Charlotte Berglund, Annika Cullberg, Inger Stark: Medierna väljer bort att skriva om kvinnor

JUBEL Tisdagen den 11 april vinner Djurgården över Modo i elitserien med 4–1. Charles ”Challe” Berglund vrålar av lycka med pokal i hand. TV4 sände matchen och krävs nu på 3,3 miljoner kronor av Granskningsnämnden för otillåten reklamtid. Foto: LASSE ALLARD Vad håller Granskningsnämnden på med? Det undrar Thorbjörn Larsson och Jan Scherman , vd respektive programdirektör på TV 4, efter att kanalen dömts att betala över tre miljoner kronor i böter. Anledningen är att reklamtiden omfördelades något under ett antal hockeymatcher i våras.

   Finalmatchen mellan Djurgården och Modo tisdagen den 11 april startade klockan 19.00. Första och andra perioden drog ut på tiden på grund av flera långa avbrott i spelet. När det väl blev paus och TV 4 skulle sända ett inplanerat reklamblock före sista perioden hamnade ett par reklaminslag efter klockan 21.00.
  Timmen mellan 20 och 21 innehöll fyra minuter och 45 sekunder reklam, timmen mellan 21 och 22 däremot elva minuter och 46 sekunder. Det vill säga den ena timmen låg kraftigt under tiominutersregeln och den andra knappt över. Sammantaget inte en enda sekund mer reklam än tillåtet under det aktuella dygnet, och inte ett öre i extrainkomster till TV 4.
  Vi valde alltså att fortsätta att sända hockeyn med tanke på publiken, och inte bryta pågående spel för reklam. Det faktum att hockeymatcherna blev längre och ibland kortare än vad vi på kanalen planerat i förväg, och att reklamen gled mellan timmarna, inträffade fem gånger under hockeyslutspelet, något som Gransk-ningsnämnden vid varje tillfälle slagit ner på och klassificerat som ett ”allvarligt” brott.
  Och för detta allvarliga brott kräver nu Granskningsnämnden 3,3 miljoner kronor i böter av TV 4.
  I andra länder med liknande tv-reklamregler, som England, har den övervakande tv-myndigheten, ITC, valt att godkänna den här typen av tidsförskjutningar. Skälen är enkla och begripliga. ITC menar att eftersom direktsändningars längd inte går att exakt bestämma i förväg, särskilt vad det gäller idrottsevenemang, finns det ingen anledning av bråka om att timsreglerna för reklam inte håller. Detta under förutsättning att den sändande tv-kanalen inte tar ut mer reklam räknat på hela dygnet.
  Kanal 5, som sänder till svenska tittare via satellit, lyder under ITC:s regler och härom-året inträffade nämnda problem 16 gånger. ITC har inte bötfällt Kanal 5 en enda gång.
  TV 4 har informerat den svenska Gransk-ningsnämnden om hur man tillämpar reglerna ute i Europa, något som nämnden struntar i. I stället synar Granskningsnämnden TV 4 med byråkratisk nit. Granskningsnämnden har hittat ett dygn i år då reklamtiden räknat på dygnet överskrider tillåtna tio procent. Nämnden påpekar att reklamuttaget i stället blivit 10,000543 procent, men då har tiden mellan reklaminslagen räknats in. Det vill säga de för ögat osynliga svartrutorna mellan två reklaminslag.

   TV 4 har påpekat att tidsfel med sex decimaler kan orsakas av den elektroniska klocka som mäter tiden. Det är ett krav på precision som inte ens den amerikanska rymdstyrelsen NASA använder vid sina uppskjutningar av rymdfarkoster. Räknas dessutom svart-rutorna bort så ligger reklamuttaget den aktuella dagen under tio procent.
  Vi undrar vad Granskningsnämnden håller på med? Är bötfällningen på 3,3 miljoner ett försök att få oss att helt sluta direktsända sport?
  Den här frågan handlar inte bara om ishockey och annan direktsänd idrott. Det handlar ytterst om något mycket viktigare, nämligen om det är petimätrarna i Granskningsnämnden som ska utforma mediepolitiken i Sverige.

Medierna väljer bort att skriva om kvinnor
Världskvinnomarschen 2000, en manifestation som involverar tusentals kvinnorörelser, människorättsorganisationer och fackliga organisationer över hela världen, har genomförts. 14 oktober slöt nära 50 000 kvinnor upp från hela Europa, däribland Sverige, i en jättelik demonstration i Bryssel.
  Manifestationen avslutades den 17 oktober i New York då tio miljoner namnunderskrifter överlämnades till FN:s generalsekreterare Kofi Annan med krav på att vidta konkreta åtgärder mot fattigdomen och säkra en rättvis fördelning av jordens resurser mellan rika och fattiga och mellan män och kvinnor. Det krävs vidare att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att avskaffa mäns våld mot kvinnor och säkra jämställdheten mellan kvinnor och män.
  Kraven bygger på FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, och på handlingsplanen som antogs av FN:s kvinnokonferens i Peking.
  Världskvinnomarschen 2000 är unik. Aldrig tidigare i historien har kvinnor över hela världen gått samman och framfört ett så tydligt budskap till världens makthavare.
  Har detta ett nyhetsvärde? Uppenbart inte, svenska folket har inte givits möjlighet att ta del av denna exceptionella händelse.

   Vi ser detta som ett tydligt exempel på hur medierna genom att välja bort nyheter som kan uppfattas som positiva och mobiliserande skapar en verklighetsbild som präglas av elände och hopplöshet. Ett av vår tids största problem är just människors upplevelse av hopplöshet.
  Vilken roll spelar medierna i skapandet av detta samhällsklimat?
  Vi kan inte låta bli att fråga oss om den uteblivna publiciteten kring Världskvinnomarschen 2000 beror på att det inte förekom några vålds-inslag.
  Hade världen fått kunskap om den starka proteströrelse som växt fram mot de orättvisor som följer i globaliseringens spår om det inte förekommit våldsamma inslag i Seattle och Prag?
  Vi är djupt oroade inför hur medierna väljer att använda sin makt och vilka konsekvenser det får. När verklighetsrapporteringen reduceras till våldsunderhållning och människors fredliga kamp för en bättre värld osynliggörs, då är vi illa ute!