Fantastiska flygande finländare
Förmodligen var jag i något tidigare liv finsk backhoppare.
  På annat sätt kan jag inte förklara min förkärlek för dessa långflygande grannar från öster.
  I brist på svenskar att hålla på, får vi framför tv:n hålla till godo med Janne, Toni, Risto, Matti, Ville och Veli-Matti.
  Det gör jag så gärna.
   I Garmischs gamla olympiabacke vann rutinerade japanen Noriaki Kasai – han fyller 29 på Svenska Flaggans dag i sommar – före de båda sensationsmännen, ryssen Dmitrij Vasiljev och polacken Adam Malysz.
  Alla tre kommer tillsammans med dagens åtta, världscupledaren och förra säsongens överlägsne världscupvinnare tysken Martin Schmitt att figurera i favoritsnacket när det drar ihop sig till VM i Lahtis i februari.
  Det roligaste denna bakrusiga eftermiddag var ändå att se hur finländarna stormade fram på bred front – tre bland de sju bästa, fyra bland elva, fem bland 16, sex bland 24...
  Den officiella finska målsättningen inför VM talar om tio medaljer – varav ett guld i vardera längd, backe och nordisk kombination.
  Staden Lahtis är redo. På skidstadion har man investerat 50 miljoner i nybyggen och renoveringar, en ny läktare med plats för 8 000 åskådare har tillkommit vid backarna, och YLE kommer att bevaka backen med 17 tv-kameror.

Fyra av åtta guld på hemmaplan
   Det är sjätte gången Lahtis arrangerar VM. Av åtta utdelade backguld har hälften gått till Finland.
  1926 och 1938 vann norrmännen Jakob Tullin Thams och Birger Ruud, och 1978 och 1989 toppades 70-metersbacken av östtyskarna Mathias Buse och Jens Weissflog.
  I övrigt fyra blåvita guld:1958 Juhani Kärkinen, 1978 Tapio Räisänen (90 m), 1989 Jari Puikkonen (90 m) plus lagseger tillsammans med Ari-Pekka Nikola, Matti Nykänen och Risto Laakonen.
I år knyts största förhoppningarna till en av Lahtis egna söner: Janne ”Stenansiktet” Ahonen – ”vi är här för att hoppa, inte för att le” lär han ha sagt till en fotograf som en gång bad om ett leende in i kameran.
   I Garmisch ledde han efter första hoppet, missade något i andra men slutade ändå som fyra.
  En annan son av Lahtis har gjort en märklig comeback: Toni Nieminen, som 16-åring OS-kung i Courchevel 1992, som året därpå var 50:e (!) man i världscupen, som la tio kilo på sin 56-kiloskropp, som förlorade fart, teknik och psyke och som inte gjort två bra hopp i samma tävling sen vintern 1994–95.

Tio års väntan på en ny Boklöv
   I vinter nia och 20:e i Kuopio, nu sexa i Garmisch, och Guld-Toni är ju faktiskt bara 25 år.
  Sjuan Risto Jussilainen kom åtta i fjolårets världscup, 19-årige Kuopio-gymnasisten Matti Hautamäki har vunnit en gång i vinter och ligger just nu trea i cupen, Ville Kantee på 16:e plats kom sexa förra vintern, och 17-årige Veli-Matti Lindström på 24:e plats var sensationssexa i vinterns premiär.
Nog har Finland här ett härligt gäng att hänga sina medaljförhoppningar på.
Sämre då för oss svenskar.
   Kristoffer Jåfs och Johan Munters väntar fortfarande på det stora lyftet, men blott 20 och 22 år har de ändå tiden för sig.
  Har vi väntat i tio år på Janne Boklövs efterträdare, så kan vi nog vänta ett tag till.