 
| |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Vinn ”Riket vid vägens slut” ”Inspiration är till för amatörer”
Jan Guillou håller alltid sina deadlines - snart ligger ”Riket vid vägens slut” i bokdiskarna Klockan 15.30 på valborgsmässoafton ska sista ordet i Jan Guillous böcker vara skrivna, sen kommer gästerna. I år var det ”Riket vid vägens slut”, den sista delen i trilogin om korsriddaren Arn, som så punktligt avslutades. - Att skriva romaner har inget med inspiration att göra, det är ett nio-till-femjobb, fnyser han. När Jan Guillou bestämde sig för lägga ner Hamilton, för att i stället äntligen skriva den medeltidstory han funderat på i nästan tjugo år, skulle tiden som bestsellerförfattare skulle vara över. Det var både Jan Guillou själv, och många andra, helt säkra på. - Men Arn säljer lika bra som Hamilton. Jag blev ingen ”fin” författare med dåliga upplagor den här gången heller. I tredje och sista delen ”Riket vid vägen slut” kommer korsriddaren Arn hem från sina korståg i det heliga landet för att bygga upp ett nytt samhälle. Till sin hjälp har han med sig en stor skara kunniga personer av utländskt ursprung. Tillsammans
- Ingen har förut skrivit om hur Sverige kom till. Vi är nog det enda landet i världen där invånarna inte vet hur nationen skapades. Fortfarande tror många att det var under vikingatiden, men så var det inte alls. - Skinnskallarna skulle nog bli besvikna om de förstod att Sverige istället kom till under en intensiv period av invandring, säger han och myser. Guillou har som vanligt lagt ner stort arbete innan han började skriva böckerna för att ligga så nära verkligheten som möjligt. Och Västergötlands museum har till och med sammanställt en guide över de platser där böckerna utspelar sig.
- Jag är varken vidskeplig eller troende. Det finns det som är sant och det som är osant, det som gott och det som är ont. Det där andra tjafset får filosoferna hålla på med. Sina första romaner skrev Guillou i tjugoårsåldern. De kom aldrig i tryck och slängdes sedermera i kakelugnen för att brännas. Något som han idag är glad över. -Hade de böckerna blivit utgivna hade det gått illa. Då hade jag kanske varit en sån där konstnärlig författare med svarta kläder och ring i örat. När Jan Guillou ska skriva en roman vet han precis vad han gör och vad som förväntas av honom, och han viker inte en tum från sin minutiösa planering. Utgivningsdatum är redan bestämt och omslaget redan gjort innan han ens skrivit ett ord. Men när han väl satt sig framför sin mekaniska skrivmaskin i jaktstugan i Roslagen kan inget få honom på fall. -Jag är ingen konstnär, jag har ett yrke. Inspiration är till för amatörer, jag är proffs. Och om det skymtar till lite prestationsångest säger jag bara till mig själv; äsch, hur var det nu man brukar göra. Därmed sållar han bort sig själv från gruppen ”onödiga författare”. - Jag skriver inte om jag inte har ett skäl. Det måste var till för någonting. Allt annat är trams, lögn och falsk romantik. De som är ”inspirerade” menar att litteratur ska vara något obegripligt och fint. Men de är bara för lata och för högfärdiga för att skaffa sig ett vettigt jobb. Guillou själv kan det där med självdisciplin. Han skriver fem sidor om dagen oavsett om lusten finns där eller inte. - Det gäller att inte smita från arbetsplatsen. Här ska randas, inte städas eller något annat. Får man bara ner skiten på papper så har man i alla fall en början. epost: kvinna@aftonbladet.se telefon: 08-7252330 fax: 08-56252805 |
