Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
TISDAG 21 MARS 2000
 
 

På söndag går Ryssland till val för att rösta fram en ny president.
Vladimir Putin är skyhög favorit och kommer att vinna.
Han leder alla opinionsmätningar stort och har vunnit ryssarnas förtroende enbart genom en åtgärd – ett förödande krig mot utbrytarrepubliken Tjetjenien.
Aftonbladets mångårige Moskvakorrespondent Sture Olsson skriver om den förre KGB-agentens väg till makten.


KGB-agent, ung, vital och nykter
188 ORDNING KONTRA KAOS Vid nyår avgick Boris Jeltsin helt överraskande och utsåg Vladimir Putin till president. I mångt och mycket är de varandras motsatser. Där Jelstin var full är Putin nykter. När Jeltsin skapar oreda och kaos bringar Putin ordning. Ofta med tuffa medel.
Foto: AP

Vladimir Putin är allt som Jeltsin inte var – på söndag blir han Rysslands president
MOSKVA. Debatten går på sparlåga. Politiska budskap hörs inte och valaffischerna är diskret undangömda i storstadens myller.
  Trots att det bara är fem dagar kvar.
  Ryssland tycks redan ha gjort sitt val.
  Vladimir Vladimirovitj Putin, 47, en oglamourös KGB-agent med öknamnet ”Stasi” sätter sig snart till rätta i Kreml.

Arkiv/ Vladimir Putin
Namn: Vladimir Vladimirovitj Putin. Ålder: 47. Familj: Fru Ljudmila, döttrarna Katja, 14, och Maria, 13, och en vit pudel. Bor: Lägenhet och fritidshus i S:t Petersburg, lägenhet i Moskva. Inkomst: Deklarerade i fjol en månadslön på cirka 6 000 kronor samt banktillgångar på 113 000 kronor.
1952, 7 oktober: Född i Leningrad.
1960 Började i Skola nummer 193, fortsatte i nionde och tionde klass i Skola nummer 281.
1975 Examen vid juridiska fakulteten, Leningraduniversitetet.
1980 Fortsatt KGB-utbildning i Moskva.
1984 Stationering i Leipzig, Östtyskland, som KGB-officer.
1989–91 Assistent till universitetsrektorn i Leningrad.
1991–96 Medhjälpare till borgmästaren i S:t Petersburg (f d Leningrad) Anatolij Sobtjak.
1996 Handplockad till Kreml-administrationen i Moskva.
1997 Vice chef för personalfrågor i Kreml.
1998 Utsedd till chef för federala säkerhetstjänsten FSB, KGB:s efterföljare, i juli.
1999 Utsedd till premiärminister i augusti.

  Han har redan blivit Putin med både ryska folket och en hel omvärld sedan han utsågs till tillförordnad president av den avgående Boris Jeltsin på nyårsafton 1999.
  – Putin har lyckats ena samhället kring några gemensamma fiender: inhemska ”förrädare”, västvärlden och alla tjetjener, säger den politiske kommentatorn Andrej Piontkovskij i Moskva.
  I maktpartiet enighet, snabbt hoprafsat inför valen till duman (parlamentet) i december förra året, flockas gräddan av de ”nya ryssarna”, med samma bakgrund, sociala status och politiska instinkt som nomenklaturan i det gamla kommunistpartiet.
  Dom har rättat in sig i ledet, i stram givakt för den Vladimir Putin som ständigt mässar om lag och ordning, disciplin och om hur statens intressen står över individens.

En handlingens man
  I den rikstäckande tv-kanalen ORT visas Putin ständigt på språng; han pratar lika allvarligt med barnhemsbarn som med gruvarbetare. Han besöker ekonomiskt plågade textilarbeterskor i Ivanovo och dekorerar rysk militär som åstadkommit en ofattbar förstörelse och tragedi i Tjetjenien. Han kastar omkull motståndare på judomattan och åker snitsig slalom i bergen ovanför Sotji vid Svarta havets kust. Han har allt som inte Jeltsin hade – han är ung, vital. Och nykter.
  Ständigt denne Putin.
  Ständigt Putin utan någon politisk deklaration. Utan program för reformer, investeringar eller fungerande lagstiftning.
  – Jag tycker att kampanjer är osmakliga. Man tvingas lova något som man inte kan uppfylla. Så antingen måste man vara dåraktig nog att inte inse vad man lovar eller också ljuger man medvetet, säger Vladimir Putin i en tidningsintervju med Natalja Nikiforova i S:t Petersburg.
  Det tycks dock finnas ett löfte som Putin har avgett och som han tänker hålla: evig trohet mot säkerhetstjänsten. Den må kallas KGB, Säkerhetsministeriet eller FSB.
  Det var så det började i Sovjettidens Leningrad (S:t Petersburg). Vladimir Putin var enda barnet till fabriksförman Vladimir Spiridonovitj Putin och hans fru Maria Ivanovna Putina. I skolan på Baskovgränden drömde lille ”Valodja” om att bli flygare innan intresset fastnade för något annat – en symbol: svärdet och skölden, KGB:s signum.
  Unge Vladimir stegade en dag in på det lokala KGB-kontoret och erbjöd sina tjänster. En officer gav honom rådet att komma tillbaka efter universitetsstudier.
  Juridiska fakulteten var den självklara rekryteringsbasen för KGB, polisen och den högre byråkratin. Putin värvades innan han tagit sin examen 1975.
  – Jag ville in i KGB och tyckte att jag borde använda mina färdigheter för samhällets bästa, berättar han i en nyutkommen bok, som skrivits av journalisterna Natalja Gevorkian och Andrej Kolesnikov ihop med Natalja Timakova från Kremls presstjänst.

Kartlade utlänningar
  I några år fick han spionera på och kartlägga utlänningar i Leningrad innan han kom in på det speciella träningsinstitutet för utlandsspionage i Moskva.
  1984 förflyttades så Vladimir Putin till Östtyskland.
  Där fanns flera hundra tusen sovjetiska militärer. I DDR fanns Stasi med sitt nätverk av agenter, övervakare, tipsare som via högkvarteret i Karlshorst ställde upplysningar till KGB:s förfogande.
  Vladimir Putin kom officiellt som företrädare för ett sovjet-tyskt vänskapscentrum i Leipzig.
  I själva verket flyttade han med familjen in i en grå villa på Angelikastrasse 4 i Dresden. Major Putin hade utsikt över floden Elbe – och tvärs över gatan låg det lokala Stasihögkvarteret.
  Enligt brev och noteringar i Stasiarkiven använde Putin det östtyska elektronikföretaget Robotron som täckmantel för att rekrytera och preparera agenter.
  Med anständiga alibin kunde östtyska ”tekniker”, ”forskare” och ”ingenjörer” knutna till Robotron åka utomlands och träffa andra agenter och besöka företag.
  – Ibland hade vi tid att koppla av. Jag åkte helst till den lilla staden Radeberg, med Östtysklands bästa bryggeri, för att dricka öl. Det slutade med att jag gick upp tio kilo i vikt under de fem åren utomlands, berättar Putin i boken.
  I november 1987 belönades Vladimir Putin med Stasis medalj i brons.
  1989 återvände han till Leningrad och blev ansvarig för universitetets ”internationella relationer”. I själva verket jobbade han kvar för KGB.
  Vladmir Putin tog avsked från KGB som överstelöjtnant och blev rådgivare till Anatolij Sobtjak som 1991 bli stadens förste demokratiskt valde borgmästare. Putin basade över en kommitté som skulle locka utländska företag och investeringar till staden som nu hette S:t Petersburg igen. Men staden behövde mest av allt humanitär hjälp som mat, mediciner, kläder.

Anklagades för brott
  I S:t Petersburg fanns gigantiska upplag av statsägda råvaror och dyrbara metaller ämnade till försvarsindustrin. Men allt dumpades i väg på världsmarknaden av figurer och obskyra företag som fått exportlicenser med Vladimir Putins goda minne. Marina Salje var medlem av stadsfullmäktige och anklagade Putin för skumraskaffärer och krävde en utredning. Fallet ignorerades utan förklaring.
  När Sobtjak förlorade borgmästarvalet i S:t Petersburg 1996 flyttade Putin till Moskva och fick en tjänst som biträdande till Pavel Borodin, chef för Kremls interna administration.
  Boris Jeltsins klan hade fått upp ögonen för den diskrete men effektive Putin och 1998 utsågs han till högste chef för Federala säkerhetstjänsten, FSB – KGB i ny tappning.
  Bara ett år senare utnämndes han till premiärminister och tvingades med ens fram ur en ständig skuggtillvaro.
  Ett av hans första framträdanden var på PEN-klubben i Moskva inför intellektuella. Han försökte tona ned KGB:s roll i Sovjets terrorsystem mot egna medborgare.
  Efter det mötet sa författaren Felix Svetov suckande:
  – Han är den typiske KGB-mannen. Om det så snöar ute talar han om för dig att solen skiner.

sture.olsson@aftonbladet.se


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER