  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Var hör politiken hemma om inte i vardagen? 
Varför är Laila Freivalds politiker?I handling går hon emot sitt eget parti. Och hon hyser den egendomliga åsikten att politik inte har med verkligheten att göra. Av det minst sagt uppseendeväckande brevet till grannarna framgår att Laila Freivalds och hennes make hela tiden tänkt köpa sin lägenhet. Alternativet hade varit att först säga nej och sedan ja. Planen ger en inblick i makarnas tankevärld som man gärna varit utan. Den avskyr utförsäljning Laila Freivalds har åtminstone varit medlem i Kungsholmens socialdemokratiska förening i Stockholm. Inget talar för att hon lämnat organisationen.
Bostadsbolagens styrelsemöten bör direktsändas i tv, helst med Leif ”Loket” Olsson som kommentator. Så brukar det gå till när folk med små insatser tjänar miljoner enligt partiets talesman i integrationsfrågor.
Vice ordförande i Svenska bostäder, det allmännyttiga boföretag Freivalds köper av, är arbetarkommunens sekreterare Dag Larsson. Efter varje möte i våras skickade han ut en lista med alla klubbade försäljningar och följande kommentar:– Den borgerliga majoriteten skänker bort gemensam egendom till halva värdet. Effekten blir en enorm förmögenhetsöverföring till dem som råkar bo i husen just nu.
I en granskning av den borgerliga majoritetens politik konstaterar arbetarkommunen att stockholmarnas pengar försnillas genom utförsäljningen. Avkastningen på fastigheter är dubbelt så hög som på obligationer där pengarna placeras i stället.Enligt det egna partiets retorik deltar alltså justitieministern, som röstade ja till att bilda bostadsrätt och köpa till reapris, i ”en enorm förmögenhetsöverföring” och försnillande av allmän egendom. Inget särskilt bra betyg. ”Ingen politik i vardagen” I brevet framhävs också att politik inte bör blandas in i vardagen och verkligheten. Politiken och dess konsekvenser ska hållas ”borta från huset”. Var hör politiken då hemma, frågar man sig. På månen? Det finns dock exempel på politiker som resonerat annorlunda, som tycker att politik och verklighet hör ihop. Anna-Greta Leijon, med åtskilliga statsrådstitlar i bagaget, lämnade politiken 1990. Droppen blev socialdemokraternas löftesbrott om föräldraförsäkringen, en reform som Leijon kämpat för. Centerledaren Olof Johansson, då miljöminister, ansåg att Öresundsbron var ett högriskprojekt som kunde äventyra Östersjöns framtid. Han lämnade regeringen när det stod klart att bron ändå skulle byggas. Man kan också bli bortröstad. Dåvarande skatteministern Bo Lundgren (m) är besjälad av tanken på att sänka skatter. Den regering han satt i gjorde tvärtom. Lundgren fick inte förnyat förtroende som statsråd. Frågan varför Laila Freivalds är politiker kvarstår. Det kan i alla fall inte vara det där med att leva som man lär. |
