Welsh(Welsh Mountain, Welshponny, Welshponny av Cobtyp samt Welsh Cob)
Stenbroåsens Cessie med föl, ägare: Stenbroåsens Welshstuteri, Ullared.
Sektioner Welshrasen är uppdelad i fyra olika raser (sektioner). Dessa kan paras inbördes utan att avkomman för den sakens skull blir en korsingsponny. Sektionerna är följande: Sektion A - Welsh mountainponny, max 122.0 cm Sektion B - Welshponny, max 137.0 cm Sektion C - Welshponny av cobtyp, max 137.0 cm Sektion D - Welsh cob, min. 137.0 cm I Sverige finns det dessutom en sektion R för welshponnyer som vuxit högre än 137.0 cm. Om man parar hästar från de olika sektionerna får man då en avkomma enligt nedanstående schema: A x A = A A x B = B A x C = C A x D = C B x B = B B x C = C B x D = C eller D (beronde på manhöjden) C x C = C C x D = C eller D D x D = D En welsh mountain ponny som växer över 122.0 cm automatiskt blir klassificerad som en welsh ponny. Men en welsh ponny som är under 122.0 cm kan aldrig bli klassificerad som en welsh mountain. Det finns alltså ingen minimigräns för mankhöjden hos en welshponny. Det finns band IV av den svenska stamboken 35 welsh ponny (sektion B) ston som är 122.0 cm eller under, där flera av dem inte mäter mer än 117 cm. Sektion R-ponny finns inte med i kombinationsschemat. Det enda som skiljer sektion R från sektion B är mankhöjden. En sektion R-ponny och avkomma till en B och R eller två R kan, till skillnad från förhållandet A x B, som alltid blir B, bli antingen en sektion R eller B. Sektion R kom till för att vi här i Sverige skulle kunna stamboksföra welshponnyer som vuxit över gränsen.Till skillnad från i Sverige så stamboksförs ponnyerna i till exempel England som föl och då kan de ju inte mätas. De welshponnyer som sedan växer över 137 cm används i aveln men kan aldrig visas på utställning eftersom de mäts där.
Historia Welsh Mountainponny Welsh mountainponnyn härstammar från den keltiska ponnyn och har förekommit i de walesiska bergen sedan före vår tidsberäkning. Den förekommer i skrifter ända från 1100-talet, bland allat skrev Giraldus Cambresis, ärkediakonen av Brecon, "the Welshman", från år 1188 att den vimlade av hästar i bergen. Wales är ett bergigt och kulligt landskap med djupa gröna dalar och welsh mountainponnyns utveckling har präglats av dess miljö och klimat. Den väldigt kuperade och svårframkomliga terrängen har gjort welsh mountainponnyn snabb och energisk med livliga knä - och hasrörelser samt ett i alla gångarter vägvinnande steg. Under åren 75-400 e.Kr. då Storbritannien besattes av romarna samt under 1800 - och 1900-talen har orientaliskt blod införts vilket gett welsh mountainponnyn utseendet av en liten arab. Welshponny Welshponnyn härstammar från welsh mountainponnyn och var ursprungligen en korsning mellan denna och welshponny av cobtyp. Welshponnyn användes ursprungligen till att valla får på och till förjakter i de walesiska bergen. Under 1900-talet har de sedan fyllt sin uppgift som ridponny åt barn och tonåringar. Welsh Cob och Welshponny av Cobtyp Welsh coben är en uråldrig ras precis som welsh mountainponnyn. Giraldus Cambresis skrev i sin reseskildring om dessa hästar och beskrivningar av coben från den tiden är nästan identisk med den som fastställts av the Welsh Pony and Cob Society. Welsh coben var oumbärlig i Wales landsbyggd och gjorde den största delen av arbetet på gårdarna innan traktorer och bilar tog över det mesta. Coben drog också bönderna och deras fruar till marknaden och kyrkan och deltog efter det i travtävlingar. Walesarna satte sin cob främst av alla ägodelar och bevarade stamtavlorna i generationer. Det fanns två områden där man födde upp cobbar i större utsträckning. I Cardiganshire och i Pembrokeshire föddes en större cobhäst upp vilken i viss utsträckning också härstammade från Pembrokeshire klövjehäst. I Breconshire och i Radnorshire föddes en mindre cobhäst upp som hade mera ponnykaraktär. När The Welsh Pony and Cob Society's stambok utgavs år 1902 skilde man på dessa två typer till avdelning C för det som numera kallas för welshponny av cobtyp, och avdelning D för welsh cob. Den brittiska staten köpte många welsh cobs under första och andra världskriget som packhäster och remonter. Welsh cobaveln förlorade på det viset många av de bästa stona. Föreningar och stamböker År 1901 bildade ett antal markägare föreningen "The Welsh Pony and Cob Society". Året därpå kom första volymen av "Welsh Stud Book" (WSB), innehållande omkring 600 ston och 36 hingstar.
Exteriör Enligt Svenska Welshponnyföreningen (SWF) skall exteriören för de olika sektionerna vara enligt följande (citerat ur deras Hingst och uppfödarkatalog 1982); "Welsh Mountain Ponny (sektion A) Welsh Mountain ponnyn får ej överstiga 122 cm. Allmänt intryck: kompakt, väl sluten, full av liv med utpräglad ponnykaraktär. Färg: alla färger tillåtna utom skäck som är strängt förbjudet. Den mörkbruna färgen är den klassiga medan gråskimmel dominerar idag. Rörelser: livlig och energisk gång, där frambenens rörelser skall komma från bogen, och bakbenen arbeta med väl underställda haser. Tendens till viss knäaktion finns dock - i synnerhet hos hingstar. Huvudet: litet, fint mejslat, bred flat panna som smalnar av ner mot mulen, något konkav nosrygg, kraftiga, svagt konvexa, men ingalunda grova ganascher. Ögon: stora, mörka och uttrycksfulla. Blå ögon är inte ovanliga och återfinnes vanligen i mycket gamla blodslinjer. Öron: små, tättsittande och högt ansatta. De skall kunna gömmas i en hand. Avståndet från öronspetsen till ögat = avståndet från ögat till näsborren. Nacke och hals: förhållandevis lång, välansatt och välburen,. Hos vuxna hingstar tendens till kraftigt utfylld mankam (späckhals). I motsats till de flesta andra ponnyraserns är nacken förhållendevis lång, vilket ger Welsh Mountain ponnyn en käck hållning, såväl under stillastående som i rörelse. Manke och bog: mer eller mindre markerad men god förbindelse med en kraftig och muskelfylld länd. Rygg och länd: ryggen önskas kort, stark och med god förbindelse med en kraftig och muskelfylld länd. Bål: väl sluten med väl välvda revben, ryggen är ofta längre hos ston än hos hingstar. Kors och svans: korset önskas horisontellt och av passande längd med god muskulatur på bägge sidor om ryggraden, det skall varken vara för stupande eller för sluttande - högt ansatt och väl buren svans. Extermiteter: lång och kraftig underarm, markerat knä, korta flata skenor. Inte för långt underlår som övergår i en bred och välvinklad has. Passande längd, proportionerligt. Hovarna får således varken vara utpräglat flata eller ha tendens till "cylinderhov" (för höga trakter). En viss mängd mjukt hovskägg är tillåtet, såsom fallet är med bergsdjur, beroende på deras hårda klimatiska villkor. Welsh Ponny (sektion B) Welsh ponnyn får ej överstiga 137.0 cm Allmänt intryck: en ädel ridponny, som också måste ha massa och ponnykaraktär. Huvud och hals: samma som hos Mountainponnyn. Bål:dito, med undantag av manken som hos Welsh ponnyn bör vara längre och mer markerad, likaså en mer liggande bog är önskvärd. Rörelser: långt vägvinnande steg utan knäaktion. Welsh Ponny (sektion R) Welsh ponny sekt. R får ej överstiga 147.3 cm. Welsh Ponny av Cob-typ (sektion C) Welsh Cob (sektion D) Welshponnyn av Cob typ får ej överstiga 137.0 cm Welsh Coben får ej understiga 137.0 cm. Medelhöjden är mellan 142 och 158 cm. Allmänt intryck: stark, tålig och med ponnykaraktär, och med så mycket massa som möjligt. Färg: alla färger tillåtna utom skäck. Huvud och hals: av god kvalitet med ponnykaraktär. Ögon: livliga, uttrycksfulla placerade långt isär. Öron: små och väl ansatta. Hals: lång och välburen. Mycket djup och muskulös hos hingstar men hos ston eftersträvas en lite "lättare" hals. Framben: långa starka och raka. Knäna välmarkerade. Hovarna välformade och fasta. Rygg och länd: muskulös och stark. Bröstet skall ha ett gott djup. Kors och Svans: korset önskas långt och starkt. Ett sluttande eller stupande kors godkännes inte. Svansen skall vara väl ansatt. Bakben: starka och muskulösa samt välproportionerliga. Hasen kraftig, torr och med välmarkerad hasspets. Hasen får inte vara för mycket vinklad och får inte gå bakom en rät linje, dragen från bärbensknölen med till kotleden. En viss mängd av mjukt hovskägg är tillåtet, men grovt stripigt hår är definitivt inte tillåtet. Rörelser: fria och kraftfulla. I travet skall knät vara böjt och hela frambenet ska sträckas ut från bogen och så långt fram som möjligt. Hasarna ska böjas in under kroppen,och steget ska "hämtas" rakt och kraftfullt."
Stenbroåsens Cessie med föl, ägare: Stenbroåsens Welshstuteri, Ullared. 
Wildzang's Gloriant, ägare: Stenbroåsens Welshstuteri, Ullared.