  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Avtalet
är ett
dråpslag mot lärarna
För lärarna hade Avtal 2000 inneburit mycket mera arbete och det ekonomiska utfallet var förhållandevis blygsamt. Avtalet hade slopat regleringen av lärarnas undervisningsskyldighet (USK), naturligtvis med avsikten att öka lärarnas arbetsinsats och därmed sänka kostnaden för arbetsgivaren. Med USK:en ur världen började mycket riktigt arbetsgivaren ta för sig. Enligt arbetsgivaren fanns nu inte heller någon principiell skillnad mellan olika lärares arbete. Att undervisa i kemi, matematik eller språk på gymnasiet kunde jämställas med att undervisa lågstadiebarn. Allt kunde nämligen sorteras in under begreppet PAME (Pedagogiskt Arbete Med Elev). Genom skolornas organisation i arbetslag kunde man spara många vikarietimmar. Och nog kunde väl matteläraren litet engelska och visst kunde läraren i svenska kvacka litet i biologi?Lärarna skulle också sköta allehanda skolledaruppgifter som schemaläggning och tjänstefördelning, ansvara för inköp och ekonomi, ta hand om kamerala uppgifter samt delta i en aldrig sinande ström av konferenser. Att detta var syftet med Avtal 2000 gör Kommunförbundet klart i sin redogörelse för avtalet. Triumferande skriver Kommunförbundet att ”tack vare en bred uppslutning från politiker, förvaltningschefer och skolledare i kommunerna har flera års arbete för att åstadkomma en avreglering av lärarnas löne- och arbetstidssystem nu krönts med framgång”. Den samvetsgranne läraren, som ville komma väl förberedd till sina lektioner och återlämna elevuppgifter i tid, fann sig sittande med lektionsförberedelser och rättning under sena nätter och helger. En annan avigsida med det gamla avtalet var att flertalet kontroversiella fackliga frågor – lön, arbetstider och arbetsbelastning – skulle lösas lokalt ute i kommunerna. Det gällde också frågor om så kallad avlösning av ersättning för extra arbete som huvudlärare och institutionsföreståndare haft. Listan kan göras betydligt längre. Nu ville arbetsgivare i fortsättningen helst se detta arbete utfört utan ersättning. ”Det ingår i din tjänst”, kunde det heta, och själva avtalstexten var så luddigt skriven att många lokala förhandlare inte hade mycket att sätta emot. Sammanfattningsvis hade således Avtal 2000 betytt avsevärt mycket mera arbete och mycket litet pengar och ytterligare ett sådant avtal (också det femårigt) ville lärarna inte ha. Stormen bröt mycket riktigt ut när LR:s förbundsledning våren 2000 föreslog ett nygammalt Avtal 2000. LR:s medlemmar sade nej (det gjorde Lärarförbundets medlemmar också, om än inte med lika övertygande siffror) och turbulensen inom LR blev så våldsam att förbundets ordförande Tomas Johansson, de två vice ordförandena och förhandlingschefen Tore Hamnegård måste gå. Under den kongress som följde i maj valdes en ny ordförande, Metta Fjelkner, och ett antal ledamöter i förbundsstyrelsen byttes ut. Kongressen visade klart att medlemmarna ville ha en kortare avtalsperiod: varför skriva på ett femårigt avtal i en tid då lärare är en bristvara? Metta Fjelkner själv menade att ett tvåårigt avtal vore lämpligt. Vidare ville man ha garantier i ett centralt avtal där skrivningarna skulle vara klara och tydliga. Aldrig mer skulle den rovdrift på lärares arbete och hälsa som det förra avtalet gett upphov till kunna upprepas. Om allt detta rådde stor enighet vid kongressen. Många lärare kände nog till en början ett visst hopp då förhandlingsarbetet strandades i november. Det kanske betydde att såväl den egna förbundsledningen som Kommunförbundet begripit att radikala förbättringar måste till om lärarkåren skulle acceptera ett nytt avtal? Debatten kring skolan och dess problem tycktes visa på en viss enighet, åtminstone vad gällde nödvändigheten av att uppvärdera läraryrket. I dag orkar många äldre lärare inte arbeta heltid. Under de kommande åren går tusentals lärare i pension och de unga söker inte till lärarutbildningarna i tillräcklig utsträckning. Högskoleverket rapporterade nyligen att ansökningarna till lärarhögskolorna våren 2001 minskat med över 40 procent jämfört med året innan. Allvarligast är bristen på matematik- och NO-lärare. Välutbildade och erfarna lärare får agera mentorer till inte sällan helt obehöriga vikarier både i grundskola och gymnasium. Skolverket presenterade under hösten siffror som visade att en tredjedel av de obehöriga lärarna endast hade gymnasiekompetens. Kvalitén i verksamheten verkar inte vara en prioriterad fråga för Kommunförbundet.Med kunskap om de många problemen – besvikelsen över löner och arbetsbelastning, de ökande sjukskrivningstalen, svårigheten att rekrytera till yrket etcetera – borde medlare och parter ha åstadkommit verkliga förbättringar i avtalsförslaget. Några dagar före jul kom i stället dråpslaget mot lärarna: de båda lärarförbunden accepterade oväntat ett medlarbud som på vissa punkter är sämre än det förslag som en majoritet av lärarna röstade nej till! I massmedia talas det om lönelyft på 20 procent. Men den som studerar avtalstexten ser raskt att endast 6 procent är garanterade. I en ledarartikel i Dagens Nyheter hette det: ”Inte oväntat är det nya avtalet till förvillelse likt det gamla. Samma avtalsperiod, samma principer för löneutvecklingen, samma procenttal, samma prestationskriterier, samma uppbyggnad med lokala avtal, samma avsaknad av individgarantier”. Ledarskribenten har rätt: i stort sett allt det som 83 procent av LR:s medlemmar förkastade våren 2000 går den nya förbundsledningen med på lagom till jullovet. LR:s medlemmar kan känna sig grundligt svikna. Nu ska de arbeta under fredsplikt i fem år utan att som individer vara garanterade en enda kronas lönelyft. Några kommunvisa garantier finns inte heller och det betyder att fattiga landsortskommuner inte kommer att kunna höja lönerna. De klara centrala skrivningar som kongressen var så enig om saknas helt. Återigen ska många svåra avtalsfrågor lösas lokalt. Och de förhatliga sidodokumenten om måluppfyllelse som var aktuella under våren 2000 och som lärarförbunden var rörande överens om att inte acceptera? Ja, de har nu helt sonika arbetats in i själva avtalstexten. Hur de ska tolkas blir ännu ett svårlöst problem för lokala förhandlare. Säkerligen kommer det att finnas kommuner som ser måluppfyllelse som liktydigt med ett ökat antal godkända elever i grundskolans senare årskurser, vilket ökar risken för betygsinflation. Med detta erbarmliga förhandlingsresultat ser framtidsutsikterna rätt dystra ut för svensk skola. Vi var många (83 procent!) som julen 2000 hade hoppats på något bättre.Vi undrar också om politikerna menar allvar med sitt tal om utbildningens betydelse för välståndsutvecklingen i vårt land. Just nu ser det inte så ut. Avtalet väcker missmod och tvivel. Ann Häggmark-Bell
lokalombud, suppleant till LR-kongress 2000 Per Lundvall lokalombud, suppleant i LR-Stockholms distriktsstyrelse och till LR:s kongress 2000 Sigyn Meder lokalombud, LR 
VAD TYCKER DU?Har lärarna fått ett avtal de förtjänar? epost: debatt@aftonbladet.se tips: 08-725 2000 fax: 08-562 528 99 växeln: 08-725 20 00 |
|
