  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Hans nya land – av en slump
1. Han flyttar från Kreta till Sverige. 2. Han blir skådespelare i stället för affärsman. 3. Han gör succé som ”Massoud” i tv-serien ”Det nya landet”. 4. Han tvingar mig att stava rätt till namnet Michalis Koutsogiannakis. Och så säger dom att livet är förutbestämt. Om Michalis sovit lite längre den där dan eller gått en annan väg så hade han inte mött den där tjejen och sen hade inte...ja, ni fattar. Slumpen är en underskattad företeelse. Michalis kan säga ”du, kompis” till slumpen på samma sätt som han säger det till medspelaren ”Ali” (Mike Almayehu) under deras irrfärder genom landet. Han är förvånad över att vi i Sverige inte oftare låter tillfälligheterna styra våra liv. – Organisation på statlig nivå försöker alltid utesluta slumpen. Det skapar hybris bland människorna, säger han. Sen beställer han kastanjer i vaniljsås. Efter en stund meddelar kyparen att kastanjerna är slut och Michalis blundar och pekar i stället på whiskyinbakad cheddarost. När den kommer visar den sig vara obetydligt större än en femkrona. En liten platt sak mitt på tallriken. Michalis ser snopen ut. Slumpen är inte alltid nådig. 
Vad tycker du egentligen om den här rollfiguren Massoud?
– Jag älskar honom. Samtidigt som jag vill bli av med honom nu. Efter sista delen i tv-serien (nästa vecka) går Massoud och jag skilda vägar för evigt.
Så nån uppföljare ska vi inte hoppas på?
– Det tror jag inte. Däremot kommer det nog att klippas ihop en långfilm av det här materialet.
Är det inte lite underligt att en grek spelar iranier?– Jag träffade en del iranier i samband med att jag fick rollen och de tyckte också att det var konstigt. ”Det finns ju duktiga iranska skådespelare”, sa de. Men ett jobb är ett jobb... jag fick provfilma som alla andra. Det kändes att det var MIN roll.
Hur förberedde du dig?– Jag försökte samla så mycket information som möjligt om Iran. I en gammal resguide stod det till exempel att ett kännetecken för iranier är att de sällan höjer rösten. ”Hur fan gör vi nu”, sa jag, ”Massoud gapar ju och skriker första avsnittet igenom”. Då enades vi om att han skulle få göra det i alla fall. Det måste ju finnas speciella iranier också.
Och så fick du träna upp en viss sorts brytning.
– Jag spelade in intervjuer med iranier och försökte ta efter. Men jag märkte att de talade väldigt långsamt, den här serien hade blivit tio timmar lång om jag hade kopierat språket exakt. Det var en ganska svår procedur. Risken finns alltid att man förlöjligar rollkaraktären. Jag har i alla fall inte fått några klagomål. Däremot mycket beröm.
Jag kan tänka mig vissa komplikationer i såna här lägen. Vad hade hänt om du spelat turk i stället?– Kreta var ju ockuperat av turkarna i 400 år. Jag vet inte hur reaktionerna skulle ha blivit, men helt klart skulle jag kunna tänka mig att göra det.
Verkligen?
– Ja, herregud. De gamla motsättningarna är ju bara politik. Jag är skådespelare. Vill dom att jag spelar kines, turk eller afrikan så gör jag det. Min ambition är att få spela svensk en dag, ha ha.
Massoud har slagit folk på käften i två avsnitt. I det tredje hade han lugnat ner sig.– Människan höll på att gå sönder alldeles. Nu tycker jag det tredje avsnittet skiljde sig markant från de andra, det var lite mer buskisbetonat. Jag är nyfiken på vad folk tyckte om det.
Man tigger egentligen om trubbel när man vågar sig på en tv-serie om fördomar och flyktingar. Men kritikerkåren har varit oerhört positiv.
Blev du kompis med ”Ali” i verkligheten också?– Ja, Mike är en intelligent kille. Jag fick respekt för honom från första stund. Ändå var jag, ärligt talat, orolig för om han skulle hålla distansen ut. Han är ju orutinerad. Men han klarade sig galant.
Du är med i en annan tv-serie, ”Sjätte dagen”. Och har varit skådis i många år.
– När jag kom till Sverige såg jag en Lars Norén-föreställning och blev alldeles tagen av den. Efter det visste jag vad jag ville ägna mig åt. Jag var med i en amatörgrupp i Australien, läste dramatik på Stockholms universitet, gick en utbildning i Italien, turnerade med fria grupper och Riksteatern. Sen reste jag tillbaka till Kreta 1994 eftersom det var så svårt för en invandrad skådis att få bra texter i Sverige. Men jag var snart tillbaka igen och hamnade på stadsteatern i Borås, Uppsala och Göteborg. Sen small det till med den här rollen, och nu inser man vilken otrolig genomslagskraft tv har.
Det blir kanske lättare att få jobb i framtiden.– Den som inte spelar är bara en arbetslös individ. Jag har haft långa perioder utan jobb, och det har tärt på självförtroendet. Får man gå till a-kassan ett helt år börjar man snart tvivla på sin förmåga.
Rak fråga: Trivs du i Sverige?
– Till och från. Det där handlar egentligen inte om var man befinner sig. Det är ett allmänt existensiellt problem. Vem är jag gift med? Vem har jag barn med? Hur bor jag?
Men du hade en slags drömbild när du kom hit.
– Ja. Det var så många charterresenärer från Sverige...alla var vackra och blonda och skrattade. Det var fantastisk pr för allt svenskt. Det var frihet och Olof Palme och tjusiga möjligheter. Klart man var nyfiken.
Verkligheten var annorlunda?
– Jag kom i november. Allt var grått, trist, mörkt. Dödens väntrum. Men jag blev ändå fascinerad av den ordning som rådde. Att det kunde vara så varmt inomhus när det var så kallt ute, till exempel.
Du har mamma, pappa och en syster kvar på Kreta. Vet de vilken succé du gjort här?– De har hört att jag är med i tv, men vet ingenting om detaljerna. Jag ska åka och hälsa på i april. Jag tänkte ta med mig ett par videoband och visa då.
Till sist, hur många gånger stavar folk ditt efternamn fel?
– Alltid...jag har sett alla varianter. Jag funderar faktiskt på att korta ner det lite. Vi får se. Fem frågor om... FAVORITSKÅDISAR: – Sverige har fantastiska skådespelare. Ingvar Hirdwall, Thommy Berggren, Peter Andersson, Marie Göranzon... jag har många favoriter. MUSTASCHER: – Jag fick odla min egen inför rollen som Massoud. Det var lite glest i början, men sen tog den sig riktigt bra... FOTBOLL: – En gång i tiden höll jag på Olympiakos. Men sen tog kulturen över. Jag får väl ta min son med mig och gå och titta på Helsingborg i allsvenskan. MAT: – Jag är inte kräsen av mig, jag äter det mesta. Men jag anser att olivoljan är grunden till all matlagning. Ost och olja klarar jag mig inte utan. TSATSIKI: – En underbar film. Den tyckte jag mycket om. Den där lilla killen (Samuel Haus) är härlig. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|||||||||
|
Namn:
Michalis Koutsogiannakis.
FRÅN KRETA TILL HELSINGBORG 
Rollfiguren Massoud, till höger, i serien ”Det nya landet” som gjort succé.