| Publicerad: 2008-04-03 | Tipsa en vän | Skriv ut | Textstorlek: |
|
PERCY STÅLAR
Nu bygger han ett nytt Malmö
Förr i tiden köpte han ett lag och vann två SM-guld på tre år.
– Men sånt går inte längre du vet. Agenter och klubbdirektörer sätter käppar i hjulen, säger Percy Nilsson.
Så vad göra?
Percy väljer att bygga den modernaste arenan i Skandinavien.
Problemer är att den kan bli lyxigast - i allsvenskan.
– Men sånt går inte längre du vet. Agenter och klubbdirektörer sätter käppar i hjulen, säger Percy Nilsson.
Så vad göra?
Percy väljer att bygga den modernaste arenan i Skandinavien.
Problemer är att den kan bli lyxigast - i allsvenskan.
Det var ju det där med laget. Det här var en av de bra dagarna och hade Percy Nilsson bara kunnat hade han hämtat hem månen, delat den i 23 bitar och gett varje spelare var sin beskärda del. Nu satte byråkratiska regelverk och logistiska klurigheter käppar i hjulen så i istället fick ett tombolahjul agera bonusförättare.
När den snurrade hade tystnaden tillfälligt gjort entré, när den stannade gick både decibelmätare och klackar i taket.
”Dubbelt”.
Percy rättade till den rödsvart-randiga slipsen, sträckte på sig och lät det breda leendet bli ännu bredare.
– Ja, nu får nog grabbarna både spela golf i Spanien och lite pengar på banken, skrattade han samtidigt som segerrusiga spelare omfamnade honom, varandra och sig själva.
Om någon nu orkade bry sig om klockan så var den på väg mot midnatt den här onsdagen den 5 april 2006. Mörkret hade sedan länge lagt sig över Malmö men glädjescenerna vid stadionområdet lyste upp den tidiga vårnatten.
Leksand var slagna och Malmö Redhawks ett elitserielag igen, Malmö Redhawks var hemma igen och mannen som pumpat in miljoners miljoner av sina egna pengar i bottenlösa hål såg en ljus framtid.
– Vi ska vara topp fyra nästa säsong, sen ska vi ta guld i den nya arenan. (Sportchefen Peter) Andersson har fått order om att det är där vi ska vara, så nu blir det en ny storsatsning. Det är ingen idé att försöka bli åtta eller tia och om pengar kan styra det här får vi köpa oss ett lag, jublade han.
Lite mer i bakgrunden syntes en lite mer sansad Lars ”Osten” Bergström. Hans uppdrag att ta upp Malmö är slutfört och framtiden oviss. Familjen bor i Luleå och ”Osten” har en klausul som gör att han kan bryta kontraktet av sociala skäl.
– Vad som sker sen vet jag inte just nu. Det har varit ett fantastiskt år och nu vill jag bara njuta av det här, säger han och samlar tankarna samtidigt som festen fortsätter runt omkring.
Tre veckor senare ger han besked - det blir en säsong till. Familjen har gett en fortsättning grönt ljus och han själv har fått sin tjänstledighet från arbetet som idrottslärare förlängd.
Sedan talar ”Osten” med tydlig skärpa.
– Men vi måste vara ödmjuka som nykomlingar. Sportsligt sett ska vi ha stora drömmar, men vi får inte glömma bort att Malmö Redhawks har varit i kvalserien de senaste tre åren...
TROTS ATT ÖRESUND DRAGIT NER MOLNEN dragit ner molnen över öronen och hösten gjort sitt mörka bistra intåg så är utsikten fantastisk.
Någon mil bort ser vi siluetten av Skanör och lite till höger tar bron sina första trevande steg ut i det blåsvarta vattnet. Däremellan är det ömsom hav, ömsom land, beroende på vart man tittar.
Percy Nilsson står stilla en stund, blickar ut över vidderna nedanför innan hans skorrande skånska bryter tystnaden.
– Det här ska bli mitt kontor... söderläge, så klart, säger han.
Kontorsplatsen - det bästa i bygget - går väl i hand med Percy Nilsson. Den är han som styr det här bygget, det är han som bestämmer.
När vi på hans skarpa direktiv tog på oss hjälmar gick han förbi sin Merca och grävde fram en vit cowboyhatt av hårdplast med en Redhawks-logga på.
– Fått av konsortiet, log han, rättade till skinnjackan och vände på klacken medan en inte helt ogenomtänkt liknelse med John Wayne passerade framför ögonen.
Nu befinner vi oss på en betongavsats kanske 60 meter upp i luften. Almanackan viskar sen höst, men vinden som sveper in från havet skriker vinter. Det finns inga fönster än, inga väggar.
Hela bygget ett enda stort lysande exempel på ordnat kaos och Percy Nilsson trivs som fisken. Byggherren mitt i hjärtat av Bygget med stort B, en mans dröm på väg att bli verklighet.
– Vi har varit runt lite överallt... Prag har en fin arena, Hamburg har en fin arena... Men vi har varit mycket i Amerika och tittat också. Tagit intryck, skorrar Percy vidare.
Efter fyra olika modeller hittade han sin grej och började bygga, det var i januari, och tio månader senare får man ett litet hum om hur det kommer se ut. Det man inte kan se klär Percy med ord, när hans telefon inte ringer vill säga. Det har den gjort 14 gånger den senaste halvtimmen och Percy svarar varje samtal, snackar kort, lägger på.
Sedan fortsätter han prata. Han berättar om hur det stora tomrummet på bottenplanet ska bli en av tre restauranger, hur många de ska serva och hur viktigt det är att folk får dricka, äta och må bra.
Och toaletterna, de är kanske viktigast. 375 stycken ska det bli.
– Allt handlar om det, du vet. Allt. Om mat, kissa och bajsa... Har du täckning där har du täckning för allt, säger han.
Inget får lämnas åt slumpen, inte nu, och till ljudet av konstant hamrande, svetsande, betongblandande och borrande berättar Percy Nilsson om de kopparfärgade fasadväggarna som ändrar färg efter ljuset, om hur ventilationen kommer vara inbyggd, om hur viktigt det är att det finns tillräckligt med kiosker eftersom varje kund ”max får ta 20 sekunder”. Det ska vara öppna kiosker så att folk kan plocka sina grejer själva, det är också viktigt. Små saker som blir stora i det långa loppet.
Så är det när inget kan lämnas åt slumpen, när det ska bli den flådigaste hemmarinken för ett svenskt lag i mannaminne. Ska man spendera 800 miljoner kronor på ett skrytbygge som ska manifestera hela regionen, då ska man göra det ordentligt.
– Ja, det här ska bli någonting som Sverige inte sett förut. Något större och bättre, säger Percy.
Därför blev det Hyllievång, möjligheten att skapa allt där ingenting nyss fanns. Och den som trodde att det bara stod en arena på schemat trodde fel - väldigt fel - för här ska det byggas.
Kontorslokaler? Check.
Lyxhotell? Check.
Skandinaviens största varuhus? Check.
Bostäder för 30 000 personer? Check.
En helt ny stadsdel sprungen ur myllan som ett led i en persons ultimata dröm om hur Malmös framtid ser ut? Check check check.
Somliga kallar honom galen, Percy Nilsson kallar sig visionär.
– Det finns allt här du vet. En station, tio minuter till Kastrup, en yttre ringväg, bron, 20-30 minuter till Sturup, nära stan... Infrastrukturläget är perfekt. Skulle vi bygga där de bygger fotbollsarenan skulle det inte funka. De ska kanske spela 17 matcher där och vi ska ha runt 135 arrangemang på ett år... Vi kommer ha 7 000 parkeringsplatser när vi är klara här va, vilket vi egentligen inte vill ha eftersom vi vill att alla ska dricka öl och vin och sedan ta taxi, buss eller tåg hem. Men vi har det. Så man kan parkera lätt. Och 7000 cykelplatser... haha... man skrattar nu men dem kanske kommer användas... Det är bara att hoppas att det inte står en massa tomma cykelställ, säger byggherren Percy Nilsson.
Hoppas kan man alltid.
FÖR DET VAR JU DET DÄR MED LAGET.
När Lars ”Osten” Bergström slog på sin mobiltelefon söndagen den 12 november 2006 – ett drygt halvår efter tombolahjul och smattrande champagnekorkar – möttes han av ett meddelande från Redhawks klubbdirektör Thomas Sandberg. ”Osten” suckade, läste.
”Jag har ett tråkigt besked. Vi ska byta tränare.”
Paradoxalt nog blev mannen som efterlyste Malmös antites ödmjukhet nästa man att falla på begreppet resultatbaserad verklighet. Poängskörden i inledningen av elitserien hade helt enkelt varit för dålig och Malmö hade sökt med ljus och lykta efter en ersättare som man fann i en herre vid namn Dave King.
Det tog ett halvår – sedan satt han i ett omklädningsrum i Leksands Ejendals Arena och letade ord som inte fanns. I en papperskorg bredvid hade någon kastat ett par skridskor efter att Malmö – trots fyra raka segrar i inledningen av kvalserien – kastat bort en given elitserieplats.
– Pressade spelare gör en massa individuella misstag, analyserade King situationen.
Daniel Casserståhl var av en annan åsikt.
– Coachningen var obefintlig. Vi gick ner på folk för sent. Men jag kan inte säga mer. Jag är så besviken att jag skulle bara säga dumma saker, sa han och drog av några svordomar.
Faktum är att Malmö var splittrat lag och Dave King en general utan armé. Många tyckte att fel spelare hade bänkats, dåliga beslut tagits och resultaten därmed uteblivit.
King tyckte inte så mycket alls och stack tillbaka till staterna.
Malmö däremot var tillbaka i allsvenskan.
ÖGNAR MAN MALMÖ REDHAWKS senaste årsredovisning finns det intressantaste att läsa under rubriken ”Ansvarsförbindelser” med underrubriken ”Villkorat kapitaltillskott”. Summan avser Percy Nilssons lån till klubben i svenska kronor och skrivs ut med siffrorna 68 589 087.
Det var den senaste årsredovisningen och bara under året som gått har han skjutit till ytterligare miljoner.
– Ja... (skratt). Det blir ju en stor satsning i år också. Men vi hoppas ju nu då att det här ska vara det sista. Alltså, när vi har den här arenan kan vi inte skylla på något, det har vi kanske gjort innan, sagt ”men det varit si, det har varit så”... men ja, det börjar väl som så... det börjar väl nå sin gräns.
Han sitter nersjunken i en fåtölj i en av byggbarackerna som omger den framväxande arenan.
Rummet är en axakt kopia av en av logerna som snart kommer finnas och längst in finns 18 sittplatser ut mot ”isen”. Sedan finns det matbord, bardisk, kök och toalett. Mannen som lånat ut 68 miljoner kronor av sina egna pengar till ett lag som inte ger mycket tillbaks sitter vid ett bord nära entrén. Det är den här logen de visar upp för folk som vill se den.
– Man ska inte sakna någonting här, det ska bli lite som ett andra hem, eller kontor om du hellre föredrar det, säger han.
Han har en vänlig uppsyn men också en aura av pondus. När Percy pratar, så lyssnar folk. Och lyssnar de inte, så pratar han ändå.
Percy Nilsson är kort och gott en man som väcker känslor.
FÖR KNAPPT TVÅ OCH ETT HALVT ÅR SEDAN fälldes han tillsammans med den tidigare klubbordföranden i Redhawks - Sune Moberg - till ett års fängelse för skattebrott. Domen överklagades till hovrätten och mitt under rättegången i slutet av januari 2006 utlyste han till presskonferens i en paus i förhandlingarna.
Percy sträckte på sig och annonserade att han sålt mark och byggrätter vid Hyllie till den norska detaljhandelsrätten Steen & Ström för 570 miljoner kronor. Marken hade han köpt två dagar tidigare av Malmö stad. Priset då: 250 miljoner kronor.
Klippet retade upp både allmänhet och oppositionella politiker, men kommunalrådet Ilmar Reepalu försvarade affären med Nilsson.
– Vi säljer inte till högstbjudande utan till en exploatör. Det finns ingen anledning att trissa upp priserna, sa han.
Nu skakar Percy på huvudet åt kritiken.
– Det var bara trams! Det kostade mig 20 miljoner kronor att bara göra en detaljplan på en åker... det är den största affären Malmö någonsin gjort och de skulle inte klarat av att göra den utan mig.
Gladare blir han av att prata om den friande hovrättsdomen som förkunnades två månader efter markaffären.
Om ett års fängelse som blev ingenting, om en dom som satt spår som försvann.
– Hela den processen påverkade mig jävligt mycket, fast jag inte trodde det själv... Jag fick avgå som ordförande, drev stort företag som jag sålde hastigt och lustigt för att bli fri från allt... det var ingen bra affär det heller. Allt fungerade inte som man borde gjort... men jag måste ha varit jävligt tryckt som fattade många beslut som jag inte hade fattat om jag varit vid mina sinnes fulla bruk. Jag trodde jag fungerade normalt, men det tog lite tid innan man blev sig själv igen.
Hur mådde du när du blev friad?
– Väldigt bra, såklart. Men samtidigt, hela rättegången kändes otroligt onödig. Hade vi fullföljt vår överklagan i länsrätten så hade vi fått samma möjligheter som Brynäs fick, som blev friade helt precis på samma grunder. De slapp betala advokatkostnader, tilläggsavgifter, ränkekostnader... ordföranden blev helt friad... men, på rådan av advokaterna som inte tyckte det var lönt att fortsätta, så lade vi ner det målet i länsrätten. Det gjorde att vi fick hela den processen över oss och det var fullständigt onödigt.
Men det är mycket inom Malmö Redhawks som kan tyckas onödigt.
FÖR DET VAR JU DET DÄR MED LAGET.
En vecka före mötet med Percy möter så Malmö Rögle hemma. En match mellan lillebror och storebror, en match som handlar om mer än tre poäng under sträckan mot kvalserien. I Malmös policy står att läsa ”Malmö Redhawks är regionens största ishockeyförening och målet för föreningen är att vara etablerad i landets toppskikt. Malmö Redhawks är en ishockeyförening som vill förknippas med högklassig ishockey.”
Under 2000-talet har Malmö varit en etablerad jojo-åkare mellan elitserien, kvalserien och allsvenskan och nu ska laget bara upp igen. Måste upp igen. Malmö har en ny arena på gång och även om ingen säger det så tänker alla det.
Micke Wahlberg är den som stått rak när det blåst. Lagkaptenen som kom till klubben för sju år sedan är den enda som upplevt karusellåkandet som pågått hela 2000-talet.
Nu sitter han framför en uppdrucken cortado på café Nesta och snurrar en dosa snus mellan fingrarna.
– Jag är så jävla less på kvalserien... har spelat den skiten alldeles för mycket. Men det är sån jävla skillnad om man kommer nerifrån eller uppifrån. Kommer du nerifrån har du bra självförtroende och tycker det är skitkul. Kommer du från elitserien har du en tung period och dåligt självförtroende. Fastän alla lag som kommer från elitserien är bättre - det är dem - så skiljer det inte så mycket när man väl spelar där. Inställningen är så sjukt viktig... alla tror att det är en blåbärsserie du vet, men det är det inte. Det är tufft, stentufft.
Förra säsongen skulle Malmö undvika kvalserien men misslyckades totalt. Nu måste de ta sig till kvalserien, annars har de misslyckats fatalt.
– Men det är bra stämning i laget nu. Unga killar, bra killar. Tidigare har det alltid funnits nån man stört sig på och förra året var det lite jobbigt... elva tjecker i laget, eller om det var slovaker... du hajar. Blev lite mycket, de kacklade så in i helvete och med tjeckiskan... de var högljudda. Blir uppdelat. Det var bara schysta killar och så men tjecker, det är inte bra att ha för många. Går det dåligt så hänger de med huvudet. De kör inte hårdare för att det går tungt, de hänger med huvudet.
Har det varit dåliga värvningar?
– Nej, framförallt för många. Det har varit för många spelare som har kommit och gått de senaste åren. Det går inte byta så mycket. Vi hade ett bra lag när vi gick upp, men bytte för många spelare där. Svårt att byta 15 spelare varje år.
Vad behöver ni?
– Det är framförallt viktigt att den som kommer in är bra, att de verkligen tillför något. En toppspelare... Kan inte ta hit någon som är lika bra som någon som finns... kommer det hit nån som är hyfsad som får mer speltid än någon som är nästan lika bra, då blir det disharmoni. Dålig stämning.
När samtalet glider in på kvällens match blir blicken fokuserad.
– Den betyder otroligt mycket. Det är Rögle. Det är lillebror. De spelade bort oss från Elitserien förra året kan man säga och de kommer slita som djur.
Vad blir viktigt?
– Jag vet nog inte så mycket om Rögle... de har Kenny Jönsson hit och dit, och han är Sveriges bästa back. Han är riktigt, riktigt bra. Och så spelar han en hel del... Vi måste vara vaksamma, en pass kan komma från ingenstans...
VÅREN 1988 RINGDE PERCY NILSSON Färjestads Mats Lusth och ville prata kontrakt. Lusth hänvisade till sin rådgivare Bo Falkman som artigt tackade nej men Percy gav sig inte. Sex timmar senare landade han på Karlstads flyplats och förklarade att intresset även omfattade nationalidolen Pekka Lindmark.
Efter att Färjestad spelat match på kvällen möttes Lusth, Lindmark och Percy på stadshotellet där Percy berättade om den kommande satsningen.
Orden som fick isen att rämna?
– Mina spelare ska kunna släppa loss med en starköl om de känner för det, sa Percy.
Morgonen efter var kontrakten signerade, men tiderna har förändrats sedan dess.
– Vi har ju 23 egenföretagare som kör runt på isen, som inte kan göra någonting, inte ens byta däck, utan att ringa agenten. För det första får du träffa människan innan du anställer honom, du sitter ner och pratar med honom och så gör man en bedömning på hans karaktärer som människa, hans kunnande och så... jag sa det här tidigare, att det är slut på den här jävla skiten att agenter ska styra och ställa, ska vi anställa en spelare så ska han komma hit i alla fall... vi omsätter alltså hundramiljontals kronor inom hockeyn, och så får man inte ens titta på en spelare utan att prata med hans agent först... sånt jävla trams, säger Percy.
Hur skiljer sig det här från 20 år sedan?
- Var mycket lättare då. Jag har alltid varit en teambyggare. Har alltid byggt team på elektriker och rörläggare och golvläggare. Jag förstår detta bygget, det är jag som styr alltihop. Men med hockeyspelare får man ju inte prata, man måste prata med deras agenter. Och så ska de tänka, och sen så ska dem det och så finns det andra dumma klubbdirektörer och klubbstyrelser som bjuder över och håller på va.... förr, vi åkte ju bara hem till dem va, hälsade på och sa att nu ses vi på krogen och dricker en öl och så gjorde man upp affären.
Han är allvarlig, lätt bekymrad, lite förbannad.
Det är en vecka sedan Malmös och Frölundas tidigare tränare Stephan Lundh satt i pressrummet i Malmö Isstadion och förespråkade tålamod i tränarfrågan, en vecka sedan Rögles klack sjöng Malmös tillbaka till medeltiden, en vecka sedan Redhawks första hemmaförlust mot lillebror på 26 år. Vem som avgjorde? Kenny Jönsson, såklart. Hur? Med årets soloprestation, såklart.
Percy suckar.
– Det har inte gått alls som vi tänkt oss i inledningen av allsvenskan. Efter vinsten mot Leksand så hände det någonting, man trodde väl att man var världsmästare eller nåt sånt där... jag tror att man inbillade sig att man var bättre än man var och trodde man kunde glida runt på en skridsko... det är svårt. Är man inte hundra taggade inför uppgiften, tror man att man är bättre än vad man är, så går det oftast åt helvete.
Vad har gått snett?
– Säg det du... Det är det här med att bygga lag och att bygga team, va... jag brukar säga det, att när jag byggde mycket hus själv så kunde man gå in på ett bygge och höra om allt fungerar, och så ska en tränare kunna göra med. Gå in i ett omklädningsrum och liksom känna ”här är rätt vibbar”.Det är det viktigaste med tränarna. Inte att de kör åttorna på rätt håll - på längden eller på tvären - utan att de kan skapa ett team. Det är DET som är det svåra.
JA, FÖR DET VAR JU DET DÄR MED LAGET. Om ett knappt år står den klar, lyxiga Malmö Arena, och kanske invigs den av en klubb som spelar i en väldigt olyxig liga.
Percy säger att han stängt kranen nu. Att han pumpat in tillräckligt med pengar och att laget nu får göra det bästa av situationen.
– Den här arenan trillar inte omkull om vi inte har ett elitserielag, den gör inte det... men samtidigt, att ha matcher två gånger i veckan, att folk kommer från hela regionen för att se på hockey, det har ju varit min motor. Folk vallfärdar väl inte för ett lag i allsvenskan precis.
Nej, folk gör nog inte det.
Senaste numret – ute nu!
Svensklaget Detroit
Yzerman-andan lever kvar i Red Wings
Arne Hegerfors – 40 år i din tv!
Charterderbyn
Fotbollshets på semestern
Robin Söder
Vägen tillbaka – Sportmagasinet var med på operationen
Jätteenkät om elitserien
Stjärnan som är överlägsen
Talangfabriken Brynäs
Svensk hockeys framtid
