Jaromir Jagr gick förbi mig och alla de andra journalisterna i den så kallade mixade zonen i Stadthalle i Wien. Detta trots att alla ville prata med honom. Han sa något obegripligt, jag uppfattade inte vad han sa i alla fall. Tjeckiens presschef försvarade sig med att Jagr var trött. Men att i morgon så kanske han orkade prata med pressen. Tragiskt.

Jag minns Jagr i Pittsburgh. Då var han ung, blyg, långhårig flickmagnet som hela NHL älskade. Hans dragningar var lysande och känslan för mål var magisk. Nu har han avverkat flera klubbar de sista åren och alla har sjunkit som stenar i vatten. Exempelvis Pittsburgh och Washington.

Många av de stora hockeystjärnorna som Wayne Gretzky, Mike Modano, Super-Mario och så svenskarna med Sundin, Forsberg och Lidström är lätta att prata och umgås med. De svarar artigt på frågor och vet hur viktigt det är med att ha en god relation till press och fansen.

Men inte Jaromir Jagr. Men han klarar nog inte av att han inte är matchhjälte längre. Mot USA i torsdags missade han en straff, körde långa byten och var stundtals så trött att han inte orkade åka av isen.