|
|
|
Slå vakt eller slå sönder?
Doktor Gormander tar pulsen på familjen
Det gick som en elektrisk stöt genom samhällets underliv. Vi skulle äntligen slippa familjen. Pappa skulle inte längre komma hem och fråga om man hade läst läxorna. Och mamma, herregud! Mamma som med sin evigt förlåtande attityd skapade hela skuldkrisen.
Det var slut med den saken nu. Jag tänker på de där omtumlande åren när jag läser Carsten Jensens nya bok Jag har hört ett stjärnskott. Han reser till Nya Guinea i Margaret Meads fotspår.
Så småningom nådde hennes fantastiska rapporter också ner i det svenska folkhemmets ovädrade garderober. Familjen var orsak till allt ont, krig, nervösa besvär och eksem. Hon förklarade att familjen var amatörismens sista fäste.
Från och med nu skulle barnen uppfostras av proffs. Jag såg fram mot den dagen. Äntligen skulle jag slippa åka ut och meta abborre med pappa. Jag skulle slippa förfalska närvarointyg i plugget för att kunna smyga hem mitt på dagen tillsammans med en tjej för att kunna göra förbjudna saker.
Familjen skulle skrotas. Margaret Mead hade före rapporten från Nya Guinea berättat att på Samoa fanns varken prydhet eller lystnad, inga neurotiska och oroande risker utan bara ett sunt accepterande av sex. Tänk att få leva på Samoa istället för i en familj på Kungsholmen i Stockholm, ett fängelse, ett slagfält för passioner, ensamrätt och svartsjuka.
Den romantiska kärleken hade spelat ut sin roll. Den var ju precis som de flesta familjeband laddad med neurotisk ångest och längtan. Från och med nu skulle vi bli bärare av en saklig syn på sex och hälsa. Svartsjukan skulle ersättas av något som Margaret Mead kallade sexuell realism.
För oss som nåddes av dessa revolutionerande signaler innebar det ett enda och livsavgörande beslut: När vi blev vuxna skulle det aldrig bli som hemma. Grälen om pengar ekade på långdistans och vi visste ju att dom grälade därför att mamma hade varit ute och dansat. Eller varit på nån konferens där hon hade träffat en massa mycket framgångsrika personer.
Margaret Mead kunde berätta att kärnfamiljen stympar känslolivet och skapar missanpassade individer medan den stora och lyckliga familjeenheten på Samoa var som en stor huvudkudde av tillgivenhet. På Samoa fanns inget oidipuskomplex.
Från och med nu kunde vi gå hem till våra föräldrar och berätta att vi hade blivit osunda barn sprungna ur osunda äktenskap. Nu var det öppna äktenskap som gällde. Vi hade nått en högre insikt om kravlösa, interpersonella relationer och icke-bindande förbindelser. Det terapeutiska språket gav distans och vi kunde beskriva alla känslor och relationer med svalkande vetenskaplighet.
Krossa familjen, sa vi. Pappa och mamma såg olyckliga ut och förstod aldrig riktigt vad vi menade. Pappa fortsatte att snacka om nya abborrar han dragit upp eller om den gamla bilen som sällan gick. Mamma pratade bara om hur stolt hon var över sina barn och att man måste hålla ihop.
Vi stormade ut i världen och satte igång med producera ungar och skilja oss. Den kreativa skilsmässan var något vi höll högt. Hur skulle vi kunna vet att vi var trendernas medlöpare i en utveckling som vi inte hade minsta koll på? Vi trodde att vi var ljusets fanbärare. Vi ville krossa den borgerliga familjen just i det ögonblick den var på väg att upplösas i sin gamla form.
Jag undrar var det hela spårade ur? Kanske var det när man satt hemma med barnen och hunden och alla ljusen var tända och började undra var barnens mamma höll hus. Den förbjudna svartsjukan glodde ur hörnen och man måste erkänna sig besegrad av passion, lidelse och förtärande lust.
Och vad skulle man göra med barnen? Det fanns ingen returrätt. Margaret Mead hade föreslagit att barnen borde skickas till specialtränade par som hade fått intyg på sin lämplighet som uppfostrare. Hur fick man tag på såna? Man kunde kanske bläddra i Gula sidorna.
Det var inte det minsta kul att tänka sig att barnen skulle skickas bort. Vi älskade ju våra barn.
Den definitiva urspårningen kom när det visade sig att Margaret Mead hade blivit bluffad på Samoa. Hon skickades ut av sin professor, Franz Boas, som ville ha bekräftat att ”vildarnas” sunda sexualliv skulle bevisa att vår västerländska idé om familjen var körd.
Infödda Samoabor hade helt enkelt lurat henne och på skoj tutat in henne de historier hon ville höra. "Forskarna borde kolla saker och ting lite bättre", sa en av hennes viktigaste källor många år senare, enligt Carsten Jensen.
Tja, vart ska man lämna sina barn? Stadsmissionen är väl inte att tänka på. Det är nog rätt att hålla ihop, som mamma sa.
Doktor Gormander
Kontakta kulturens web-redaktion:
Har du frågor som rör sidornas innehåll eller kulturens policy? - Maila hit!
Rör frågorna tekniska problem, uppdateringar eller saknade sidor? - Maila då hit!
|
|
