|
|
|
Estland var svensk koloni på 1600-talet. Det svenska spåren finns fortfarande kvar – som här i Haapsalu. Sedan Estland blev självständigt för snart tio år sedan har det knutits nya band mellan länderna. Foto: JUREK HOLZER |
Unga balter söker sitt idealsamhälle
HAAPSALU.
Detta är de estniska svenskbygderna.
Hit tvångsförflyttade Gustav II Adolf finlandssvenskar på 1600-talet när Estland var en svensk koloni. Kungen ville bygga en svenskspråkig vall längs kusten och på öarna Ösel och Dagö, för att göra hela Östersjön till ett svenskt innanhav.
De flesta svenskspråkiga flydde till Sverige under andra världskriget. Men spåren lever kvar, i arkitekturen, på det historiska museet och i undervisningen. Många ungdomar läser svenska som c-språk i gymnasiet. Och sedan Estland blev självständigt för snart tio år sedan har det knutits en ny sorts band mellan länderna kring Östersjön.
Martin Henk
Martin Henk. |
går på gymnasiet i Haapsalu.
Han är lite trött när han kommer till vårt avtalade möte. Några kompisar från Finland och Lettland har kommit på besök så han har inte sovit så mycket under natten. De träffades första gången i oktober, på ett baltiskt ungdomssymposium i Karlshamn arrangerat av Östersjöinstitutet. Fyrtio ungdomar från tio länder runt Östersjön samlades i en vecka för att samtala om hur deras idealsamhälle skulle se ut. Deras uppgift var att från grunden, utan resurser, skapa ett tänkt samhälle för 500 personer på en öde ö.
Hur blev det?
– Vi valde ett starkt socialt samhälle, säger Martin. Inga pengar fick existera. Det behövs inte i ett samhälle med 500 personer. Däremot var det viktigt att bygga upp en produktion, ge stöd till de arbetslösa, ordna skolor, sjukvård, samlingslokaler. Och företagen skulle få ta ut sin produktionsvinst först när välfärden var säkrad.
Mot slutet av
veckan kom ungdomarna på det svåraste problemet; en ö kan inte rymma hur mycket folk som helst, så de var tvungna att uppfinna ett preventivmedel.
– Jag utsågs till chef för gummiträdsplantagen i vårt tänkta idealsamhälle, säger Martin med ett brett leende.
Sedan blir han allvarlig igen.
– Den här sortens utbyte är viktigt. Jag har varit på två ungdomssymposium nu, och tack vare dem börjar jag tro att jag kan göra en skillnad i samhället. Att sitta ned i en vecka och samtala om idealsamhället är ju väldigt politiskt. I stora drag kan man säga att vi valde mellan en svensk och en amerikansk samhällsmodell, och vi fastnade för den svenska.
Nu fortsätter arbetet. Tillsammans med sina finska och lettiska kompisar ska Martin jämföra vilka fritidssysselsättningar som finns på deras respektive skolor.
Dessutom hjälper han Östersjöinstitutet i Karlskrona med att bygga upp en ny baltisk webbsite för ungdomar.
Martin Henks erfarenheter är bara ett av många exempel på den myriad av kontakter som nu på alla nivåer knyts mellan Östersjöländerna, genom vänorter, organisationer och företag. 300 år efter den svenska stormaktstiden är Baltikum faktiskt på väg att bli en naturlig region. Någonting väldigt häftigt kan uppstå ur det mötet.
Fotnot:
Tidigare artiklar i serien Östersjörapporten publicerades 19/10, 21/10, 23/10, 26/10 och 27/10.
|
|
