  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
I morgon åtalas fyra unga män, misstänkta för att ha orsakat katastrofbranden i Makedoniska föreningens uthyrda lokal vid Backaplan, natten till den 30 oktober 1998. Tre av dem är nu 19 år, en är 21.
Branden i diskot blev en katastrof, nästan 400 ungdomar fanns i lokalen som var godkänd för 150.63 unga människoliv släcktes. Närmare 200 ungdomar skadades, ett hundratal kommer för alltid att ha men efter branden.
Brandkatastrofen orsakade stor sorg för många, många familjer och vänner, och berörde människor i både Sverige och många andra länder. Aftonbladet har träffat Azize Taner, mamma till 16-årige Birtan som dog sedan han räddat åtta andra ungdomars liv.Nu åtalas de för branden
GÖTEBORG. De som omkom i branden sörjs av mammor, pappor, syskon, släktingar, vänner, medmänniskor... Ett åtal, en rättegång ger inte barnen tillbaka. – Men 63 ungdomar väntar på svar, säger Azize Taner, mamma till Birtan Yilmaz. – Så tror jag att det är. Birtan och hans vänner väntar. När de skyldiga har dömts, då kan de sova gott. Hon har kvar sina älskade barn Özlem, 14, och Kerem, 9, men saknaden efter äldste sonen känns varje dag. – Jag känner mig halvt död, säger hon. Birtan blev 16 år. Han hade fångats på tv-bilder under brandnatten, många hade sett honom utanför. Men Birtan hade gått in i det brinnande huset för att hjälpa andra. Igen och igen, men sista gången föll han själv offer för branden. – Åtta ungdomar. Det är vad de sagt till oss, att han räddade åtta andra. Det är en tröst att Birtan var en hjälte, säger hans syster Özlem. – Jag såg på internet att en tjej skrev ”Birtan du är min hjälte, du bar ut mig”. Det kändes fint. ”Det blir värre när åtalet ska komma” Men sorgen är stor. – Det är svårt, det är mycket värre nu när åtalet ska komma, säger Azize. Det känns som om branden var i går. Kanske kan Azize och andra efterlevande få lugn småningom, efter rättegången. Men först ska hon försöka ta sig igenom åtalet. Azize ska få allt material, hon vet inte hur mycket hon orkar läsa. – Jag hoppas att jag klarar att vara med på rättegången, säger Azize. Det är svårt men jag måste, för min son. Vi anhöriga har några platser därinne, vi ska turas om. – Jag hatar pojkarna – om det är de fyra som är skyldiga. Om det är de, då ska de ha livstidsstraff. Azize litar på den svenska rättvisan. Mitt i allt är hon tacksam. – Polisen jobbar bra. De kämpar för att sannningen ska komma fram. Jag tackar dem. Och alla som har ställt upp, vänner och grannar, de gör det fortfarande. Birtans kompisar kommer fortfarande. Drömmer ofta om sin storebror Birtan hade många vänner. Kvällen innan han dog hade han sagt att han ville flytta till Turkiet, och där begravdes han. Vid begravningen kom många för att ta farväl. När han skulle ha fyllt 17 samlades många vid Backaplan för att minnas. – Det är viktigt att alla kommer ihåg, säger Özlem. Hon berättar att hon ofta drömmer om sin storebror. – Jag drömde att Birtan kom och vi pratade. Så sa han att han måste gå, men jag skulle titta under mina fötter. Där låg en ros! ”Jag tar dagarna som de kommer” Sedan branden har Azize varit sjukskriven, hon får psykologhjälp men sover bara några timmar om nätterna och mår inte bra. – Jag tar dagarna som de kommer, planerar ingenting. Vi pratar inte ens om framtiden.
– Jag hoppas att vi kan åka till Turkiet och meddela Birtan ”De är dömda nu”.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
