Maremmana
Histroria
Maremmanan kommer från Maremmaprovinsen i landskapet Toscana i Italien. Det har varit svårt att få fram uppgifter om rasens ursprung, varför jag här tänker citera Elwyn Hartley Edwards, som skriver om rasen i sin bok "Bonniers stora bok om hästar", utgiven i Sverige år 1992:
"Förmodlingen fanns inga inhemska italienska hästraser under antiken, utan de första stammarna härrörde från Spanien. Persien och Noricum, en romersk vallstat. Detta till trots har italiensk hästavel haft stora framgångar de senaste 2 000 åren. På 1600 talet var Italien ledande inom hästaveln i Europa. Raserna, av vilka den mest kända är neapolitanaren. härstammade från spanskt, berbiskt och arabiskt blod. I dag är Italien mest känt för att producera några av världens bästa fullblod. Eftersom travsporten är ofantligt populär i Italien föder man även upp en del förstklassiga travare.
En hel del utavel har gjort att maremmans bakgrund är oklar. De lokala hästarna bör dock på 1800-talet ha förbättrats genom korsning med engelska stammar i synnerhet norfolk roadster. Det bör också ha funnits neapoitanskt blod i bakgrunden. Resultatet blev en "rustik" häst. Den är bastant. stabil, uthållig och allsidig. Den används i jordbruket som draghäst för lättare körslor och den var en pålitlig militär- och polishäst. Maremman är också omtyckt som boskapshäst av de lokala butteri, Italiens cowboys."
Under senare tid har maremmanan tillförts engelskt fullblod för att förbättra dess utseende och få den större. Detta resulterade i en mera elegant häst på bekostnad av rasens ursprungliga härdighet och uthållighet.
Exteriör
Mankhöjden ligger på runt 152 till 160 cm. Den är vanligtvis brun, fux eller svart, skimmel är sällsynt. Det tidigare så grova huvudet har blivit betydligt ädlare efter tillförseln av engelskt fullblod. Det är ganska långt med hjortliknande nosprofil, öronen är långa.
Halsen är av proportionerlig längd, den är smal i basen och har en nedsänkning framför manken (s.k. björnmanke), den har formen av en hjorthals, vilket har blivit bättre efter inslaget med fullblod.
Manken tenderar till att vara låg och den övergår i den korta raka ryggen, korta länder, stupande kors, lågt ansatt svans. Bröstet har tillfredsställande djup, men det har inte alltid bogarnas vinkel. Benen har bra ledgångar och naturligt korrekt ställning, hårda välproportionerade hovar.