Appaloosa
Historia
Appaloosan skapades utav Nez Percé-indianerna under 1700-talet. Indianerna utgick från det ursprungligen spanska hästmaterialet som conquistadorerna fört till kontinenten. En del av dessa hästar bar på tigreringsanlag som indianerna tog vara på. Nez Percé-indianerna levde i nordöstra Oregon. Deras land bestod utav vidsträckta bördiga skyddade floddalar, av vilka den största hörde till Palousefloden, vilkens namn omvandlats till appalousa. Indianerna selekterade hårt i sin uppfödning. Den tigrerade färgen hade en religiös aspekt för indianerna.
Indianerna och deras hästar blev så gott som utrotade av de amerikanska trupperna år 1877. När Claude Thompson 1936 började sitt arbete med att rädda appaloosan så var den i stort sett utrotad. Nez Pecé indianerna hade haft en hjord på över 40000 hästar och Thompson hittade i hela USA strax under 5000 hästar, som fick prefixet F framför sitt registreringsnummer- F står för foundation. 1938 grundades föreningen Appaloosa Horse Club i Moscow i Idaho.
Färger
Det finns sex grundläggande färgmönster: fläckig bakdel, snöflinga, leopard, marmor, vitt täcke samt rimfrost. Fläckig bakdel benämns ibland "schabrakskäcken", "chubarin" eller "fläckigt täcke", men i USA heter det "blanket pattern". Denna teckning har en brun framdel ofta i röd eller mörk nyans, medans bakdelen över länden och korset har en vit grundfärg som är täckt av talrika, runda eller ovala fläckar som är jämt fördelade över ytan. Snöflingan har en jämn mörk grundfärg och vita prickar, den benämns "snowflake" eller "snowstorm pattern" i USA. Leoparden är vit, liusgrå eller stickelhårig och har fullt av mörka fläckar över hela kroppen. Leopard benämns "leopard" eller "polka-dot pattern" i USA. Marmor är vanligtvis brun, men kan ibland vara stickelhårig, och har enstaka runda eller ovala mer eller mindre skarpt avgränsande, ibland sammanflytande, vita fläckar. Marmor benämns som "mottled" eller "marbleized pattern" i USA. Vitt täcke kallas en mörk framdel och ljus bakdel. Rimfrost kallas vita stänk på mörk botten.
Ibland är varje fläck formad som en droppe. Det kallas då för regndroppsfläckar. Stora bläsar och stjärnor är ofta bryskt avbrutna av mörka fläckar. Huden kring mulen och könsorganen är fläckig. Utmärkande för appaloosan är att den vita senhinnan runt ögat är väl synlig. Hovarna är olikfärgade och har ofta lodräta vita och mörka streck.
Exteriör
Då appaloosan är en färgras tas exteriörbeskrivningen inte upp i rasbeskrivningen eftersom den varieras efter användningsområde.
Minimimankhöjden är 14h (ca 142 cm); någon övre mankhöjd finns inte och många appaloosor är närmare 165 cm i mankhöjd. Men om man ska försöka beskriva hur en appaloosa ser ut så är huvudet är litet, väl ansatt, brett och har rak nosprofil. Ögonen är stora och livliga och öronen små och spetsiga. Halsen är lång, muskulös och högt ansatt. Manen är karaktäristiskt kort och tunn. Djupt smalt bröst, långa sluttande bogar, muskulös bred manke, kort rak rygg, kraftig avrundad kruppa med högt ansatt svans vilken är kort och dåligt taglad. Benen är solida, muskulösa, har goda leder och hovarna är påfallande bra och hårda.
Användningsområden
Appaloosan är en snabb, livlig och mycket uthållig ridhäst med ett mycket vänligt lynne. Den har god galoppförmåga och hoppar bra. Rasen används fortfarande av cowboys i stor utsträckning, men den har betydligt större kapacitet än så. Appaloosan är också mycket omtyckt som cirkushäst.