Aftonbladet sport: Elitserien

TORSDAG 21 SEPTEMBER 2000

Nykomlingen slog mästarna – en drömstart för elitserien
TIMRÅ. Efter 18 år i exil har hockeyn kommit hem igen.
  Som den trivdes, som den sprattlade och som den hade sig när den åter fick fritt spelrum i Timrå isstadion...
  Timrå slår Djurgården med 3–2.
  Alltså: Nykomlingen slår Mästaren med 3–2.
  Bättre start än så kunde vinterns elitserie inte ha fått.
  Tack för det HENRIK ZÄTA och hela Timrå!
   18 år är en extremt lång tid inom idrotten, men så länge har Timrå suktat i hockeyns undre vegetation; exakt 6 778 dagar sedan senaste matchen, 6–5 mot Leksand 4 mars 1982.
  Lilla Timrå med sina 18 000 invånare som fostrat så många av svensk hockeys stora. Spelare som Mats Näslund och Inge Hammarström, Eje Lindström och Bert-Ola Nordlander, ”Bulla” Berggren och &#148;Tåget” Söderberg, ”Tigern” Johansson och den störste av dem alla, Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg.

Lill-Strimma hyllades före premiärmatchen

Den här historiska dagen, då elithockeyn åter hittat hem till Medelpad, hissar vi en halvtimme före matchen upp Strimmas röda tröja med nummer 5 i taket.

Vi? Ja, jag menar förstås Lennarts son Tomas, som hunnit bli 33, och Lennarts sonson Victor, 8.

Victor ska veta, att min generation aldrig kommer att glömma hans farfar.

   Hans landslagsdebut som 17-åring med målet mot Tjeckoslovakien (4–3), hans ta-sats-skär runt egen bur innan han började sina härliga raider, hans livs match mot ryssarna i Ljubljana-VM 1966, hans 120 landskamper och hans alltför tidiga bortgång en söndagmorgon i juli 1972.
  Sen vi väl hissat tröjan blir resten av premiärmatchen en ren hyllning till Strimmas syn på hockey, och jag säger som Timrås tränare Peo Larsson:
  – Det ska Djurgården ha ett tack för. Dom bjuder alltid upp till spel.
  I Henrik Zetterberg har Timrå det tidiga 2000-talets Strimma: skridskoåkningen, fräckheten, tekniken.
  Årets Fynd? Ja, vem ska matcha honom?
  Och i så fall: vad bra för svensk hockey om någon gör det!

Årets Timråupplaga är inte bara Zetterberg
   Men Timrå är inte bara Henrik Zetterberg.
  Man har Bosse Ahl i målet, en backklippa i Pasi Petriläinen, en speedkula i Henrik Eriksson och jag blev glatt överraskad av slovenen Nik Zupanovic; en man som i vintras hade finska ligans sämsta plus- och minusstatistik (–26).
  Dagens högsta publiksiffra var speedwayens smått fantastiska 12 242 i Avesta, men i Timrå fanns i alla fall 5 182 åskådare i en hall som tar 5 500; ”hålen” var djurgårdssupportrar som aldrig kom.
  Samtidigt såg 4 173 AIK–Modo, Globen alltså fylld bara till en tredjedel.

Jag tror, att dessa siffror berättar en del om vad vi kan vänta oss i vinter.

Varje elitserieomgång är en fest för Timrå
   Medan man i Stockholm redan räknar elitserien som en 50 omgångar lång transportsträcka, så ser man i Timrå varje match som en fest.
  Ordet transportsträcka existerar inte.
  Nere vid vattnet spyr Östrands massafabriks tre skorstenar ut sina enorma mängder rök, och doften blir som den brukar bli i såna samhällen.

Men kanske är det bara doften av hockey jag känner?

Trots allt så var det just här, på en sandplan vid nuvarande Tallbackens bostadsområde, som Wifsta/Östrands första hockeybana byggdes.
Materialkostnad 250 kronor, en årlig arrendeavgift till markägaren Oskar Tjärnlund på en krona plus två fribiljetter till varje match, och på nyårsdagen 1938 spelade föreningen, det blivande Timrå IK, sin allra första match: 4–0 mot Gif Sundsvall.

Där ser man vad en rök kan berätta.

Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
telefon: 08-725 2000
fax: 08-600 01 77

MER SPORT