  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Tv skriver bort sitt ansvar i rena slavkontrakt och förbrukar människor efter praxisen ”slit-å-släng”. Dags att vakna nu? Tillsätt en tv-ombudsman! - De får väl skylla sig själva, muttrar du kanske. Tjenare, säger jag. Som om Medelsvensson kan överblicka konsekvenserna av att medverka i rikstelevisionen. Hur omgivningen reagerar. Hur det är att bli offentlig person, igenkänd överallt. Som om Medelsvensson kan ana hur man i efterhand klipper ihop, väljer att profilera en personlighetstyp i just sin dokusåpa. Som om Medelsvensson kan anses vara i ett jämlikt förhållande i ett avtal med ett tv-bolag som har lika många advokater som du har strumpor. Dessutom: tv utnyttjar det faktum att man kan erbjuda en stund i strålkastarljuset i tv. Många förblindas av den lockelsen, för stunden. Frågan är om det är lika kul att leva med det i åratal efteråt. Strix vd Anna Bråkenhielm personifierar tv-bolagens inställning: - Vi kan inte förutsätta att folk är dumma i huvudet. Näeh, men nog kan man kräva att även tv-producenter tar ansvar för att det är människor av kött och blod man har att göra med. Det är inte korv ni paketerar och säljer. Resonemanget att ”folk får skylla sig själva” håller inte. Men här går pengarna före människorna. Sedan ”Expedition: Robinson” bröt isen 1997 har tv förändrats - radikalt. Det som i dag fyller tv-tablån hade i många fall varit osändbart för tio år sedan. Kanske rent av för bara fem. Men på något vis har vi blivit fartblinda. Ingen reagerar. Kanal 5 kablar ut en naken flicka som duschar inlåst i ett hus. I en annan scen antyds att en av killarna runkar på toaletten. Men... Ingen kritik. Är det inte hög tid att börja tala om etik och moral i tv? Vem bevakar de här människornas intressen? Får tv göra vad som helst mot den lilla människan? Har inte tv-bolagen det slutgiltiga ansvaret för vad man utsätter människor för i jakten på det ultimata tv-programmet? Jag citerar advokat Leif Silbersky: - Ett ockrande på att människor vill vara med i tv. Det är precis vad det är. Och folk tar skada i den här hanteringen. Det är ett faktum. Pressen granskas av PO - pressombudsmannen. Etiskt. Tv granskas av en nämnd som tittar på sponsring och journalistiska teknikaliteter som genmälen. I den här aktuella frågan råder ett märkligt vakuum. Slutsatsen för landets tv-chefer borde vara lika ofrånkomlig som självklar: Tillsätt en tv-ombudsman! |
