  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Hon bytte jobbet på Dramaten mot familjelivet i Järvsö. Nu är Malin Berghagen-Nilsson jobbsugen igen. Hon skriver en bok om släktforskning, och satsar på en ny karriär - i Hollywood. Glamour- lantisen Malin
 I Lillbabs-land, mitt i Sverige, bland små sjöar, stora skogar, berg, sädesfält, promenadbingo och bryggkaffe bor Malin Berghagen-Nilsson.Ja, hon heter Malin Berghagen-Nilsson igen. - Jag började släktforska och märkte hur oerhört mycket Berghagen jag var. Därför tar jag tillbaka namnet. Släktforskningen blir en bok om släkten på mormors pappas sida från 1806 till 1930. Klar i vinter ska den vara. Hittar hon sponsorer blir det också en film att visa i skolor. - Jag är väldigt orolig för hur ungdomar mår i dag. Jag vill gärna ut i skolorna och berätta om släktforskning, jag tror att det ger en identitet att veta sin historia. Dessutom är det roligt att leka detektiv i historien. I sommar åker Malin till Minnesota, USA, där hon ska träffa en mycket avlägsen släkting. - Jag är helt fascinerad. Såna fantastiska historier jag har hittat i min släkt: mord, kärleksdramer... ja allting. Jag har varit en sökare hela livet och med släktforskningen föll allt på plats. De där människorna, de där historierna är en del av mig. Kanske blir det ännu mer USA framöver - Malin har skaffat en agent i Hollywood, klippt ihop en video med arbetsprover och skulle inte ha något emot att få en roll mot Keanu Reeves om det görs en ”Matrix II”. Det skulle hennes son tycka var cool. - Man behöver ju knappt skådespela. Det räcker att vara vacker, säger Malin med ett skratt i hammocken på gården med utsikt över sädesfält, skogar, berg och ån Ljusnan. Än så länge bor hon i Järvsö och tar hand om barnen. Där växte hon, delvis, upp och dit flyttade hon och maken Tommy Nilsson 1997. Ingen av dem ångrar sig. Tvärtom. - Allt finns här, det är en bra bas. Det tar bara 3,5 timmar till Stockholm. I en liten by känner alla alla, det är en trygghet, säger Malin.
Malin och Tommy träffades 1992 när Tommy uppträdde på Hamburger Börs. - Jag tyckte att han var en snygg kille. Neeej förresten, snygg tyckte jag inte. Sexig, tyckte jag att han var. Men han var väldigt, väldigt upptagen och väldigt, väldigt gift så jag la ner den biten. - Men sedan träffades vi igen på Börsen och jag fick reda på att det inte var så himla bra på hemmafronten så då tänkte jag: Nu tar jag chansen! - Så att jag förförde nog honom ganska rejält där. Och... tja på den vägen är det. Deras kärlek var omedelbar, total. Ett medium påstod att de träffats på en varieté i 1700-talets England. Att de älskade redan då men aldrig fick varandra. - Det var så märkligt, när vi träffades så grät vi mest. Det var som om vi hade längtat efter varandra i oändlighet. Så då skojade vi om att vi kanske träffats i ett tidigare liv och att vi äntligen funnit varandra. - Det var häftigt, vi var som syre för varandra. Tommy Körberg sa om oss att: ”om de där två inte fungerar tillsammans så går de under”. Så kändes det. Vilket ledde till svartsjuka. - I början ja. Vi var så rädda att förlora det vi hade, samtidigt som vi blottade oss så inför varandra. Jag blev inte svartsjuk på dem Tommy mötte, mer på dem han hade mött, som han älskat. Men nu har det gått över, det har med förälskelsen att göra. Förälsken har blivit kärlek och i dag klarar Malin att andas även om Tommy inte är precis bredvid, skrattar hon. - Vi har varit ihop i åtta år och har fortfarande ett behov av att hålla varandra, ta på varandra. Jag kryper ofta upp i hans knä och kollar på tv. Men någon gång grälar ni?- Fem minuter om dagen kanske. Det händer väl att vi exploderar ibland men det är inte ofta. Jag har ingen aning om vad det kan gälla. Det handlar ju sällan om den andra personen, mest vill man bara vräka ur sig. Men jag blir väldigt sällan arg. Din skådespelarkarriär var verkligen på gång. Du blev erbjuden en roll på Dramaten, när du valde att flytta hit till Järvsö.
- Men då kom den här lilla testen, som livet alltid erbjuder. En tjej hade hoppat av en roll på Dramaten, jag tror det var Rebecka Hemse, och jag blev erbjuden den. Det var bråttom och alla sa ”du måste, du måste, du måste”. Men jag tackade nej. Då sa alla att jag var dum i huvudet, att jag sumpade mitt livs chans. Så jag hoppade på, men kände efter två veckor att det var fel. - Hela mitt sätt att vara är: Det går fler tåg. Jag är inte rädd för att missa något. Nu är jag redo att arbeta igen, men just teater går inte eftersom jag bor här. Det sägs ju att alla vill göra karriär. Är du omodern?- Jag blev idiotförklarad i tidningar. En journalist skrev att det var Tommys fel. För ingen kvinna kunde ju vara så dum att hon var hemma med sina barn! Det måste ha varit Tommy som tvingade mig. - Det stod att det var en tillbakagång för hela kvinnorörelsen och feminismen. Det var helt sjukt och jag tyckte att de betedde sig precis som männen. De gav mig inte möjlighet att som kvinna få bestämma vad jag ville göra. Som kvinna måste man stötta varandra i vilka val man än gör. Är det svårt att vara kvinna i dag med alla val och möjligheter?- Egentligen inte. Kvinnor har en otrolig känsla och intuition om de bara vågar lita på den. Vi har alla möjligheter att välja, såvida inte ekonomin hindrar det. Problemen inträffar när vi gör vad andra säger åt oss att göra. Det låter konservativt att tala om att kvinnor har intuition och känsla.- Jag tror att män har det också, men jag tror att det här hjärtljudet vi känner i magen när vi väntar barn gör att vi har lättare till det. Män har det också, de behöver bara öva upp det. Lasse Berghagen och Barbro Lill-Babs Svensson skilde sig när du var liten. Är du hemma för att dina barn ska få ett annat liv än du hade som liten?- Det tror jag säkert. Min mamma hade ju inget val på det sättet, hon var själv och fick ta hjälp av mormor. Men jag hade det valet. Hur reagerade du på mamma och pappas skilsmässa?- Jag var alldeles för liten, två år, så jag kommer inte ihåg. Och de har alltid varit väldigt goda vänner så jag var med om en lycklig skilsmässa. Jag har inget trauma jag kan ta upp, haha.
Förekom mycket konkurrens mellan dina systrar?- Nej inte mer än den syskonskap som finns. Syskon är oerhört bra för man lär sig att hantera saker i livet. Kristin (tv-stjärnan Kaspersen, reds. anm) är lillasyster och är oerhört framgångsrik i det hon gör. Hon fick slåss för sin uppmärksamhet och det har gett henne en järnvilja. Jag var storasyster, för Monika var så mycket äldre, och jag var den där som parerade allt. Så jag blev ganska tålig, men fick inte samma ”go” som Kristin. Kristin berättade att hon inte fick följa med dig hem till pappa, Lasse Berghagen.- Ja det var just det... hon var den intensiva lillasystern och han var min pappa på något sätt. Nu så här efteråt tycker jag att hon borde fått följa med eftersom hennes pappa bodde så långt bort. Men det tänkte man inte på som liten. Då var det bara: ”han är min!” 
Forts:
”Är man en gång bulimiker så är man det alltid”
epost: kvinna@aftonbladet.se telefon: 08-7252330 fax: 08-56252805 |
