Besöka Småland - som en vandring i bandyhistorien
VETLANDA. Luckor i ens utbildning bör tätas till.
  Alltså besöker jag denna onsdag Tjustkulle i Vetlanda och inser plötsligt: att gå på bandy i Småland är som att spatsera rakt in i bandyhistorien.
  Den förste jag morsar på under mitt premiärbesök på Tjustkulle är Uno Wennerholm, 80 till hösten.
  Sen träffar jag Nicke Bergström, 80 i slutet på mars.
  Vad spelar det då för roll för min syn på småländsk bandy, att Falu BS krossar Vetlanda i elitseriepremiären, 6–1.
   Inte är det många vintrar Småland tvingats klara sig utan allsvenskt bandylag.
  Det hände förra vintern, blott den tredje under 70 år.
  Men Vetlanda BK rättade omedelbart till historien, i vinter har man gått direkt till elitserien och därmed redan räddat kontraktet till nästa vinter.
  I Småland värnar man om det historiska och till matchen mot Falun hade man bjudit in de båda storspelarna Uno och Nicke, den legendariska högervingen från Nässjös SM-vinnande lag 1949.
  Det var den gången, 27 februari 1949, som SM-finalen spelades på en liten skogssjö utanför Eksjö, Perstorpsgölen, Nässjö besegrade Edsbyn med 7–1 och 20000 såg på.
  På Tjustkulle år 2001 är vi inte lika många som ser årets smålänningar bli utspelade av Falun.

Landslagsankare
   1810 personer. Inte lika många som mot Jonas Claessons Hammarby i grundserien (2514) men betydligt fler än grundseriesnittet (1221).
  – Falun var bra, väldigt bra, men Vetlanda hade ju en del chanser så länge det stod 1–2 i första halvlek, analyserar Nicke Bergström efter matchen.
  Nicke, 40-talets landslagsankare, har svårt att gå numera – ”knäna”, förklarar han – men han får hjälp till och från matcherna.
  För bandy vill han fortfarande se.
  Det här är första gången denna säsong Nicke ser Vetlanda BK, den klubb där han – efter 21 år i Nässjö – avslutade sin elitkarriär med att spela upp VBK i allsvenskan och även var med om debutsäsongen 1960–61.
  Annars blir det mest hemortens Nässjö.
  – Närmast mot Gripen från Trollhättan nu på tisdag, berättar han på väg ut från Tjustkulle.
  Nicke ser redan fram mot nästa bandymatch.
  För det slagna Vetlanda gäller Ljusdal borta på fredag, och tränaren Patrik Johansson kan ta med sig mycket dit från onsdagens match.
  – En nyttig läxa. Allt går så mycket fortare, när man möter dom här lagen. Som Falun, säger han.

Bättre på varje plats
Falun var bättre på varje plats i laget.
  Örjan Elfström och Kenneth Spångberg dirigerade. Dan Hjelm, Jörgen Momkvist och Anders Westin åkte runt på kanterna som dom behagade.
  Patrik Anderbro pangade in en hörna, Tomas Jansson en straff och Sergei Obuhov behövde inte ens vara på topp för att glänsa.
  Lägg därtill ett försvar som var lika omutbart som under allsvenska grundspelet.
  – Vår försvarslinje var helt felfri, konstaterade också Stefan Nykvist, Faluns tränare.

Falun – ett finallag?

   Siffrorna från grundserien talar sitt tydliga språk: Faluns 39 insläppta mål att jämföra med 55 för Hammarby och Västerås, 56 för Sandviken.
Nog skulle man redan nu kunna tippa Falu BS som ett av de båda finallagen på Studenternas i mars.
  Men man ska inte göra det enbart med onsdagsmatchen som grund. Därtill var Vetlandas motstånd för svagt.

Smulan vackrast
   Till sist, vackrast av alla på detta småländska högland en dag i januari är i alla fall Smulan, en tillgiven tibetansk spaniel på 1,5 år som ligger i skyltfönstret på Tobakscentralen vid Stortorget och kollar in alla som spatserar förbi.
  Självklart går jag in.
Sätter 100 kronor på ett lången-system. Kan i dag hämta ut 73.
I samma affär satsade någon i augusti 1996 också 100 kronor. Hämtade sedan ut 43 629 765 kronor på en Joker-vinst.
  Skillnad det.