|
Våga mer, Zelmani
Sophie Zelmani Plats: Grönalundsteatern, Stockholm. Publik: 200 (fullt). Längd: 70 minuter. Bäst: So long. Sämst: Nån munspelsvirtuos är hon fortfarande inte. Fråga: Varför är hon så rädd för att höja rösten? Lysande låtar i massor och ett utmärkt band. Nu väntar vi bara på att Sophie Zelmani ska våga börja tänja sina gränser en aning. Då... Jag såg Sophie Zelmanis vårpremiär i Göteborg och kunde med viss häpnad konstatera att Skogås-tjejen efter bara tre album utan problem lyckades fylla 90 minuter med genomgåenade starka låtar. Jag imponerades också av bandet, lett av gitarristen och Zelmanis högra hand Lasse Halapi. Ledigt och lyhört plockade de fram nyanserna i de finstämda lägereldssångerna. Det enda jag kände saknades var lite mod. En vilja att någon gång rocka upp och sätta lite eld på det väna och känsliga. Och när nu Zelmani inleder sommarsvängen är det faktiskt aningen mer liv och dynamik i showen, med rentav riktigt rivigt solospel emellanåt från både Halapi och pianisten Robert Qwarforth. Nummer som So long och Losing you bjuder ett coolt sväng och kontrasterar fint mot lysande lågmäldheter som Time to kill och Leaving. Sångerskan själv är emellertid lika försiktig som vanligt. Visserligen viskar hon vackrare än de flesta, men jag är fullkomligt övertygad om att hon skulle kunna nå ännu högre om hon bara lade en nypa mer krut bakom orden, någon gång ibland. Nu blir det trots allt några jämntjocka ögonblick mellan de trollbindande stunderna.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-725 2000 fax: 08-600 01 77 |
|