Kayo ute på ridtur med islandshästen Doni på Örnäs norr om Stockholm.
Foto: Eva Eternell
Kayo gillar islandshästar

  Melodifestivalaktuella Kayode Shekoni är gärna ute och rider. Allra mest gillar hon islandshästar och rider gärna på tur när hon är ute på turné.
   - Mina kusiner tog med mig till High Chaparall när jag var liten. Där hade de indian- och cowboyuppvisningar med riktiga cowboys, stuntmän, som flugits dit från staterna. Varje timme gjorde de shower där de hoppade från taken. Hästarna var alla skäckar, börjar Kayo berätta.
   - Det här resulterade i att min morbror, som redan hade bondgård, beställde en riktig westernsadel med horn på och en fläckig häst. Och där fick jag rida.
   Kayo var då åtta, nio år och var ”sommarbarn” nere hos sina släktingar i Västergötland.
   - Där någonstans skapades mitt hästintresse och det var där jag ramlade av första gången.
   - Hemma i stan bodde jag i Solna och där fanns Hufvudsta Ridstall. Där hade jag en plan på att idka mitt nya intresse, men insåg ganska snabbt att det inte gick, för jag var väldigt allergisk. Då släppte jag hästintresset och min mamma satte mig på balettskola istället.
   Kayo har bara känt av sin allergi på stora stall med många hästar, aldrig ute på landet med ett mindre antal på stora ytor.
   - Sedan slumrade mitt hästintresse i princip, med något avbrott, fram till 1993. För då hände det en hel del. Bland annat spelade jag in en platta med Orup där vi gick på ett Bond-tema. Vi bestämde att jag skulle plåtas barbacka på en häst i bikini á la 50-tal. Därför åkte vi till Mexico och hyrde hästar på en strand.
   - Stallet som hade hyrhästarna för turister så fick vi rida genom en liten regnskog. Det var jobbigt för vi hade inget vatten med oss och det var i 30 graders värme. Och väldigt mycket mygg!
   Kayo red tillsammans med Sofia Eriksson (Wistam) som var fotograf för uppdraget.
   - Men vi tog oss ner till stranden och där fick jag för första gången i mitt liv rida barbacka i en bikiniöverdel och ett par jeansshorts. Det var kul.
   - Jag fick huvudrollen också i en film där jag skulle vara en jätteduktig ryttarinna. Och det var jag ju inte kan jag säga.
   Filmen var Pillertrillaren som kom 1994. Två ridtjejer hyrdes in där uppe i Åre där inspelningen gjordes för att hjälpa Kayo.
   - Så jag fick rida i tjugo minuter och prova att tölta och galoppera, vända hästen. Trots den korta lektionen blev jag helt förälskad i dessa islandshästar. Så det resulterade i att jag åkte upp varje vinter till Åre för att rida i fjällen. Det har jag blivit helt beroende av.
   - Sedan dess försöker jag rida så ofta jag kan men det är tyvärr inte regelbundet. Jag brukar lägga det i samband med att jag har en spelning uppe i Åre och då är man ju där ett par dagar.
   Vid det här laget har Kayo blivit ganska god vän med en tjej som heter Åsa som har ett stall för turridning.
   - Man rider i tre timmar så detta är något man gör över dagen. Antingen åker jag själv eller så tillsammans med några musiker.
   - Det är helt fantastiskt när man är storstadsmänniska som jag är. Man får sadla sin häst och rida i en och en halv timme uppe i fjällen på vintern, då är man ju ganska trött och törstig. Så då har Åsa i förväg placerat ut goda limpmackor med ost och pastej och kaffe. Så tar man en paus och binder upp hästarna runt ett träd.


ridsport@aftonbladet.se