Benrörelser
Hästen skall föra benen rakt framåt i en rät linje parallellt med sitt mittplan. Steget skal vara lika långt med alla fyra fötterna och nedtrampet skall vara lika hårt med alla fötterna. När hästen har ett korrekt steg kallas det för rent steg och när steget inte är helt korrekt kallas det för orent steg.
För att se om hästen har ett korrekt steg skall man se den röra sig från sidan, framifrån och bakifrån. Det är lättast att se om någon kan rida eller springa bredvid hästen.
Benens rörelser och trampet beror i allmänhet på benställningen. Men ett orent steg kan också bero på skador eller felaktig skoning. Om hästen har ett tydligt orent steg minskar dess bruksvärde. Felaktigheter kan leda till t.ex. strykning, förslitningar och ledsjukdkomar. Följande variationer förekommer:
1. Vid normal benställning rör sig hovarna rakt framåt i rörelseriktningen. Hoven skall trampas ned i marken med tyngden jämnt fördelad över hela bärranden, det kallas för likformigt.
2. Om hästen har markvid benställning lyfter den hovarna i en båge i riktning mot det stödjande benet. Tårna pekar framåt, men tyngden fördelas inte jämnt över bärranden utan den yttre tåväggen belastas mer i trampet.
3. Om hästen har marktrång ställning lyfter den hovarna när den lyfter dem inåt mot det stödjande benet och för dem i en båge framåt. Det kallas för inåtkastande eller nystande steg. Tyngden fördelas ojämnt över bärranden och den yttre tåväggen belastas mer i trampet, dessutom stryker sig hästen oftaste med den främre delen av hoven mot skenorna eller framknäna.
4. Om hästen har tåtrång benställning vrider den hovarna utåt när de lyfts från det stödjande benet och för dem i en båge framåt. Det kallas för utåtkastande eller biljarderande steg.
5. Om hästen är knätrång finns det stor risk för att hästen stryker sig med framknäna.
Olika typer av hästar kan ha olika benföring. Främst ser man skillnad på benföring mellan olika raser. Hästar lyfter till exempel knäna olika högt och lågt i steget. Den mest extrema knäaktionen har hackneyn som lyfter knäna "onormalt" högt.
Ett extremt högt steg med bakbenen kallas för tuppsteg eller tuppspatt. Det beror oftast på nervskador, men kan också bero på knäskålsupphakning, vilket är vanligast bland shetlandsponnyer. Plågor från hoven kan också orsaka tuppsteg.
Om hästen lyfter hoven så lite att den knappt kommer över marken kallas steget för släpande.
Om hästen slår bakbenets tå i framhoven kallas det för smidning eller slå-i-sko. Oftast slår bakhovens tådel av skon mot framhoven då denna förs över tån, men det är också vanligt att bakhoven träffar traktarmarna på ballarna innan framhoven börjat lämna marken. Smidning är vanligast på unga hästar i ökade gångarter och på hästar i dålig kondition. Hästar som är korta och travhästar som inte sätter ned bakhovarna utanför framhovarna har lättare för att slå-i-sko.
Om hösten slår i med framhoven som just lämnat marken, på bakhoven, kronranden eller högre upp på kotan när bakhoven skall sätta i marken kallas det för scalping.
Om hästen slår i med bakhoven i den diagonala framhoven kallas det för firing och detta är ett passgångartsfel.