|
|
|
|
|
Bondfångaren blir rektor Den allmänna skola som tog form för snart hundra år sen skulle slå broar mellan sociala klasser och dra fördel av att också förmöget folk blev intresserade av den allmänna skolans höjande eftersom också deras egna barn gick där. Nu är skolan på väg att i full fart privatiseras. Skolan som skulle bli en spjutspets framåt har blivit en spjutspets bakåt. Dess utveckling pekar mot ett samhälle som riskerar att falla i bitar och där folk kan sitta i sina enklaver och uppfinna ensamheten på nytt. I kraft av skollagen är det möjligt för praktiskt taget vem som helst att starta en ny skola. Bidragen är betydande och man behöver alls inte vara intresserad av pedagogik utan bara av att göra en hygglig affär. Ansökningarna regnar över Skolverket och för den som fortfarande tror att den allmänna skolan har en framtid i Sverige kan det vara skäl att ta del av verkligheten. Gymnasieskolan får tjäna som ett exempel. Det finns 24 kommunala gymnasier i Stockholm och 16 privata. På Skolverket ligger idag 19 nya ansökningar. De flesta kommer sannolikt att bifallas och därmed har Stockholm 59 gymnasier nästa år. Den här utvecklingen är likartad över hela landet. Vi har 91 privata gymnasier och lika många ansökningar ligger hos Skolverket. Ledande politiker drömmer om att de till synes eviga, skolpolitiska problemen ska upphöra med hjälp av privatisering. Kanske är det seklets sista stora dröm. Med ett enda ideologiskt svärdshugg ska man lösa de pedagogiska knutar som så länge har plågat det allmänna uppfostringsverket. Misstanken bekräftas av en av Skolverkets handläggare, Barbro Ericsson. Hon tjänstgör på ”Enheten för utveckling av prov och godkännande av fristående skolor” och säger att det är ytterst ovanligt att de kommunala politikerna säger nej till privatskolorna. Det tycks inte heller spela någon roll vilket parti de tillhör.
Ifall ”fel” elev söker kan de tacka nej. Eller som det står i skollagens kap 9 par 8:2: Friskolan står öppen för alla elever som inte medför ”betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter...” För utbildningsförvaltningen havererar planeringen. Först då höstterminen ska börja vet man hur många elever det blir i de kommunala skolorna. Man tappar kontroll över organisation och långsiktig planering. Det finns knappast underlag för 59 gymnasier enbart i Stockholm. Kommunala skolor kommer att läggs ned och friskolor att gå i konkurs. Ett privat gymnasium i Kungsängen gick nyligen omkull och i somras lurades 160 elever i Stockholm av Procivitas att tacka nej till andra gymnasieplatser sedan de blivit antagna i Procivitas skola. Beskedet kom en måndag. På fredagen meddelade Procivitas att skolan inte blev av och eleverna stod utan gymnasieplats. Det säger sig självt att en del friskolor kan vara både ambitiösa och bra, särskilt de som har en pedagogisk profil. Lika självklart är att kommunala skolor kan misslyckas med sin uppgift. Men att som enda skolpolitisk ide driva fram en privatisering där affärsmässigheten, inte elevernas utveckling, är avgörande borde väcka bekymmer också bland de mest entusiastiska förespråkarna för friskolor. Skolverket har låtit trycka ett åttasidigt formulär med rutor som skolentreprenören ska kryssa i. Formuläret liknar de gamla fylleriövningarna, dock utan deras ambitionsnivå. Här och var finns två prickade rader där entreprenören skriver att skolan ska ha bra lärare, vara demokratisk och helst stå för fred och frihet.
I de flesta fall rör det sig om små 100 000-kronorsbolag utan offensivt kapital, inte en krona förutom de pengar som skattebetalarna tänks skjuta till. Cybergymnasiet Sverige AB ansöker sålunda om att få starta ett gymnasium i Stockholm som kommer att ha 1 500 elever. Bolagets vd heter Greger Fjell. Han är ensam styrelseledamot, enligt PRV:s registreringsbevis, och som enda suppleant i styrelsen står Siv Fjell, förmodligen hans fru.
Man tycker att också privatiseringsanhängare borde begära lite fler garantier för lokaler, kapital och namn på pedagoger som kan garantera en bra undervisning. Ett gymnasium med 1500 elever är ju ett ganska stort företag som förväntas handha våra barns framtid. Skollagen kräver att också privata skolor har utbildade lärare men enligt Skolverkets statistik saknar 43 procent av de privata gymnasiernas lärare pedagogisk utbildning. Motsvarande siffra för den kommunala gymnasieskolan är 16.
Det råder nu rena champagnestämningen bland entreprenörerna. Men ibland går man för långt som den ansökan som varken har registrerad huvudman, namn på den blivande skolan eller timplan. Dessutom redovisar man en sponsor från det privata näringslivet vars namn är felstavat.
Kontakta kulturens web-redaktion: |
