  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
I två dagar
har Aftonbladet berättat om det nya Sverige. Om sprickorna som tredelar landet. Om de svenska brukssamhällena som tampas med skyhög arbetslöshet, utflyttning och som tvingas riva tusentals bostäder som inte behövs.
I dag
besöker vi småstaden Karlskrona som snabbast i landet förvandlats från arbetarstad till IT-raket och blivit Sveriges fjärde telekomstad.
orten Karlskrona lika het som Kista KARLSKRONA. Sverige 1989: Få hade skymtat den nya världen. I Karlskrona hade man inte en susning. Sanningen är att IT-högskolan var en vild chansning. Nu är småstaden som led regementsdöden en av Sveriges snabbast växande telekomstäder. – För fem år sedan var staden döende, säger IT-miljonären David Erixon. Väggarna är råtegel och inredningen minimalistisk. Webbyrån Doberman ser ut som om den borde ligga på Manhattan eller åtminstone någonstans i kvarteren runt Stureplan i Stockholm. Det gör den inte. Den ligger här, på Ronnebygatan i Facits nedlagda, gamla skrivmaskinsaffär mitt i småstaden Karlskrona. Grundaren David Erixon, 26, sitter bak och fram på en designad Myranstol. Han försöker förklara Karlskronas förvandling. Det blir en jämförelse med övergången från jordbrukssamhälle till industrisamhälle. Fast snabbare. Ett gigantiskt kliv som gjort Karlskrona till den kvickast växande IT-staden bredvid Kista. Något som syns ända ner i kyldiskarna. – Karlskrona var en helt annan stad för fem år sedan. Det fanns varken parmesanost eller färska kryddor, säger David Erixon. Det nya IT-folket har andra vanor. Så nu finns det sushi på Konsum och den som vill kan sitta på krogen till klockan tre. David Erixon som egentligen kommer från Göteborg valde Karlskrona framför storstaden. – Här är en bra mental miljö för vår bransch. Det är nära till dem som fattar besluten och det finns en enorm glädje och vilja att göra saker tillsammans. Här produceras IT-miljonärer David Erixons företag har lyckats snabbare än de flesta andra. Efter ett år köptes webbyrån som säljer skräddarsydda IT-lösningar av telekomjätten Europolitan. – Jo, vi är IT-miljonärer, säger David Erixon och pekar mot fyra jämnåriga killkompisar bakom datorer, längre in i lokalen.
Under 90-talet har lönerna i branschen ökat med 407 procent. Det är mest i Sverige. Kommunalrådet Mats Johansson, 40, står mitt i förklaringen till Karlskronas framgång bland byggnadsställningar och lyftkranar. – Det växer så det knakar, säger kommunalrådet stolt och pekar mot Europolitans femte tillbyggnad sedan företaget kom till Karlskrona 1990. Platsen är högskolan vid Gräsvik, eller Campus Gräsvik som det står på skylten som välkomnar besökare. För knappt 15 år sedan var området bas för kustartilleriet. Nu är förbandet nedlagt, de 400 militärerna borta och kasernbyggnaderna bildar i stället grunden för Karlskronas Telecomcity. Det socialdemokratiska kommunalrådet är ordförande i nätverket som i dag består av högskolan, 32 högteknologiska företag med 5 000 anställda och kommunen. På Campus Gräsvik utbildas 3 000 studenter sida vid sida med ledande telecombolag. Vägen mellan beslutsfattarna i kommunen och företagsledarna har kapats till meter och minuter. ”Vi hade arbetslöshet som Norrlands inland” – Min uppgift är att ge de bästa förutsättningarna för företag som vill komma hit, säger Mats Johansson. Som till exempel att skaffa lyxigare bostäder med sjöutsikt. Sådant vill spjutspetsarna inom de nya företagen ha. Annars flyttar de någon annanstans. Så såg inte verkligheten ut i Karlskrona 1987. Då riskerade 1 000 Ericssonanställda att förlora sina jobb. Marinen flyttade 1 000 militärtjänster från staden och 500 förlorade sina jobb vid Karlskronavarvet. – Vi hade en arbetslöshet som Norrlands inland, säger Mats Johansson. I Karlskrona grälade man om hur framtiden skulle räddas: Facken uppvaktade regeringen för att få tung basindustri till kommunen. Landshövdingen Camilla Odhnoff trodde att högre utbildning skulle ge framtidsjobben. I februari 1987 bjöd hon utbildningsminister Lennart Bodström på buffémiddag på residenset. Plötsligt lovade ministern att bygga en högskola Bjudningen blev lyckad. Under middagen klingade utbildningsministern plötsligt i glaset och med en skål lovade han Karlskrona och Ronneby en egen högskola. Regeringen hade ingen aning.– Vi skakade bara på huvudet åt hans löfte. Han hade ju inte frågat någon annan i regeringen, säger Pia Enochsson, då politiskt sakkunnig på utbildningsdepartementet. Beslutet gav Karlskrona biljett på framtidståget. Fast det var det få som begrep då. Av IT-revolutionen märktes lite i Sverige. I Karlskrona inget alls. Högskolans IT-satsning var en chansning. Det kunde lika gärna ha blivit basindustrin som Luleås högskola valde. – Vi hade inte en aning, säger Mats Johansson. Det avgörande politiska beslutet att lägga högskolan i Karlskrona följdes av ytterligare tre viktiga beslut av politikerna i Stockholm: 
1989 flyttades Boverket och kustbevakningen till Karlskrona som kompensation för de förlorade försvarsjobben.
1990 gav regeringen Europolitan tillstånd att bli mobilteleoperatörer. Villkoret var att huvudkontoret inte lades i Stockholm. Valet föll på Karlskrona.Därmed var grunden för Karlskronas framtid gjuten. Inne i högskolans moderna konferensrum visar kommunens utvecklingschef Tage Dolk och högskolans rektor Per Eriksson det ena diagrammet snyggare än det andra. På diabilderna pekar Karlskronas framtid rakt upp i himlen:
500 nya jobb har skapats varje år de fem senaste åren.
I fjol rekordnoterades 630 nya arbetstillfällen.
Karlskronas arbetslöshet har motats ned till riksgenomsnittet.
80 procent av studenterna vid högskolan kommer utifrån landet. 70 procent av dem vill stanna kvar i Karlskrona.Alla är inte med i IT-racet – Det är guldgrävartider här, säger Per Eriksson. Liksom för att illustrera det han just sagt pekar han på en man med mobiltelefon som råkar promenera förbi fönstret. – Han är IT-miljonär, säger Per Eriksson. Som om Karlskronas gator kryllade av nyrika entreprenörer. Så är det naturligtvis inte. Alla är inte med i racet. Sanningen är att samtidigt som IT-ekonomin åker rymdraket finns en stor grupp med långtidsarbetslösa kvar på Karlskronas botten. Minst 600 försvarsanställda riskerar att förlora jobben när riksdagsbeslutet kommer i mars. Löneklyftorna i kommunen mellan det gamla och det nya Karlskrona växer snabbt. Bostadssegregeringen här har precis börjat. På bara något år har villapriserna ökat med flera hundra tusen kronor. IT-folket med höga löner är vana vid storstädernas astronomiska huspriser, och medelklassvillan i Karlskrona har plötsligt blivit en miljoninvestering. Sådant skapar spänningar. Kanske är det ett pris det socialdemokratiska kommunalrådet Mats Johansson måste betala för framgången. – Vi är oerhört traditionella socialdemokrater. Vi har bara valt en ny väg för att nå målet, säger han. Men medger: – Det har blivit svårare att hålla ihop samhället. Ministrarna vallfärdar till det goda exemplet Hans största utmaning just nu är att skaffa fram sjöutsikt till IT-folket så att de trivs och stannar kvar. Och samtidigt se till att gräddhyllan Stumholmen i centrala Karlskrona inte bara blir ett rikemansreservat utan även rymmer de gamla varvsarbetarna. Om han lyckas att förena det gamla och det nya, de fattiga och nyrika, får tiden utvisa. Än så länge fortsätter ministrarna att vallfärda hit till Karlskrona som det goda exemplet för Sveriges framtid. Handelsminister Leif Pagrotsky har varit här, biträdande näringsminister Mona Sahlin, vice statsminister Lena Hjelm-Wallén, jordbruksminister Margareta Winberg, förre näringsminister Anders Sundström och förra kommunikationsministern Ines Uusmann också. Deras chef, statsminister Göran Persson, har varit i Karlskrona fem gånger. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
1987