Stelkramp
Stelkramp är en sårinfektion som orsakas av sporbildande bakterier. Bakterierna finns i naturen, speciellt i gödsel och jord, och i hästarnas mag- och tarmkanaler. Vissa platser är mer utsatta för stelkrampsanfall än andra.
Sporformen är bakteriens vilostadium och är mycket motståndskraftig. De kan hålla sig levande lång tid i marken. Bakteriernas utveckling tål inte luftens syre. Stelkramp utvecklas därför främst i djupa sår, sticksår, spiktramp eller liknande. När sporerna via ett sår kommit in i kroppen bryts vilostadiet och bakterierna utvecklas. Då bildas gifter som sprids längs nervbanorna till ryggmärgen, nervsystemet och hjärnan.
Den första symptomen man lägger märke till är att hästen rör sig stelt och får stela käkmuskler, s.k. "munläsa", och på ett mycket tidigt stadium kan man se framfall av tredje ögonlocket. Det syns tydligast om man snabbt lyfter hästens huvud. Efter något dygn ställer sig hästen i den s.k. "sågbocksställningen" med tydlig kramp framförallt i benens sträckarmuskulatur som gör att hästen står och sträcker benen utåt. Svansen är något lyft, näsborrarna vidgade och halsen är sträckt. En häst i detta tillstånd reagerar mycket kraftigt på plötsliga ljud och ljus. Det tredje ögonlocket faller fram och hästen får kloniska muskelryckningar i större eller mindre muskelpartier. Andningen försvåras på grund av muskelkramper. Hästen får svårt att stå och faller lätt omkull. Då är möjligheterna att den överlever minimala. Hästen är ett tungt djur som snabbt får liggsår och av dem blodförgiftning.
En häst med stelkramp har på grund av svalgförlamning svårt att svälja och den har också svårt att tugga. Fodret och saliven rinner då ner i luftstrupen och lungorna och kan då ge en elakartad lunginflammation.
Inkubationstiden för vuxna hästar är från fyra-fem dagar upp till tre-fyra veckor, ibland även ännu längre. Hos nyfödda föl är inkubationstiden ett halvt till ett dygn.
Behandlingen består av att hästen placeras i en hängmatta. Det är viktigt att den står tyst och mökt. Mycket noggrann sårtvätt av alla sår, även de allra minsta. Hästen ges näringstillförsel, lugnande medel och kramplösande injektioner som gör det mindre plågsamt för den och som ökar dess chanser att tillfriskna.
Som förebyggande åtgärd ska man vaccinera alla hästar vilket ger ett säkert skydd. Man vaccinerar hästen:
1. När hästen är 1 månad gammal.
2. 6 veckor efter den första injektionen.
3. 1 år efter den andra injektionen.
Hästen är då skyddad i tio år.
Dräktiga ston ska vaccineras under de sista två månaderna före fölning vart tredje år ungefär. Då överförs antikroppar till fölet och det är skyddat den första månaden.
Om en häst inte är vaccinerad och får en sårskada ger man den ett stelkrampsserum med färdiga anikroppar som skyddar i cirka 14 dagar. Man brukar då också vaccinera hästen.