Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetNöje
TISDAG 15 FEBRUARI 2000
  
  

Dansband Michael Nystås Fel dansband vann Grammis
Barbados tog Dansbandsgrammisen i går kväll.
  Sound Express borde ha fått den.
  Det var ett förutsägbart val.
  Jag gratulerar Barbados till sin första grammis. ”Belinda” (Mariann) var ett av förra årets bästa och mest storstilade dansbandsalbum och kom tvåa på min årsbästalista i Aftonbladet.
  Barbados fick också sitt stora genombrott under året och åtnjöt massiv uppmärksamhet i media. 1999 avslutades stilenligt med en dokumentär om bandet i TV 4.
  Grammisen i går är en logisk följd av allt detta.
  Bara att bli nominerade får ses som en bedrift av Sound Express.
  Plus till TV 4 för att de visade utdelningen i direktsändning. Dessutom var hunden Bert ett lysande grepp, liksom det ”avslöjande” reportaget där Bert Karlsson och hans kloner slog tärning om nomineringarna.

Berth Idoffs är tillbaka
med ”En lyckostund” (Mariann), bandets första album sedan ”För din skull” (Frituna) 1993. De senaste årens föryngring i orkestern har färgat av sig på de 14 nya sångerna. I botten finns en stabil dansbandstradition, givetvis till stor del beroende på Conny Nilssons trygga, starka sångröst.
  Denne doldis är alltjämt en av de bästa och mest uttrycksfulla dansbandssångarna, som behärskar allt från Christer Sjögren-tempo till flörtig dansbandspop. Om Vikingarna hade vågat fullfölja den förnyelse som inleddes på ”Kramgoa låtar 1995” (NMG) hade ”En lyckostund” legat ganska nära.
  Basisten Jesper Svenssons omsorgsfulla arrangemang är avgörande för det lyckade resultatet. Han förmår förena tradition med nytänkande och utvecklar Berth Idoffs sound på ett spännande sätt.
  ”En lyckostund” rymmer ett rikt låtmaterial. Titelspåret, som ratades i ”Dansbandslåten 99”, är skrivet av Michael Saxell, som bland mycket annat skrivit avsomnade ThorErics ”En gammal god vän”. Släktskap finns. Det är en av många fina ballader på skivan.
  Sina tuggummipoppigare sidor visar Berth Idoffs i Leif Melanders ”Katarina” och Eddie Olivas ”En ängel för mig”.
  Men allra starkast blir Berth Idoffs nya platta i avslutande tryckaren ”I den grönaste skog”. Patrick Ahlms och Maritha Höglunds fläskiga powerballad har förutsättningar att bli en riktig dansbandsklassiker.
  Vackert.