HÄSTFRÅGOR
Undvik handslagsmetoden

   Jag sitter idag med en häst som visar sig vara av annan ras än vad säljaren angav innan köpet. Säljaren som var en näringsidkare säger att vi aldrig diskuterat raser och att ingenting har utlovats av honom. Vad gäller. Allt gjordes upp muntligen.
Annika Lind

Svar: Det är inte ovanligt att parter i ett avtal har olika uppfattningar om vad som avtalats. I de allra flesta fall beror det på att parterna inte varit tydliga mot varandra och upprättat ett skriftligt avtal. Köpeavtalet görs upp muntligen och bekräftas istället med ett rejält handslag. Det muntliga språkbruket inte är lika exakt som det skriftliga och lämnar stort utrymme för att säljare och köpare kan ha missuppfattat hur den andre parten uppfattat avtalsinnehållet. Köparen kan exempelvis ha uppfattat att hästen såldes med vissa garantier medan säljaren är av uppfattningen att han har friskrivit sig från samtliga fel.
   Frågan är då vem som måste bevisa vad? De regler som fastställer hur bevisbördan skall fördelas är normalt komplicerade. En princip är att den som påstår att ett avtal har ingåtts med visst innehåll normalt också har bevisbördan för detta. En annan viktigt princip är att den av parterna som har bäst möjlighet eller störst anledning att säkra bevisning för en viss omständighet också har bevisbördan för detta.
   När det föreligger ett avtal mellan näringsidkare och konsument anser jag att det är särskilt motiverat att lägga bevisbördan på näringsidkaren om vad som är avtatal vid köpet. Skulle ord stå mot ord om uppfattningen om avtalsinnehållet, kan konsekvensens av att man inte har ett skriftligt avtal bli att konsumentens uppfattning läggs till grund för vad som är avtalat. Det förutsätter dock att konsumentens uppgifter inte är uppenbart orimliga.
   Jag anser att det är naturligt att det åligger en näringsidkare att säkerställa bevisning i avtalsförhållandet. På så sätt skapas motivation hos näringsidkaren för att bemöda sig om att upprätta avtalet i skriftlig form. En sådan ordning skapar klarhet om avtalets innehåll och står också i klang med strävandena att upprätthålla regler som skyddar konsumenterna. I jämförelse med en konsument kan en yrkesman enklare se till att upprätthålla rutiner i syfte för att tydliga avtal tas fram.
   Det är allt för ofta jag kommer i kontakt med företagare som fortfarande tillämpar ”handslagsmetoden” när de ingår avtal. Det är förvånande, särskilt vid konsumentrelationer, att inte näringsidkare oftare klart och tydligt i en avtalshandling klargör vad som är avtalat. Förvisso får man som advokat en hel del tvistemålsuppdrag på grund av slarv. Det är dock advokatens roll att se till att hans klienter undviker att göra om sina misstag.
   Inom hästbranchen finns ett antal standardavtal som kan tillämpas när man köper och säljer häst. Min vän och kollega advokat Lars Deckeman har tagit fram ett utmärkt sådant avtal. Avtalet är enkelt att tillämpa och underlättar för de parter som ingår köpeavtalet. Jag rekommenderar samtliga som skall köpa och sälja häst att ingå avtalet skriftligen. På så sätt gagnas rättsordningens krav på hur avtal bör ingås. Dessutom slipper jag skälla på hästägare som praktiserat handslagsmetoden.

Andreas Hagen
Tel: 08-796 90 70
E-post: andreas.hagen@inter.se