bland den ryska militären än i dag, säger Nils Bøhmer, atomfysiker på Bellona. 
Kan Kurskolyckan ha ändrat deras inställning?– Jag hoppas det, nu kanske de inser att det måste till ett internationellt samarbete för att lösa problemen med all läckande radioaktivitet. Militärens agerande i Kurskolyckan har ju dessutom skapat en våldsam debatt om dess roll, säger Bøhmer. Många är oroliga över de radioaktiva utsläppen Många invånare i Murmansk-regionen är oroliga för alla radioaktiva läckor. Men än så länge är bequerelhalten i Östersjöns fisk tjugo gånger högre än här i Barents hav. Kanske är det därför som det tickande hotet från rostande atomubåtar känns så avlägset en vindstilla, solig augustikväll i en vildvuxen dunge framför flottans museum i Murmansk-förorten Rosta.
– Vi vill inte flytta från Murmansk. Vi har en bra lägenhet, bra bil, vänner och arbete på en möbelfabrik, säger sambon Andrej Nikolajevitj, 37, som äter ”vobbla” – torkad, salt fisk. Golfströmmen når ända hit, håller hamnen isfri året om och värmer människorna. Men visst har Sovjetunionens fall 1991 ändrat förutsättningarna i Murmansk. På bara några år till 1995 flyttade omkring 25 000 invånare, och sedan dess har ännu fler lämnat staden. – Jag fick sparken 1994 från en fabrik som renoverade fartyg. Nu har 1 000 sparkats och de som är kvar får ingen lön, berättar Marina. På Statoil kan du köpa vodka för tolv kr/litern Arbetslösheten är trots allt bara fyra procent i Murmansk – enligt de officiella siffrorna – och utländska företag är på väg att etablera sig. Till exempel finns Statoil i Murmansk, med fem bensinstationer som liknar de svenska på pricken – förutom vodkaflaskorna för tolv kronor... Många hus har renoverats under 1990-talet, i radion spelas nästan bara amerikansk rockmusik och utbudet av varor har ökat kraftigt. Livet är lättare här än i de omgivande industristäderna, som Nikel och Montjegorsk. – Allt har blivit bättre sedan 1991. Folk har vaknat upp och insett att de måste göra något själva, säger Andrej.
Hur ser ni på flottans fortsatta nedrustning?– Alla länder med kärnvapen borde skrota dem och sen leva fredligt, säger han. Ju yngre man är i Murmansk, desto mer kritisk vågar man vara mot flottan. – Om man letar i havsdjupen häromkring Murmansk så finns det nog många ubåtar med 120 döda. Förr i tiden var det ingenting. Chefen spottade och gick vidare, säger Andrej. Nu är den ryska flottan på väg att långsamt dö. En rysk före detta viceamiral, Jurij Kviatkovskij, har räknat ut att USA just nu har 7 300 sjöburna avfyrningsramper för kryssningsmissiler, medan Ryssland bara har 16. De ryssar, framför allt många äldre, som varit stolta över flottans slagkraft sörjer i dag. Men kanske får Ryssland åtminstone ett nytt säkerhetstänkande och en annan syn på vad ett människoliv är värt i spåren av Kurskolyckan. Det är trots allt första gången som den ryska nordflottan bett två Nato-länder om hjälp. 1989 fick 42 besättningsmän sätta livet till när atomubåten Komsomolets sjönk utanför Norges kust. Den gången vägrade ryssarna att ta emot helikopterhjälpen som den norska räddningstjänsten erbjöd. Många besättningsmän frös ihjäl när det ryska räddningsfartyget kom fram för sent. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
MED UTSIKT ÖVER MURMANSK - Det är klart att en stormakt måste ha en stor flotta, det ingår i prestigen, säger läkaren Pavel Klimov, 36, som vi träffar vid den okände soldatens grav i Murmansk. Regionen är världens kärnreaktortätaste, på grund av den ryska flottans närvaro.
Marina Lebedeva och Andrej Nikolajevitj dricker öl och äter torkad fisk på en övergiven biografbänk i Rosta, en förort till Murmansk. - Vi har det bra här, säger de.