Tyck till om Yrsa Stenius kolumn

När presidentvalskampanjen i Finland gick in på upploppet var vi några som befarade att Jörg Haider skulle beröva Tarja Halonen det eftertraktade ämbetet - eller om inte Haider så i varje fall de stora EU-ländernas klumpfotade regeringschefer åtföljda av sina satelliter.

  För utrikesminister Halonen var rätt illa ute när hon i sina dueller mot den i sak mycket distinkte Esko Aho skulle försvara den finska (och svenska) regeringens Österrike-politik.
  Ett gravt politiskt formfel är ett allvarligt fel och ingenting annat, hur ''goda'' avsikter man än säger sig ha. Och unionens regeringschefer har ingen rätt att blanda sig i ett litet lands demokratiskt korrekta regeringsbildning hur stora ord om sin moraliskt bindande värdegemenskap de än tar i sin mun.
  EU samordnar sina medlemsländers politik på grundval av gemensamma politiska - och moraliska - ambitioner men EU kan inte ta på sig rollen som de enskilda parlamentens överdomare med rätt att förkasta valresultat och underkänna eller godkänna regeringsbaser.

Detta borde vara ganska självklart. Men är det plötsligt inte när det har gått så mycket godhet i den europeiska politiken - och retoriken - att ingen längre frågar efter vem som definierar begreppen och hur.
  Nå, nu poppade den här frågan upp sent i den finska valrörelsen att Tarja Halonen kom undan med blotta förskräckelsen. I fortsättningen får hon anledning att fundera omsorgsfullare på frågan om de små staternas roll i EU när de stora får eld i baken.
  Statsminister Lipponen gav vid Halonens valvaka ett ganska avslöjande svar på frågan varför Finland avvikit från den oerhört återhållsamma och formellt korrekta linje som tidigare präglat landets ställningstaganden i sådana här emotionellt laddade situationer:

- Hur hade det sett ut om vi hade gått emot de övriga EU-ländernas beslut att markera mot Österrike i anledning av Haider och regeringsbildningen? Hur hade den signalen tolkats?

För klarhetens skull är det skäl att påpeka att det inte fanns något principiellt att invända emot att EU reagerade på regeringsbildningen i Österrike. Hade man sagt att ''vi misstror Haiders parti djupt och kommer att passa på den österrikiska regeringens politik ytterst noga'' hade allt varit utmärkt.
  Men detta är innte vad som hände. EU-regeringarna hotade ett lagligt parlamentariskt alternativ och satte hoten i verket innan ett enda politiskt beslut hade kommit ut från det nya kabinettet.

Jag tror inte ett enda ögonblick att främlingsfientlighet och fascism/nazism hotar breda ut sig i Europa därför att de demokratiska krafterna måhända inte reagerar i tid. Jag tror att unga såväl som äldre i Europa reagerar i tid på hot som de väl känner igen.

Jörg Haider själv gör ett motbjudande politiskt-personligt intryck. Men människorna som röstar på hans parti måste räknas som människor och deras viljeyttring behandlas med analytisk respekt.
  Och sist men inte minst,om stora principbeslut av det slag Österrike-fallet utgjorde ska tas i EU bör det ske efter nogrann beredning och moget övervägande.
  Genom att förivra sig åstadkommer man ingenting annat än pisshuvud till barn, som finnen säger, aningen brutalt.