Arno Breker, född 1900, studerade vid akademien i Düsseldorf och arbetade 1927-1933 i Paris innan han från 1934 i Berlin blev en av naziidealens förkroppsligare i sina skulpturer, gärna upp till femton meter höga och föreställande nakna människor med svällande muskler och med svärd i hand eller häst vid sidan. Han kallade själv efter kriget all beställd konst han utfört för staten och makthavarna under Tredje rikets dagar "opolitisk".
1987 aktualiserades Brekers namn igen genom de porträttbyster han då gjort av chokladfabrikanten och konstsamlaren Peter Ludwig med hustru, på Ludwigs beställning, till invigningen av det ludwigska konstmuseet bakom domen i Köln. Ludwig sade sig hata det förtryck av konstnärer som nazisterna representerade och menade sig därför inte vilja förtrycka Breker, men protesterna blev så intensiva att de nya, denna gång små verken av Breker inte fanns med vid museiinvigningen.
Konstkritikern Ingela Lind konstaterar i Dagens Nyheter 1987 att inte heller hon kunnat se porträtten vid sitt besök: "På bild ser de däremot slappa ut. Intressanta endast genom att de fullföljer en medeltida tradition med stiftarbilder och genom sin kulturpolitiska aura."