|
|
|
|
|
krisen inom dansmusiken Dansbandsbranschen är i kris. Publiken är snart för gammal för att orka dansa. – Det måste komma till unga människor. Annars kommer musiken dö ut med publiken, säger Jon-Eric Westin, dansarrangör i Sundsvall. Allt fler dansställen läggs ner. Och de som är kvar har färre och färre danskvällar. Band som för bara något år sen drog fullsatta hus överallt har nu några hundra betalande på varje spelning. Hela industrin dansar helt enkelt sista dansen. Bara två galor kvar När dansbandskulturen var som störst dök det upp ett nytt fenomen: dansgalorna. Under en kväll kunde upp till 10000 människor samlas och dansa i Globen i Stockholm, Scandinavium i Göteborg eller Kupolen Borlänge. Som mest arrangerades runt sju, åtta galor om året på olika platser i landet. I dag finns det i princip bara två kvar, i Borlänge och Jönköping. – På många sätt har vi oss själva att skylla. Det har varit en konstant nedgång under flera år och vi borde reagerat. Som det är i dag försvinner ungefär ett dansställe per region och år, för att publiken är för liten, säger Jon-Eric Westin, intendent för Folkets Park i Sundsvall. Men även de klassiska dansställena i storstäderna har drabbats. Det stora danspalatset Alladin i Stockholm läggs ner från nyår och Rondo, Lisebergs klassiska dansrestaurang i Göteborg, har slutat med dansen och satsar i vinter på Joe Laberos trollerishow. – Det kom inte tillräckligt med folk, helt enkelt. I princip oberoende vilket band vi hade så var det svårt att få ekonomi på det, säger Pelle Johannisson, marknadschef på Liseberg. Inte ens Vikingarna drog folk till Liseberg när de var ute på sin stora comebackturné i somras. Bandet som under glansdagarna i slutet av 80-talet och början av 90-talet drog tusentals besökare var de än spelade, sågs av runt 300 personer. Det trots att inträdet till Liseberg bara är 30 kronor. De andra spelningarna på turnén var inte heller några publiksuccér. 700 personer i Motala, 550 på Sandgrund i Karlstad och drygt 500 i Nyköping är några exempel. ”Publiken börjar bli för gammal” Konsekvensen av dansbandskrisen är framförallt att de mellanstora dansbanden, de som inte var speciellt kända, men ändå kunde leva på att turnera, slås ut. De allra största klarar sig forfarande hyggligt, främst på grund av sina höga priser. – Man skulle väl kunna säga att de vill krama ur det sista innan de går vidare och gör något annat. På lördagkvällarna kan de fortfarande få ut sina höga gager, men på veckodagarna har de fått gå ner en del, säger Ronny Seimerson, som bokar artister för Programbolaget i Sundsvall. Orsaken till de vikande publiksiffrorna är den dåliga tillströmningen av unga människor. – Publiken börjar helt enkelt bli för gammal. Det är samma publik i dag som på 70-talet och de går av naturliga skäl inte ut lika ofta längre. Efter de som är mellan 50 och 60 år i dag så finns det ingen ny generation som tar över, säger Niels Kvistborg, manager för Thorleifs, med över 20 års branschvana. – Jag har svårt att se någon förändring i dag. De som i dag dansar kan ju inte fortsätta i alla evighet. Om 15 år kommer de ju inte precis gå på dans med rullatorn. Det bästa sättet för dansrestauranger att locka ungdomar är att satsa på annat än dansmusik. – Vi har förutom dans dessutom trubadur, diskotek, casinoavdelning och coverband, säger Jon-Eric Westin på Folkets Park i Sundsvall. Nästan alla ställen är omgjorda Före nysatsningen hade man som mest 500 personer i publiken. Nu ligger den konstant på mellan 1000 och 1200 personer. I princip alla klassiska dansställen har gjorts om. Palace i Norrköping, Stadshotellet i Luleå, Sundspärlan i Helsingborg, Sandra i Kalmar och Oleo i Kalmar satsar alla på mångfald med coverband och disko som komplement till dansbanden. Malin Hendriksen
I morgon: Försäljningen av dansbandsplattor har rasat
|
