Det är stora lyxiga boxar på Grevlunda gård hos OS-ryttarna Lisen och Peder Fredricson.
Foto: Eva Eternell
Clinic hos Lisen och Peder
  - Att som vi i Sverige säger ”gå på tygeln” är ett väldigt dåligt uttryck för då förknippas detta med handen och tygeln. Bättre vore att säga ”framför skänkeln”, att jobba hästen så den bär sig själv, tycker Lisen Bratt Fredricson.
   Aftonbladet ridsport var och besökte OS-ryttarna Lisen och Peder Fredricson under en clinic på deras gård Grevlunda en mörk höstkväll.
   - Vi har byggt hela stallet i sten, för som ni vet äter hästarna gärna trä och vi vill ha så hållbart som möjligt, inleder Lisen Bratt-Fredricson clinicen med att visa runt besökarna i stallet.
Peder med OS-hästen Magic Bengtsson i boxen.
Foto: Eva Eternell
   Stallarna är stora och rikligt påkostade. Men så fick ju Lisen ett antal miljoner när hon för några år sedan sålde OS-hästen Casanova.
   - Ja det är för de pengarna, medger hon. Det var en mycket bättre investering för hela familjen med denna gård än att ha en enda häst - den tiden man skulle haft kvar tillsammans med honom.
   Lisen visar runt och berättar om solariet, fodret och vilket strö de använder.
   - Vi har självdrag och väldigt luftigt. Det gör att det blir rätt kallt i stallet, men det gör inget för hästarna har varma täcken och det är vi människor som fryser. Det blir aldrig dålig luft här.
   - Solariet blir hästarna inte bruna av utan det är för att torka dem när man har tvättat dem efter ridning, det finns fläktar på den också. Eller så kan man mjuka upp en häst som är stel i ryggen innan ridning.
Peders sadelkammare. Stor som ett rum i en lägenhet.
Foto: Eva Eternell
   Lisen och Peder har varsin tävlingssadelkammare. Utrustningen finns i särskilda plåtskåp som bara rullas ut till lastbilen när de ska iväg på tävling.
   Till och med toaletten är exklusivt inredd och man kan ju inte annat än önska sig några miljoner när man går runt där. Hästarna bor i mer lyx än vad de flesta människor gör.

   Så visar Lisen och Peder besökarna till ridhuset. Peder rider och demonstrerar med Lisen som förklarar till.
   Peder början rida ett 4-årigt sto efter Cagliostro undan samma mamma som Classic H.
   - Vi lägger stor vikt vid härstamningen på unga hästar, berättar Peder.
   - Att utbilda hästar är som att vara lärare. En 4-årig häst som denna är ungefär som att gå i lekskolan. Man måste anpassa träningen efter hästens utbildningsnivå: Ställa enkla frågor och nöja sig med rätt svar. Berömma. Inte hålla på för länge för då kan hästen inte hålla koncentrationen, säger Peder.
   - Hopphästar tränar man alltid mycket på hinder och rider över bommar. Vi börjar alltid hoppa ute i terrängen så det blir naturligt för dem, säger Lisen.
   - I princip börjar man lära hästar start och stop. Att för små hjälper gå fram och ta tillbaka dem. Man vill ha små hjälper så att man slipper sitta och driva och ta tillbaka. Det blir mer behagligt för hästen och en lättare ridning, menar Peder.
   På den unga hästen ska man dela upp hjälperna:
Framåt: ingen förhållande hjälp
Stanna: ingen skänkelhjälp
   - Att små tjejer kan hävda sig i ridsporten är just för att det inte behövs starka hjälper. När jag lägger till skänkeln på den unga hästen måste jag vara väldigt noga med att inte samtidigt dra den i bettet utan att vara lätt i handen när man ger skänkelhjälper, fortsätter Peder.
Hästarna tränas tidigt på vattenmattor.
Foto: Eva Eternell
   Formen är inte så viktig på den unga hästen utan den ska bära sig själv.
   - När man hoppar in den unga hästen är det viktigaste tycker jag att det inte går fel. Om hästen springer vid sidan om hindret så lär sig hästen att den kan göra så.
   Det är därför viktigt att alltid ha infångare när man rider unghästar. Rid rakt fram efter hindret och låt inte hästen välja väg efter. Det man låter hästen göra, det lär sig hästen.
   - Styr inte på saker du inte är säker på att du kommer över, råder Peder.
   Lisen och Peder börjar alltid tidigt med vattenmattor för att hästarna ska vänja sig. De visar genom att Peder får hoppa över en ihoprullad matta. Peder byter sedan häst till en sjuåring från Tyskland.
   - Skillnaden mot 4-åringen är att du kan hålla om med skänkeln samtidigt som du har stöd i munnen.
   - När hästen går i en bra form så säger man på svenska ”gå på tygeln” vilket är ett väldigt dåligt uttryck för då förknippas detta med handen och tygeln. Bättre vore att säga ”framför skänkeln”, att hästen bär sig i en bra form. Att jobba hästen så den bär sig själv, tycker Lisen.
   Peder tycker att även hoppryttare borde ta efter dressyrryttare lite ibland. Att det finns mycket i den klassiska dressyren som passar i hopphästträningen.
   - Den klassiska dressyren är jättebra övningar, vända upp, göra halt på en punkt. Att man själv vet vad man ska göra. Det är alldeles för vanligt att man bara travar runt. Om själv vet exakt vad man ska göra så kan man begära det av hästen också, säger Peder. Peder rider gärna i skolorna öppna och sluta.
   - Just öppna är bra för hästen måste då trampa och sätta under sig inre bak på ett naturligt sätt, säger Lisen.

Gammal Pessoaövning med en bom framför och en bom bakom hindret.
Foto: Eva Eternell
   Så bytte Peder återigen häst till 9-åriga Nobel och börjar rida en gammal Pessoa-övning. Det är ett enkelt hinder med en bom före och en bom efter hindret.
   - Då måste hästen ha hindret som högsta punkt och runda av språnget, förklarar Peder.
   Vid ett lågt hinder ligger bommarna 2,5 meter före och efter hindret. Är det ett större hinder så ökar man avståndet. Med denna uppsättning kan man sedan rida tre varianter:
1. Rakt fram över serien
2. Dra bommarna åt sidan och hoppa på volt.
3. Hoppa övningen snett i en åtta.
   Den sista är en omhoppningsövning.
   - Men rid inte denna övning på unga hästar. Den blir då för svår. Vi börjar träna hästarna på den som 7-åringar.
   Lisen och Peder avslutar sin clinic med att säga att:
   - Det är väldigt sällan folk rider sina hästar för ofta, utan det är oftast för lite.


ridsport@aftonbladet.se