Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetNöje
TORSDAG 9 SEPTEMBER 1999
  

Maria tar hem

557 VAD SKA DET BLI ”TOMORROW”? Barnen är lysande i Göta Lejons ”Annie” – Maria Hazell dominerar som jag aldrig har sett en nioåring göra, skriver Aftonbladets Jan-Olov Andersson. Vad månde bliva...
Foto: JOAKIM STRÖMHOLM

”Publiken var underbar” Maria "Annie" Hazell och Sven-Bertil "Oliver" Taube direkt efter gala-premiären
Så här var det på gala-premiären Aftonbladets Jan-Olov Andersson recenserar.
Hjälp Så ser du RealPlayer-film

spelet Barnen spelar ut stjärnorna i ”Annie”

Annie
Musikal på Göta Lejon, Stockholm. Musik: Charles Strouse. Bok/text: Thomas Meehan, Martin Charnin. Svensk text: Ture Rangström. Regi: Trond Lie
Några svaga skådespelarinsatser, få minnesvärda melodier.
  Musikalen ”Annie” fungerar ändå, främst tack vare suverän scenografi och ett gäng fantastiska barnskådespelare.
  Historien var först tecknad serie, blev Broadway-musikal 1977 och påkostad Hollywood-film med vissa kalkoninslag fem år senare.
  Platsen är New York. Tiden är 1933, under depressionsåren. Elvaåriga och rödhåriga Annie växer upp på ett barnhem men får av en slump fira jul med miljardären Oliver Warbucks (Sven-Bertil Taube), hans assistent Grace (Lotta Engberg) och ett helt koppel av tjänare. Warbucks faller pladask för den charmiga tjejen, hjälper henne att efterlysa föräldrarna, men vill egentligen själv adoptera henne.
Som musikal har ”Annie” vissa problem. Väldigt få minnesvärda sånger, det är väl bara lite tjatiga ”Tomorrow” som alla känner igen. Det blir dessutom lite väl gulligt och förutsägbart mot slutet.
  Som uppsättning har ”Annie” andra problem. Ojämnt skådespeleri, till exempel. Grace är en småtrist roll, men dansbandsstjärnan Lotta Engberg, i sin musikaldebut, är ändå oväntat blek. Där kommer nog hennes ersättare från och till under hösten, rutinerade Tina Leijonberg, att lyckas bättre. Och Lars-Göran Perssons och Sara Lindhs överspel doftar lite väl mycket buskis.
  Fast rutinerade Sven-Bertil Taube gör en lågmäld men gripande Warbucks, som plötsligt finner mening med livet när han möter Annie. Och Charlott Strandbergs komiskt yviga spel passar perfekt för barnhemmets alkoholiserade föreståndare.
  På två områden lyfter ”Annie” rejält.
   Niklas Philipsons och Kristian Francks scenografi, de har mycket effektfullt skapat ett New York i miniatyr på scenen.
Jan-Olov Andersson
Jan-Olov
Andersson

  Valet av barnskådespelare. Både spel- och sångscenerna från barnhemmet har en charm, energi och humor som mycket av resten av föreställningen saknar. Alla barnen är fantastiska, Maria Hazell i titelrollen dominerar som jag nog aldrig tidigare sett en nioåring göra på en svensk teaterscen.


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: [email protected]
telefon: 08-725 2000
fax: 08-600 01 77


   
  MER NÖJE