LÖRDAG 13 AUGUSTI 2000

tv Jan-Olov Andersson De påstod att jag hade Bobbyfrilla Nu släpas mina favoriters namn i smutsen.   För det var inte det ”Dallas” som SVT visar, som både fick halva svenska folket att sitta som klistrade framför tv-apparaterna och som revolutionerade tv-såpan.   Långfilmerna som SVT sänder två lördagskvällar i rad, start i kväll, var ett sista försök att krama pengar ur en av alla tiders största tv-succéer. Unga tv-tittare måste undra: Var det dessa saggiga människors öden som lockade flera miljoner tv-tittare varje vecka? I litteraturen, i pjäser, filmer och tv-serier, har förstås alltid folk lurat och bedragit varandra. Det nya med ”Dallas” (1978-1991) var att aldrig tidigare hade människor varit ondskefulla på så raffinerade sätt under så lång tid (tretton år!). Framgången för ”Dallas” blev startskottet för liknande serier runt hela världen.   För de flesta blev J R Ewing (Larry Hagman) mannen de älskade att hata.   Mina favoriter blev lillbrorsan Bobby (Patrick Duffy) och hans fru Pamela (Victoria Principal). Fjärrkontrollen Kultur: ”Vad säger Minette Walters?”, SVT 1, söndag. Serie: ”Omaka bröder”, TV 4, måndag. Deckare: ”Tills döden skiljer oss åt”, SVT 1, tisdag. Kult: ”Twin Peaks”, TV 3, fredag-lördag.   Den ena motvilligt, den andra av mer självklara skäl. Så fort ”Dallas” började sändas i Sverige 1981, påpekade någon elak vän att jag hade ”Bobby Ewing-frisyr”.   - Nej, det är John Lennon, årgång 1966, var mitt ständiga svar.   Men majoriteten har väl alltid rätt. Och hellre än att klippa mig, accepterade jag att det kanske var en Bobby-frisyr.   När andra hånfullt kallade Bobby en mes, började jag att leta, och hitta, positiva egenskaper hos honom. Försvarade därför självklart seriens mest bisarra ögonblick; när Bobby återuppstod i duschen efter ett års frånvaro, allt som hade hänt under tiden hade bara varit Pamelas mardröm.   Inte minst måste ju Bobby ha haft några positiva sidor för han hade ju erövrat hennes kärlek.   Pamela - så vacker, sensuell, sexig och klok (”nåja”, tyckte andra) - var under några år Rosanna Arquettes främsta konkurrent på listan över kändisar man skulle kunna gifta sig med. Mina två möten med dem blev dock besvikelser.   Pamela i London 1984. Reklamjippo för hårschampo. Fixade uppdraget; mittuppslag med bild på henne och mig. Men hon var divig och otrevlig och vad jag än frågade, babblade hon bara på om sitt schampo.   Bobby i Cannes, tidigt 1990-tal. Lätt upphetsad, hade jag fixat lite extra med frisyren på morgonen. Det hade tyvärr han också. Så modet svek mig. Han pratade om filmplaner som det sedan aldrig blev något av. Jag anade att en nästan snaggad Bobby inte skulle ha förståelse för mina vid det laget tio år gamla bekymmer med Bobby-frillan.