Huden
När man skall undersöka huden skall man både använda ögonen och fingrarna. Man skall se hur huden ser ut och känna med fingrarna efter förändringar.
Huden är olika tjock på olika kroppsdelar. Den sitter också olika stramt eller slappt på olika ställen. På utsatta delar på kroppen är huden tjockare, såsom på ryggen, bakdelen och yttersidan av benen. Den hud som täcker delar som ansiktet, mulen, flanker och insidan av benen är tunn. Men även den tunnaste hud har en seg styrka.
Huden är minst tjock på fullblod och araber och mest tjock på kallblodsraserna. Tjockleken på huden hos ponnyer varierar alltefter det klimat deras ras har utvecklats i, eller om de blivit korsade med fullblod.
Man känner på huden genom att "plocka upp" lite mellan tummen och pekfingret. Känslan av hud kan vara lite missvisande då huden kan bära en växlande mängd fett fästad vid det. För att avgöra hur mycket fett det finns skall man lägga handen uppå revbenen och röra den från sida till sida; när huden glider över de underliggande strukturerna känner man hur mycket fett det finns. På en tunn häst skall huden kännas fast och praktiskt taget vara "limmat" vid revbenen.
Man kan också kontrollera om hästen har vätskebrist genom att kontrollera hudens spänstighet. Ta upp lite hud mellan pekfingret och tummen, "en nypa", och släpp sedan. Tar det mer än tre sekunder innan huden åkt tillbaka och blivit slät igen är hästen uttorkad.