Alla på en sida (no-frames) Nyhetsbevakaren
Publicerat kl 15:42
Livet efter karriären svårt för elitidrottare
MALMÖ (TT).
Slutet på karriären kan komma som en chock för en elitidrottare. Många som slutat med idrott på elitnivå kan vittna om en svår omställningsperiod, som i extrema fall kan leda till en livskris.
- Det är viktigt att tidigt förbereda slutet på karriären och här vilar ansvaret tungt på ledare och tränare, säger idrottspedagogen Kristina Pekkola i Malmö
Hon talar delvis av egen erfarenhet. Under sin aktiva tid var hon både svensk och nordisk mästare i judo. I sitt magisterarbete i idrottspsykologi vid Lunds universitet har hon också tagit del av andras upplevelser av övergången till ett vanligt, ”civilt” liv.
- Som en sprucken kärleksrelation, eller som att mista ett jobb efter många år, sammanfattar hon i Sydsvenska Dagbladet de mest uppseendeväckande larmsignaler som hon funnit.
Men så långt som till en livskris går det inte i de flesta fallen. Det framgår av svaren på den undersökning bland 36 före detta judoutövare med internationella meriter, som är basen för Kristina Pekkolas uppsats.
Dåligt självförtroende
43 procent av de tillfrågade uppger att de har lidit emotionellt efter karriärslutet. Första halvåret är värst med sviktande självförtroende och svängningar i humöret. Reaktionerna är desamma, oavsett om man avslutar karriären frivilligt eller på grund av skada.
- Jag tror att resultaten är tillämpbara på de flesta individuella idrotter. Jag ville gärna göra en jämförelse med lagidrotter, men det gick inte inom ramen för det här arbetet, säger Pekkola till TT.
Hon berättar att hälften av dem som deltog i undersökningen inte i förväg hade gjort någon planering för tiden efter den aktiva karriären. Hon menar att det beror på okunskap och bristande stöd från ledare och tränare, som ofta ser det som sin roll att enbart uppmuntra de idrottsliga prestationerna.
Tänka på framtiden
- Elitidrott är krävande, men tidsmässigt finns utrymme för att exempelvis studera samtidigt. Problemet är snarare att man mentalt blir så koncentrerad på sin satsning och sina resultat att man inte tänker på framtiden.
Kristina Pekkola anser att ledare och tränare måste utbildas att uppmuntra idrottsungdomar och ge dem utrymme att studera kanske två-tre timmar per dag. Det behöver inte vara någon nackdel för idrottandet, tvärtom. Att lära sig att använda också sina mentala resurser kan göra en människa bättre som idrottare, och omvänt kan tävlingsinstinkt och tävlingserfarenhet vara till nytta i en civil yrkeskarriär, menar idrottspedagogen.
Kristina Pekkola själv börjar som lärare för badminton- och friidrottselever på idrottsgymnasium i Malmö höst. I sin undervisning tänker hon från början påpeka vikten av att redan som tonåring börja tänka på livet efter idrottskarriären.
Peter Palmkvist/TT
Alla dagens sporttelegram (det senaste överst)