|
|
|
|
|
Föreställ dig att du ligger och sover på marken i en fuktig djungel och plötsligt vaknar av att nånting decimeterlångt kryper tvärs över ditt ansikte, nåt slemmigt och äckligt med många ben. Anders Lundin gjorde det en gång och han är faktiskt människa fortfarande. I såna lägen är det ju inte lätt att iskallt ligga still och fundera ut nån slags taktik: Ska jag låta äckelpäcklet krypa vidare eller ska jag slita bort det, vad-det-nu-är, och hoppas att det inte biter mig? Anders Lundin slet bort den där jättelika tusenfotingen i ren panik och fick efteråt veta att han haft tur. – Eftersom den vandrade över min panna kunde jag inte se vad det var. Jag hade alltså ingen aning om vad jag skulle få i handen. Senare fick jag veta att det finns två sorter av de där stora tusenfotingarna, en som är snäll och en som är mycket giftig. Mina chanser var fifty-fifty. Men jag valde rätt, det här djuret var ofarligt. Nu är det ju inte alla beslut som behöver vara lika snabba och dramatiska. Anders Lundin tog lite längre tid på sig innan han bestämde sig för att tacka ja till jobbet som programledare för ”Expedition: Robinson”.
Så den sista maj drar Anders iväg med hela Robinson-gänget till en öde ö utanför Fillippinerna. Drygt två månader i stekande sol och djungelmiljö och kanske en och annan tusenfoting också.  Sista maj – skulle du inte åka till Jerusalem och kommentera Melodifestivalen då?– Jo, men det uppdraget har jag tyvärr blivit tvungen att hoppa av. Det körde ihop sig, kan man säga. Du tog det riktiga drömjobbet i stället. Den nye Treutiger.– Det verkar som om jag alltid kommer efter nån annan. Den här gången efterträder jag i alla fall inte Martin Timell. Men nu är jag ju inte alls som Harald Treutiger, jag pratar inte som han, och jag törs nog lova att det blir lite annorlunda med mig som programledare. Jag hoppas att jag kan bli en del av miljön på den där ön, delta mer i det som sker. Jag vill inte stiga i land som en rymdgubbe och kännas främmande.
Jag misstänker att du helst skulle ha velat vara med och tävla.– Jaa, snudd på. Det kommer att kännas lite ”fjäsigt” att åka och lägga sig på ett hotell på kvällen. Jag vill vara den som ligger i en hängmatta med moskitnät över, det ska vara fjärran stjärnhimlar och flygande hundar som ylar... det är pojkdrömmen som jag alltid bär på. Du har ju upplevt det många gånger. Du har rest som en galning.– Visst, jag har varit på de mest märkliga platser. Malaysias djungler, Sumatra, Nya Guinea, Borneo, Mali... jag har sett bergsgorillorna i Zaire och varit på Grönland och besökt våtmarker i Brasilien och Okawangaträsket i Botswana. Jag är en träskfanatiker. Då är du van att klara dig själv under tuffa omständigheter.– Nja, på de där ställena har man ju alltid guider med sig. Jag är nog ingen överlevnadsexpert. Inte fan vet jag hur man täljer en bår av fibrerna från en kokospalm. Men du är inte rädd för läbbiga djur och sånt.– Ser jag en stor fågelspindel blir jag mest nyfiken. Men jag har varit ordentligt tigerrädd. Vi låg ett gäng i sovsäckar ute i det fria i ett tigerrikt område på Sumatra. Jag låg ytterst, som en välsmakande kåldolme, och var jävligt skraj att det skulle komma en tiger smygande på natten. Håller Robinson för en tredje vända?– Det tror jag absolut. Robinson har potential att hålla länge eftersom människorna, miljön och reglerna byts ut. Det gäller att undvika att det blir upprepnings-tv, att man varierar sig så att inte tittarna säger ”jaha, vem är årets Martin, då”. Men konceptet är ju upplagt så: ett par präktiga typer, nån snygg tjej, nån gamling – och så en odåga som alla retar sig på.– Konflikterna måste finnas där. Tar man såna som Kent och Herman så gillade jag dem som tv-tittare. Enerverande, men inte onda. Däremot vet jag inte om jag skulle ha stått ut med dem om jag varit med och tävlat. Vad skulle du själv ha tagit med som personlig pryl?– En kikare, tror jag. Eller en schweizisk armékniv. Skulle du stå ut flera veckor på en ö utan koffein, tobak och alkohol?– Det där är en öm punkt.... jag snusar. Jag måste vänja mig av med det innan jag reser. Jag vill inte komma dit och vara nikotinberoende och gå igenom nån slags abstinens när vi spelar in programmet. Det skulle vara hemskt. Det verkar som om du får alla de stora programledarjobben.– Jag brukar snacka om ”the big five”: Melodifestivalen, Grammisgalan, Lördagsunderhållningen (”Det kommer mera...”), Robinson och OS. Nu är det bara OS kvar för min del. Jag ger mig fan på att jag sitter där och kommenterar det en dag. Hur mycket pengar får du för att leda Robinson?– Hysteriskt mycket för att vara på SVT. Du har lite andra extraknäck också.– Du tänker på musiken? Ja, på lördag spelar jag på Mosebacke. Min gamla popbakgrund tränger sig på ibland och just nu är jag hur triggad som helst. Jag har några riktiga proffs med mig och vi tänker dra lite gamla och nya låtar som jag skrivit. Det sker med friskt humör. Lite naket blir det också...mer säger jag inte. Peter Wennman Fem frågor om... Ungkarlar: – Jag har väl inte varit tillräckligt fokuserad för att gifta mig. Det är alltid nånting annat på gång. Jag blir så glad när jag träffar andra ogifta män...det är då jag inser att man kan vara normal ändå. Sexighet: – Har aldrig betraktat mig själv som tjusig. När jag blev vald till ”Sveriges sexigaste” var det bara en kul ploj. Vad är sexighet, förresten? Ett något diffust begrepp. Hep Stars: – Åh, mina allra första idoler. Jag döpte alla mina kramdjur efter dem. Isbjörnen Svenne, geten Lelle, noshörningen Benny... Förorter: – Jag växte upp i förorternas förort, Farsta. Det är väldigt få från den miljön som lyckas nå långt i livet. Man måste ha tur och verkligen tro på att det är möjligt. Barn: – Dom lär vakna på natten, har jag hört. Jag vet inte, men...jag har nog gjort mitt val. Jag har fullt upp med mig själv. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
