Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSport
SÖNDAG 30 JANUARI 2000
  

HANDBOLLS-EM 2000 I KROATIEN

”Snart är detta historia – då ser vi fram mot OS”
Läs Stefan Lövgrens dagbok från handbolls-EM
ZAGREB 30 januari
Hej!
Det är fantastiskt. Otroligt.
Jag vet inte hur jag ska säga det.
Vi har vunnit EM igen.
Vi bestämde att jag skulle spela först klockan 10.45 i går. Jag var i hallen och testade om vaden skulle hålla. Vi bandagerade den och jag gjorde allt det som jag gör på en match, det var riktningsändringar, fartökning, hopp och stegisättningar. Det kändes så pass bra att jag trodde att jag skulle kunna hjälpa killarna och dra mitt strå till stacken.
Tidigare avsnitt:
”Vi är i final. Skönt” 29 januari.
”Det ser bra ut inför semifinalen” 28 januari.
”Det är ännu svettigare att sitta på bänken” 27 januari.
”Nu gäller det att hålla humöret uppe” 26 januari.
”Oerhört skön seger” 25 januari.
”Dålig stil, islänningar” 24 januari.
”Det har varit en konstig turnering” 23 januari.
”Vi fastnade i hissen” 22 januari.
”Skönt att EM har startat” 21 januari.
”Vi är försiktiga med maten” 20 januari.
Det var väl inte 100 procent, men så länge det inte är något som går sönder är det okej. Vi sade helt enkelt att jag skulle känna efter och gå av banan så snart det gjorde ont - men det gjorde det inte.
Jag hann också prata med Kiel, min klubb, managern Uwe Schenken och min tränare Noka Serdarusic var här och de har också konsulterat läkare, de sade att de inte kunde förbjuda mig att spela och att jag själv skulle känna efter om det gick att spela eller ej. De tyckte också att det var viktigt att vi gjorde en ordentlig test inför matchen.
  Så jag kunde spela. Det kändes verkligen jätteskönt.
  Och vilken match det blev sedan. Svettigt.
Det är inte den första matchen vi spelar riktigt dåligt i den första halvleken. Men fortfarande är det de egna misstagen som gjorde att vi låg under och det kunde vi fokusera på. Vi visste också att vi kunde göra många mål på ryssarna i en halvlek, i EM-finalen 1994 gjorde vi 16 mål på dem i den andra halvleken. De kan också få en ”downperiod” och då gäller det att lägga in stöten. Men det var en riktig bergodalbanematch.
Jag kände mig aldrig säker på att vi skulle vinna, inte ens när Magnus Wislander gjorde 32-31 och det återstod mindre än en minut av matchen. När vi gick upp till 18 lika så var det som att börja om på noll igen och sedan sedan slets jag precis som alla andra mellan hopp och förtvivlan. Det var helt otroligt.
  Nu är det fest som gäller, hela natten.
Men sedan är detta historia. Då ser vi fram emot OS och då betyder inte de här tre raka mästerskaps någonting. Även om vi är jagade eller har ett övertag så är det noll igen när den turneringen börjar.
Men visst är det underbart med ytterligare en seger i ryggen.



Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-725 2000
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
 MER SPORT