Murakosi
(Muraközhästen eller Murakoz)
Historia
Murakosihästen är en relativt ny ras som utvecklats under nittonhundratalet. Den kommer från södra Ungern i området kring floden Muras. Det är en selektivt avlad ras som härstammar från inhemska ston vilka var av en typ som också fanns i före detta Jugoslavien och ursprungligen kallades för Nur- Insulan. Dessa ston korsades med ungerska hingstar, belgiska ardenner-, noriker- och percheronhingstar.
Behovet av en stark och rörlig häst ökade efter första världskriget då jordbruket intensifierades och behövde en sådan häst för att utföra tungt arbete på åkrarna. Murakosin var svaret på deras krav och år 1925 bestod hela tjugo procent av hästbeståndet av murakosier. Rasen fortsatte att öka fram till andra världskriget, men under kriget dödades många. Då en stor del av avelsmaterialet gått förlorat infördes nytt blod i form av femtionio belgiska ardennerhingstar från Belgien och sjutton belgiska ardennerhingstar från Frankrike. Richard Glyn skriver i sin bok "All världens hästar" vidare om detta.
"Detta tillskott av ardennerblod i förening med de drag den har från avlägsna orientaliska stamfäder skiljer tydligt murakosin av idag från de många andra tyngre arbetshästar som finns i Centraleuropa. Rasen tillhör kallbloden, men många individer utmärker sig för en påfallande ädelhet i typen. De är kända för sitt jämna lynne och sin goda kroppskonstitution och för sin förmåga att omsätta foder i energi."
Exteriör
Murakosihästen föds upp i två olika underraser, en mindre och lättare och en större och tyngre. Den större mäter runt 160 till 163 cm i mankhöjd, och den mindre är några centimeter lägre. Vanligaste färgen är fux med lingul man, svans och hovskägg, men andra färger förekommer också såsom brun, svartbrun, svart och apelkastad gråskimmel.
Huvudet är långt och tungt med något konvex nosprofil, långa smala öron och vänlig blick.
Halsen är kort, bred och muskulös . Låg och bred manke, kort konkev rygg, stupande kors och lågt ansatt svans.
Väl välvda revben, bred och djup bröstkorg, uppdragen buk och liggande välutvecklade bogar.
Benen är korta och har god benstomme. De är vanligtvis korrekta men bredare lår kunde önskas. Korta skenben och kotleder som är täckta med hovskägg. Runda och välproportionerade hovar.