  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
 I en serie artiklar granskar Aftonbladet baksidan med att vara med i tv.
Deltagarna i flera av de populäraste programmen är mer eller mindre bakbundna av omfattande kontrakt.
Kontrakt som gör dem lätta att exploatera av tv-bolag som jagar vinst och höga tittarsiffror.
Devisen tycks vara: Tv till varje pris.
Aftonbladet lät Leif Silbersky granska avtalen med dokusåporna Rätten att tala, fritt använda sitt namn, välja extraknäck – eller möblera om. Allt kan förhandlas bort om du vill vara med i en dokusåpa. – Problemet är att produktionsbolagen kan få deltagare att skriva på vad som helst för att man är i överläge, säger advokat Leif Silbersky. Tv kan göra vanliga människor till stjärnor över en natt. Men medaljen har en baksida. I går berättade Aftonbladet om en familj som fått besök av SVT:s inredningsprogram ”Uppåt väggarna”. I programmet gör tv om ett rum i deltagarnas hus. Men familjen var inte nöjd med omgörningen. De mådde psykiskt dåligt av förändringen. Samtidigt kunde de inte framföra kritiken öppet. Ett kontrakt med produktionsbolaget Meter förbjöd dem att avslöja innehållet i programmet för utomstående. Samma avtal hindrade dem dessutom att möblera om rummet – i deras eget hem – de närmaste två månaderna. ”Slavkontrakt” är ett vanligt fenomen i tv-världen i dag – inte minst i dokusåpor. Deltagarna i ”Expedition: Robinson”, ”Baren”, ”Villa Medusa”, ”69 grader nord” och ”Big Brother” är uppbundna av omfattande avtal. ”Det kan bli hur dyrt som helst” Aftonbladet har låtit juristerna Leif Silbersky och Johan Åkermark gå igenom kontrakten som deltagarna i ”Baren” (TV 3) och ”Villa Medusa” (Kanal 5) ingått med produktionsbolaget Strix. Juristerna reagerar bland annat mot:  De tävlande har ingen kontroll över vilken bild av dem som presenteras i tv. De kan inte hoppa av serien när de vill. Allvarlig sjukdom är i princip det enda undantaget. De måste ställa upp i reklamkampanjerna för respektive dokusåpa – utan ersättning. Deras kändisskap tillhör i princip produktionsbolaget. Deltagarna får inte medverka i program i andra kanaler utan att först fråga om lov.
De måste överlåta rätten till sina namn i kombination med programmet till produktionsbolaget. Det står sedan bolaget fritt att sälja den rätten vidare till någon annan. Utan att deltagarna får ersättning. Avtalet gäller upp till tre år. Om deltagarna röjer innehållet i kontrakten – eller bryter mot avtalen i dem – riskerar de att bli stämda på 100 000-tals kronor.– Jag upplever det som rena slavkontrakt. Man slår mynt av att människor är så intresserade av att vara med. Och succén deltagarna gör som personer tar produktionsbolaget och tv-kanalen hand om, säger Leif Silbersky. Johan Åkermark håller med: – Det är lite av slavkontrakt över det. Särskilt när man tittar på formuleringarna om att deltagarna är ersättningsskyldiga om de bryter mot vissa bestämmelser i kontraktet. Det kan ju bli hur dyrt som helst. Tusentals människor anmäler sig varje år till dokusåpornas uttagningar. De som inte accepterar villkoren i kontrakten kan lätt ersättas av mer ”samarbetsvilliga” personer. – Hade det här varit en strikt affärsöverenskommelse hade den klassats som ocker därför att produktionsbolagen utnyttjar någons beroendeställning. Ett ockrande på att människor vill vara med i tv, säger Leif Silbersky. ”Vi kan inte förutsätta att folk är dumma” Produktionsbolagets Strix vd Anna Bråkenhielm har ingen lust att kommentera enskilda kontrakt. Hon menar att de som skriver på går in i projekten med öppna ögon. – Vi kan ju inte förutsätta att folk är dumma i huvudet. Vi skriver noggranna avtal som båda parter läser igenom, precis som vid vilken affärsöverenskommelse som helst. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|
HÅRD KRITIK 
