Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetKvinna
TISDAG 29 DECEMBER 1998
  

Dansande Dee syns mest... fast det är Nana som sjunger på E-Types skiva.

Foto:MATS FOGEMAN, GUNNAR SEIJBOLD (lilla bilden)

– Släpp fram oss vanliga poptjejer
Nana Hedin fick inte ha namnet på skivomslaget – nu satsar hon på solokarriär

Du har hört henne sjunga på radio och tv massor av gånger. Men troligen utan att veta om det.
  Nana Hedin, 30, är sångerskan i megahitar med bland annat E-Type och Dr Alban.
  Nu vill hon nå sitt mål: en egen skiva.
   Att många kvinnor jobbar hårt i bakgrunden utan att framhäva sig själva är en gammal sanning. Sångerskan Nana Hedin är ett lysande exempel.
  Vi har hört henne sedan Stakka Bos genombrottshit ”Here we go”, i ”Sing Hallelujah” och många andra låtar med Dr Alban. Hon har varit med i Jonas Gardells shower. Hon körar med Ace of Base, systrarna Graaf och många andra.
Vi har också varit körtjejer: Titiyo, Meja och Ebba Forsberg.
  Nu gör hon succé på E-Types senaste cd, till exempel i ”Here I go again” som snabbt klättrade upp på den svenska singellistans förstaplats.
  Men Nana Hedin har inga skrikande fans som kastar sig fram mot scenen. Hon står i bakgrunden, medan E-Type och dansaren Dee i sexiga tajta kläder är stjärnorna.
  Länge tyckte Nana Hedin om sin anonyma roll, men nu har hon tröttnat. Hon bryter samarbetet och har som mål att göra en egen cd.
  – Nu vill jag äntligen presenteras som mig själv. Jag har gjort ett personligt arbete de här åren och vill inte alltid vara ”den och dens sångerska”.
Du tycker det är dags att komma mer i centrum?
  
– Ja, absolut. Det är tid att göra något eget. Innan tänkte jag inte så – det är ju så man börjar, genom att vara back-up åt andra artister. Och jag har lärt mig otroligt mycket!
Men varför är det du som hamnat i bakgrunden, till exempel på E-Types framträdanden, trots att du sjunger solo?
  
– Att Dee står främst är en rent affärsmässig grej, en image – det är säljande. Och det har varit fördelar med att inte synas så mycket också, mitt ansikte är inte redan känt om jag gör något eget.
  En sak som spelade in i att Nana Hedin går sin egen väg är att hon inte står nämnd som sångerska på de tre största hitarna på E-Types senaste cd ”Last man standing”.
  – Om det var ett misstag – det får tala för sig själv. Men jag känner att folk borde få reda på att det är min röst.
  Men räcker det med bra röst? Vad krävs för att en ”vanlig” tjej ska bli ett namn i Musiksverige i dag?
Tycker du att branschen har blivit mer utseendefixerad, att det gäller för tjejer att spela på sitt utseende?
  
– Ja, ribban har höjts. Visst har utseendet en del i det hela. Men det har att göra med hur mycket man vill stå upp för sig själv. Om jag står på scen och sjunger och ger av mig själv, och publiken inte släpper in min sång utan tittar på hur jag ser ut så tycker jag att det säger en del om publiken.
Om något skivbolag skulle gilla dina egna låtar, kan du tänka dig att förändra dig om de vill, till exempel bli blond?
  
– Skivbolagen är företag, och det gäller att sälja. Men jag ändrar mig naturligtvis inte om jag inte vill. Vi kvinnor finns faktiskt i alla olika former och längder och det går inte att göra något åt.
  – Utom att banta förstås, men det är ett samhällsproblem, och inte något som finns bara i den här branschen.
  – Men alla har olika gränser för vad man kan tänka sig att göra för att komma fram.
  Nana Hedin ska fortsätta arbeta med andra artister medan hon går runt med en bandspelare i fickan, redo att spela in melodislingor och idéer efter hand som de poppar upp.
  – Målet är att göra något eget, men det beror förstås på om någon gillar det!
Cecilia Gustavsson