|
|
|
|
|
Låt oss vara smutsiga i fred, tycker Åsa Mattsson. Foto: MATS FOGEMAN Åsa Mattsson: Gör uppror mot reklammakarnas hygienhets!
Det finns ett oerhört trist småborgerligt allvar i den reklam som riktas till kvinnor och som handlar om att man ska hålla sig hel och ren till varje pris. Särskilt, som det heter, under. Kvinnorna vrider kjolen ur led för att kolla att det inte sitter en fläck därbak, de hoppar upp för att titta i spegeln, och de låter sig borstas av eviga tandborstljud för att vara säkra, luktfria och obefläckade. De är som en samling tandhygienister hela gänget. Varför är det så hemskt med skitiga kvinnor? Varför är kvinnor så rädda för att ha fläckar? Jag har en kompis som har en röd polotröja, en dyr sak. Hon älskar tröjan, men använder den inte längre. Den har nämligen fått tre små bruna fläckar mitt fram. Trots att hon tvättat tröjan flera gånger går de inte bort. Den fina, dyra tröjan ligger där den ligger, längst in i garderoben. Ännu värre är det med trosor som är svagt missfärgade efter en menstruation. Trots att de är tvättade vore det rena fasan för många om någon skulle råka få syn på dem där de ligger ihopknölade i tvättkorgen. Och då har vi ännu inte nämnt den ännu värre fasan när flyttkarlarna får syn på alla obestämbara fläckar som den rodnande stackars kvinnan har på sin madrass. Det finns teorier om att anledningen till kvinnans underordning i samhällen är att hon står närmare ”naturen” genom sin kropp som är bunden till reproduktionen och där varje mens är en erinran om biologin, för att inte tala om barnafödande och amning. Kvinnan har också varit en förmedlande länk mellan natur och kultur genom att uppfostra barnen, göra maträtter av råvarorna och ta bort alla spår av naturen på kläder och i hemmet. Det är här fläckarna kommer in, och ju mer kroppslig fläcken är desto värre: bajs, kiss, spott, snor och blod – huvaligen. 
När reklammakarna siktar in sig på kvinnors fläck-skräck är det den biologiska synen på kvinnan de utgår från och spekulerar i, och det är den man är så utled på.Därför vill jag gärna hävda: renlighetsnoja är slaveri för kvinnor. Småskitiga kvinnor är kloka kvinnor. Rör inte mina fläckar. |
Skitiga kvinnor. Det måste vara det värsta som finns. Klart värre än skitiga män, om man får tro reklamen. Nu är de nämligen över oss igen med full kraft, dessa skinande rena blankpolerade kvinnor med sina bindor med vingar, sina gnistrande tänder och bonade golv.
Enda charmen med renlighetsreklam förutom Karius och Baktus, var när Björn Borg som tonåring pep med målbrottsröst: Gula hinnan, det är känt, borstas bort med Pepsodent.