Överlinjen
Överlinjen är en värdefull måttstock när man skall mäta hästens proportioner.
På många utställningar bedömer och poängsätter man särskilt överlinjen.
Denna häst har en god överlinje. Halsen är lite längre än ryggen, manken är väl ansatt och bogarna ligger så att de vilja sätta ryttaren tillbaka i mitten av ryggen. Denna rygg är lagom lång och då den är lite kortare än halsen kan man genom detta veta att bogen är väl sluttad vilket i sin tur försäkrar att hästen har ett bra tramp med framdelen. Från kruppan till svansen över bärbensknölen skall avståndet vara väl över två-tredjedelar av längden mellan manken och kruppan. Det visar att hästen har en god bakdel som är välskapt och kapabel till att kunna ta ut rörelserna och springa fort, dvs "bra motor".
Denna häst har en kort hals och en lång rygg samt en någorlunda god bakdel. Med detta kan man dra slutsatsen att hästen har en rak bog vilket ger ett kort steg. Det är svårt att passa ut en sadel åt denna rygg och ryttaren får en känsla av att ha "lite häst" framför sig. Denna häst har till följd av att halsen är kort minskad kraft vid hoppning och sämre balans.
Den här hästen har en god längd av både hals och rygg, men för kort längd mellan kruppan och svansen över bärbensknölen. Hästen har visserligen en bra sluttande bog som ger ett bra steg, men den förlorar i sprinterfart.
Hästen på denna bild sätter ryttaren i "nedförsbacke" i alla gångarter. Bristen på balans förhindrar denna häst när den ska röra sig i snabbt tempo och gör hästen handikappad i de flesta arbeten och rörelser.
Hästen på denna illustration visar en överlinje av en annars god häst förutom att den är "gåsrumpad" (engelsmännen kallas den "goose rump"). Dessa bakben blir på grund av dess form muskelfattiga och hästen förlorar i kraft och fart ("dålig motor").