Ludmila efter bragdguldet: ”Nu känner jag mig accepterad även av Idrottssverige”
STOCKHOLM. Ludmila Engquist vet att det inte räcker med ett pass, ett medborgarskap och mästerskapsmedaljer under blågul flagg för att bli accepterad.
   För att bli betraktad som svensk.
   -Jag visste att jag var accepterad av svenska folket, men inte av idrottsfolket. Nu känns det bra, nu känner jag mig accepterad även av Idrotts-Sverige, sade Ludmila sedan hon fått årets bragdmedalj.
   Hon smuttade på champagnen, tackade sin man och tränare Johan för framgången och skickade en hälsning till svenska folket för allt stöd.
   Två timmar hade gått sedan Svenska Dagbladets sportchef Sune Sylvén, tillika bragdjuryns sekreterare, vecklat ut minneslappen och släppt nyheten med motiveringen:
   ”Vi valde att utse Ludmila Engquist för hennes guldmedalj i Aten, vunnen med glöd och precision i hårdaste konkurrens”.
   Samtidigt, någon mil österut, på Bosöns träningsanläggning, fick Ludmilla beskedet av sin man medan hon stod i duschen efter förmiddagens träningspass.
  
”Orolig hela dagen”
   Känslan?
   -Jag blev överraskad, jätteförvånad. Jag hade varit orolig hela dagen och var nästan säker på att det inte skulle bli jag.
   Så säker att hon hade planerat dagen som vilken annan dag som helst. Med träning, lunch och affärsmöten. Därför fick det stora mediauppbådet snällt vänta på den färska bragdmedaljören medan hon försökte ta sig fram genom Stockholms avspärrningar.
   Ryske presidenten Boris Jeltsin var ju på officiellt statsbesök och träffade kungen.
   Ett sammanträffande som Ludmila inte var sen att kommentera. På vägen till SvD-skrapan på Gjörwellsgatan sade Ludmila till Johan:
   -Tänk om kungen kunde delat ut medaljen till mig med Jeltsin bredvid.
  
Brorson såg Jeltsin
   Det hade förstås varit en upplevelse, inte bara för henne utan lika mycket för brodern med familj som just nu är och hälsar på. Ludmila skickade ut dem på Stockholms gator tidigt på tisdagen.
   -Dom visste inte att Jeltsin skulle komma hit, men den yngste pojken hade aldrig sett honom hemma i Ryssland. Dom åkte till Sverige för att titta på Jeltsin. Det är bra...sade Ludmila och skrattade.
   Orden bubblade ur henne. Det var väl fortfarande lite si och så med ordföljden. Bättre gick det när en rysk journalist tilltalade henne på modersmålet och frågade något i stil med att det väl är en rysk förtjänst att hon fick bragdmedaljen.
   Ludmilas svar:
   -Nej, jag känner mig som svensk. Det finns ingen rysk skola. Jag har fått hjälp av en tränare som är svensk och otroligt mycket hjälp i Sverige. Hade jag varit kvar i Ryssland hade jag aldrig nått de resultat jag nått.
   I fjol var hon besviken över att OS-guldet inte räckte för att få bragdmedaljen.
  
Satsar till Sydney
   Men bitter? Inte alls. Glädjen nu överträffade besvikelsen då. Det var hon noga med att poängtera. Och att det inte handlar om en revansch.
   -Nej, jag har gjort en bragd till. Men jag skulle ha blivit fruktansvärt besviken om jag inte fått det. Att vinna ett mästerskap är en sak, att göra det med en skada också...sade Ludmila.
   Hon vann VM-guldet på 100 häck i Aten trots skadeproblem hela sommaren. I höst har hon vilat i fem veckor och står över den kommande innesäsongen. Nästa år tar hon sats mot den nya guldligan.
   Och EM i Budapest.
   Hon avslöjar även att hon tänker satsa fram till OS i Sydney 2000. Då är hon 36 år.
   Men den stora drömmen handlar inte om fler medaljer.
   Utan om det perfekta loppet.
   -Det skulle jag mest av allt vilja göra - och slå världsrekord.
  

Henrik Skiöld/TT

FAKTA/LUDMILA ENGQUIST

Ludmila Engquist.

33 år.

Född i Tambovskaja Oblast, f d Sovjetunionen.

Flicknamn Leonova, gift Narozjilenko, därefter Engquist efter äktenskap med managern Johan.

Svensk medborgare 20 juni, 1996.

Meriter 100 meter häck: OS-guld 1996, VM-guld 1997, samt VM-guld 1991 för sitt tidigare hemland. Vann sammanlagda GP-serien 1996.

Dopingavstängd efter positivt prov i februari 1993. Återupprättades efter det att tidigare maken erkände att han preparerat hennes mat.

Övrigt: Hennes ”rompa” blev riksbekant när den skadades inför VM i Aten. Den höll till guld.