|
Tisdag 9 december 1997 |
|
Ragge byggde upp världens bästa lag
Kanske ville han att kärleksaffären med handboll skulle sluta på planen LONDON. Om det spelas handboll i himlen, så är det dags nu för alla gamla stjärnor däruppe att maka på sig och ge plats för sin nye förbundskapten. Aldrig mer får vi jordiska höra Ragge Carlssons förnuftiga kommentarer och analyser, ty i går slutade hans stora hjärta att slå. Hjärtinfarkt? Ragge? Kan ett sånt rymligt hjärta verkligen sluta slå? Det går inte riktigt ihop. Svensk idrott sörjer idag en av sina mest älskade förbundskaptener, Bengt Johanssons föregångare och mannen som grundlade svensk handbolls senaste storhetstid. En stor ledare vars tid var utmätt långt innan vi anat det. Möjligen hade Roger Ragge Carlsson själv önskat att hans kärleksaffär med handbollen skulle sluta så här: mitt under en elitseriematch. Ragge var tränare i en kampsport, där en stor del av charmen ligger just i de spännande sluten på matcherna. Sånt som ger hög puls och hans handbollshjärta bar redan på ärr efter tidigare attacker.
- När man blir sjuk vill man gärna hem till fäderneslandet, anförtrodde han oss. Portiern grät Det är för övrigt rena strövtåget av idrottshjältar in i himlen just nu.Ragge var 52 år, och i det Storbritannien där jag just nu befinner mej sörjer man idag tidernas största skotska fotbollshjärta, Billy Bremner, som i söndags avled efter en hjärtattack, 54 år gammal. Portieren på det Glasgow-hotell jag lämnade måndag morgon grät, då han talade om Billy Bremner: - För en vecka sen stod han här, precis som du, och checkade ut. Bremner hade, också med hjärtproblem, slutat sin tränarbana för fem år sedan men hans låga för fotbollen brann lika mycket som Ragges för handbollen. Billy Bremner höll kontakten genom att resa runt i landet som middagstalare. Förre brevbäraren Ragge Carlsson ville vara ännu närmare händelserna i den sport han levt med hela sitt liv. Vem tänker förresten idag på att han även varit landslagsman som spelare? Två kamper 1974. När han 1982 tillträdde som förbundskapten, hade han ett stort mål: att göra Sverige till världsmästare. Det lyckades nu inte, utan han fick nöja sig med en sjätteplats i OS 1984 samt femteplatser både i VM 1985 och OS 1988. 1990 kom fullträffen, sedan Bengt Johansson tagit över som förbundskapten. Ragges grabbar slog Sovjet i en oförglömlig VM-final och blev världsmästare. Ragge var själv på plats som Radiosportens expertkommentator. Han grät. Som förbundskapten har man inte särskilt många tillfällen att via träningar påverka sina spelares standard. Ragge valde istället att påverka via sin egen stil. Sin organisation, sitt ständiga funderande på hur man kunde utveckla handbollen och sitt ideliga pekande om det positiva. Jag har haft tur - Jag har haft tur, sa han nån gång. - De bästa spelarna har också varit de mest ambitiösa. Björn Jilsén, Per Carlén, Claes Hellgren... Dessa tre ärvde han, men sen vågade han också tidigt satsa på The Golden Generation, 64:orna. Alltså Magnus Wislander, Staffan Olsson och Ola Lindgren - tre spelare som fortfarande är givna i det landslag som spelar EM till sommaren. Utåt var Ragge Carlsson lågmäld men inåt krävde han stenhård disciplin, och jag minns ett visdomsord: - Som ledare har jag gjort alla fel man kan göra. Det är ett måste för att kunna gå vidare. Tack för den tid som var, Ragge!
Läkaren berättar om kampen för Ragges liv
|
Aftonbladet på internet distribueras via |